När livet blir för tufft

Hej på er.

Snart måste väl bli trötta på att höra mitt gnäll över hur jag mår just nu men helt ärligt så får jag inte ut något annat än detta just nu. Jag sitter varje dag och försöker berätta om min dag eller skriva klart inläggen om resan men jag sitter bara och stirrar på den tomma rutan utan att ha någon aning vad jag ska skriva.

Jag är bara väldigt trött just nu och har absolut ingen ork till att låtsas som att allt är jättebra för det är det inte just nu. Du kunde absolut varit värre så jag ska inte klaga men jag vill bara att ni ska förstå varför jag inte har samma ork till att lägga den tiden jag vill bloggen just nu. Jag har massa inlägg som jag förberedde men det saknas text och jag har som sagt ingen aning vad jag ska skriva, inte för att jag inte vet vad det ska handla om utan bara utan att det bara är tomt i mitt huvud. Så framöver kanske det kommer lite inlägg från resan men endast med bilder och jag hoppas verkligen att det är okej så lovar jag att berätta mer och djupare när jag får tillbaka min ork... Förhoppningsvis snart.

Jag vet egentligen inte varför jag mår så här just nu eftersom att jag borde vara glad eftersom att det är sommar och att jag har semester men samtidigt så känns det bara så himla tungt inombords och egentligen vill jag typ inte göra någonting just nu. Vissa dagar är absolut bättre än andra och jag kan bli taggad på att träffa kompisar eller åka till stan men andra dagar vill jag bara ligger min säng hela dagen och stirra in i väggen. Och jag vet att det är okej att må så ibland och att ha såna dagar det vet jag men det gäller bara att inte fastna i det mörkret.

För mig är det så himka ovant att prata om detta på detta sättet och att framförallt att skriva om det är så här för allmänheten, det har alltid varit någonting jag gömt undan för mig själv och något jag absolut inte ville dela med mig av. Men som jag sagt flera gånger så älskar jag blogga och jag vill ju att den här bloggen ska faktiskt vara en del av mitt liv och att den inte bara visar de ljusa delarna utan mörka och just nu ser mitt liv ut så här en stor del i alla fall.

Jag tror helt ärligt att det framför allt beror på att jag är ganska sliten och att min kropp behöver återhämtning, vilket jag är väldigt dålig på att ge den och jag tror helt ärligt att det inte är något värre problem än så just nu. Så jag tror bara att jag behöver lyssna på min kropp och låta den vila ett tag, inte så att jag tränar eller är speciellt aktiv och att jag behöver låta min kropp vila på så sätt utan jag tror bara att jag behöver låta min hjärna vila lite, koppla bort ångesten så gott det går, vila hjärnan genom att ta promenader och tillåta mig själv sova bra. Jag tänker bara kanske helt vardagliga saker för vissa men såna saker som jag inte är jättebra på. Jag tror helt ärligt att det kommer räcka för att jag ska känna mig lite bättre och när det sker lovar jag att ge mer tid och ork till bloggen för jag älskar verkligen att blogga.

Och det är okej att må dåligt och det måste jag verkligen själv inse och det är därför jag själv vill dela med mig av detta på bloggen för att jag är så jävla trött på den skam jag känt hela mitt liv kring min mående och så tänker jag att om jag kan hjälpa en enda person att känna sig lite mindre ens ensam så är jag nöjd och därför tänker jag fortsätta att göra det.

Klockan är nu 15:30 och jag ligger fortfarande i min pyjamas utan att ha gjort något viktigt idag, jag har städat upp lite i huset och kollat lite på serier men inte mycket mer än det. Men det får vara ok för idag, om cirka en och en halv timma ska jag träffa Emma och jag tror att vi bara ska vila kanske kolla en film och äta middag ihop så jag tror att det kommer bli en jättebra kväll och en kväll som jag faktiskt behöver.

Så hoppas jag på att vakna upp med nya krafter imorgon och med lite större leende på läpparna och Glöm inte att om du läser detta och själv mår som jag mår eller mår dåligt så är det okej att låta sig må dåligt men samtidigt så ska jag inte det måendet ta över hela ditt liv utan att då är det dags att våga söka hjälp.


Puss och kram

Gillar

Kommentarer

villateaberg
villateaberg,
olivianataliaa
olivianataliaa,
Känner igen mkt i det du skriver. Känner det där att man inte har ork o göra det man vill, man försöker men sen inser man att det inte går o man tar slut på sig själv nästan. Massa kramar till dig!💗nouw.com/olivianataliaa
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229