En liten uppdatering mitt i allt som händer!

Vi har gift oss (i know, så sjukt!), jag har skaffat heltidsjobb (äääntligen), Lilly slipper glasögon, Leiya har (nästan helt) slutat skrika på kvällarna, jag har en tatueringstid inbokad, jag har en konsert att se fram emot, en ny kamera ska snart beställas, vi kan äntligen börja leta hus på riktigt och jag mår så jävla bra bara! Livet faller på plats mer och mer och när allt pappersarbete och fix med myndigheter angående mitt efternamnsbyte är fixat så kommer jag nog känna ett otroligt lugn i kroppen.

Idag var första dagen på utbildningen på jobbet och än så länge känns det hur bra som helst trots att hjärnan är mos av alla nya intryck och all info som ska tas in. Bara man kommer in i det så blir det ju lite lugnare sen! Leiya var hos farmor hela dagen och det gick superbra för dom. Hon hade sovit gott i vagnen nästan hela dagen, haha.

Jesper for med Lilly till Sundsvall för hon hade tid på sjukhuset hos optikern där. Hon har haft lapp några timmar om dagen hela sommaren för att träna ena ögat som var lite sämre. Nu har det gått till sej så hon ska trappa ner på lappanvändandet och bara ha den en timme om dagen i en månad nu för att vänja ögat vid det, och sen behöver vi inte bry oss mer om det förrän hon ska börja skolan! Sååå skönt!

Det kommer ett eget inlägg om vårt giftermål framöver, men just nu finner jag knappt tid till något annat än jobbet, barnen och livet, så datorn får vänta lite.

Vi har precis lagt oss och gett Leiya kvällsmat, så nu hoppas vi på att hon slocknar snart så vi också kan sova. Jag är sååå trött efter dagen och behöver ladda upp inför dag två på utbildningen. Ni får veta mer så fort jag kan få lite tid över! Det här inlägget har jag skrivit på i fyra timmar nu, det kanske säger en del, haha.. Godnatt!

Bilder från dagarna som gått.

Leiya vägde 3512 gram och var 51 cm lång när hon föddes. Sist vi var på BVC vägde hon 4930 gram och var 55,5 cm lång, så hon är påväg att bli stortjej nu! Haha. Hon har 56 i kläder, men bodysarna börjar bli lite för korta, och pyjamaserna likaså. Det är alltså dags att börja handla lite i 62 och 68 nu! Det som används mest är pyjamaser med dragkedja. Det är så smidigt för oss att ta på, och det är ingenting som klämmer eller skaver på henne vilket är superskönt.

Leiya är en otroligt snäll och lättsam bebis, fram tills att klockan blir 19.00 ungefär. Då drar kvällsterrorn igång och så håller den på i en till tre timmar.. Kvällskolik, har jag googlat mej fram till. Ingenting hjälper. Vi har testat Minifom droppar, badat henne, masserat, matat, rapat, gått runt, suttit still, vaggat i babysittern, gått ut på balkongen, lagt ner henne, bytt miljö.. Ni fattar. Ingenting fungerar, så det slutat med att man sitter med henne i famnen och låter henne skrika till slut. Det är FRUKTANSVÄRT att inte kunna trösta sitt eget barn, men det känns lite bättre