Skolios: min resa

Som många vet är min rygg stelopererad, med det menas att jag har 2st stag och ett gäng bultar som håller 13 av mina ryggkotor på plats.

Jag kan börja med att berätta vad skolios är.Internetmedesin.se skriver: "Skolios är en tredimensionell deformitet av ryggen, vilket innebär en deviation av kotpelaren och en rotation av kotorna i kröken, som också involverar bröstkorgen". Kortfattat så var jag sneväxt...

Min skolios upptäcktes när jag gick i 4:an (kanske?). skolsköterskan upptäckte en nivåskillnad på min rygg så jag fick komma på besök hos skolläkaren 1 gång per termin, jag minns att jag inte tyckte om henne för hon påpekade alltid min vikt lite då jag var lite på den "mulligare kanten".. Efter att skolläkare märkt att det blev "lite sämre" varje år så krävde min mamma en remiss, då var jag alltså 14år

Min nya ryggläkare på sjukhuset behövde bara träffa mig 1 gång för att bestämma sig för att jag skulle korsettbehandlas och träffa en specialist. korsettbehandling går ut på att man försöker trycka ryggen till rätta i samband med att man växer. Jag började med en nattkorsett när jag var 15år, en stror,varm,tryckande och otymplig, nattkorsett. En plasttunna helt enkelt som gav mig skavsår på båda låren, nedre delen av magen och i ena armhålan. Jag var inte jätte flitig på att använda den här... Som ni kanske förstår så tog det tid att lära sig sova med den på, jag vaknade ofta mitt i natten dyblöt i svett för den var så varm, inte fräscht. Sen då som osäker i sig själv så tyckte jag inte det var kul att bära med den på övernattningar... alla på skolan frågade ju vad det var jag bar i den där stora blåa tygsäcken... Hade jag använt den som man skulle och gjort min sjukgymnastik ordentligt så kanske det hade slutat där.

Då nattkorsetten inte fungerade så fick jag en dagkorsett. Dagkorsett utgår från samma princip fast snäppet mindre och du ska ha den 24 timmar om dygnet, förutom när man tränar och duschar(jippie!!). Jag fick den när jag började 9:an. De må jag säga var svårast.. Jag var osäker i mig själv kände mig redan ful och var tvungen att gå upp 2 storlekar på kläder, för att korsetten skulle få plats. Inte kunna ha vanliga jeans, för att dom gled bara ner på plasten. Få en speciell mjuk stol på skolan, för att jag förstörde mina tunnare tröjor då jag satt på en hård stol. jag tog ofta av mig korsetten efter skolan eller tog på mig den endast på natten då jag var van vid att sova med den. jag hade den i 1år, Den funkade såklart inte...

Jag ha alltid haft sjukgymnastik sen dag 1 av min skoliosresa. den var den bästa för sjukgymnastiken var ännu en anledning att ta av mig korsetten. trots det så var jag inte jätte bar på att göra den. Jag hade 2 olika träningsprogram, ett tyngre som jag skulle öra 1-3 gånger i veckan, och ett lättare jag kunde göra snabbt innan jag skulle somna. Och om ni inte har listat ut det redan så kämpade jag inte så hårt med det här häller.

När jag började 1:an på gymnasiet hade jag korsetten bara nattetid. Jag började på skyttegymnasiet i strömsund med förhoppningar att bli bättre jag tränade 5-6 dagar i veckan både skytte, styrka och kondition. Jag blev bättre, jag utvecklades men de vände, tro mig.

Att bara ha korsetten nattetid var en så kallad nedtrappning. Under den här perioden så röntgades min rygg ungefär 1 gång i månaden för att se om mina "krökar" blev värre eller om dom stannade upp, vilket dom inte gjorde. I april ringde min mamma mig och berättar att min specialist bestämt sig för att jag ska opereras 2:a juni. Vi träffades senare och han berättade att jag hade en skenade skolios, alltså den stannar inte den blir bara värre och värre, han sa att om jag inte stelopererar mig så blir jag sängliggandes vid 30års ålder.

Jag var 16år och skulle stelopereas. Jag gav upp lite, jag sket i träningen och skolan för det var ändå förjäves, och fick ett "mindre" självskadebeteende. Det var tufft men jag hade folk runt om mig som visade mig vad jag var värd och gav mig mycket stöd. Jag tror inte många märkte på mig häller hur jag mådde innan och efter operationen då jag är i regel en väldigt positiv person.

Vi for til umeå två dagar innan. Jag, mamma och pappa. Jag är väldigt tacksamm för att jag hade dom med mig. Dagen innan, vi tog många prover, satt slang i handen för att kunna ta blodprov så offta som möjligt. Jag och mamma gick till barnavdelningens lekrum och lånade filmen mio min mio och såg på. Jag har vid det här laget inte rikigt fattat vad jag skulle göra nu var på riktigt... det var nog bäst så. Operationsdagen började tidigt. Jag klev upp vid kl 6 tror jag och dushade med den sterila tvålen, flätade håret, klädde på mig operations kläderna och tjocksockar.

Dom sövde mig kl 8 och enligt läkaren fick dom kämpa en del för att få alla "grejerna" på plats, så att säga...Jag vaknade kl 20.00 och de första jag sa var "fyfan va skönt jag känner mina tår" då det är 1% chans att man blir förlamad från midjan och ner (morfinhöga ebba trodde tydligen att hon skulle va den) . Både mamma och pappa var där vid mitt uppvak och det kändes bra att dom var där trots att jag var nerdrogad och det tog några dagar för kroppen att vänja sig vid morfinet.

jag hade väldigt svårt att sova efter operationen och kunde inte vända mig själv i sängen utan var tvungen att ha någon som drog i glidlakanen samtidigt som jag fick dra i kanten på sängen. Jag låg på sjukhuset i 2 veckor. skit tråkigt. tur jag hade alla mina vänner och familj som stöttade mig.

Läkarbesöken både före och efter operationen var väldigt många, jag röntgades 1 gång i månaden innan operationen och efter var det blodprov innan varje besök och så snackar vi 2-3 rör blod... under den här perioden hade jag väldigt dåligt blodvärde därav alla blodprov. Jag hade till en början jätte mycket motivation att träna och bli bättre, men det avtog. Efter operationen fick jag börja om från noll, skytten gick skit och träningen gick skit, jag hade ingen motivation. och då istället för att kämpa vidare sket jag i allt, slutade träna, och hade ett allmänt dåligt förhållande med mig själv och min kropp. Spelade ingen roll vad mina tränare gjorde om dom berömde gav feedback eller få mig lite jävlar anamma, men det gick inte..

Träningen började senare att visa ifrån sig någon typ av närvaro.. när jag gymmade, de fick resultat, jag fick komplimanger, åt mindre gick ner mer osv osv. Jag och min kropp hade ingen bra relation. Jag hade ingen bra relation med mig själv i huvud taget.. Mitt dåvarande förhållande var inge bra, jag trodde han var den ända människan som stog ut med mig så jag var så rätt att förlora honom.. det är svårt att älska nån annan innan man kan älska sig själv vart jag tillsagd en gång, och ack så sant det är. Jag träffade senare lina, Världens bästa lina, som fick mig att inse mitt värde även utan en pojkvän och efter det vände mitt liv.

Idag kan jag inte ha det bättre, jag mår bra. Jag bor med världens finaste sambo, har Lina bara ett samtal bort. Och framför allt mår min rygg bra, jag tränar fortfarande men långt ifrån samma mängd som förut, jag har inga begränsningar, jag kan göra exakt vad jag vill. Förutom kullerbyttor då... de e svårt men annars har jag just n inga problem, jag har ingen känsel på ett ställe på nedre delen av ryggen och bortdomningar ibland i skuldran men inget som hindrar mig att göra det jag vill.

Ställ gärna frågor som jag kan svara på om detta inte var nog <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

ebbaanderssonsyt@gmail.com - @ebbaander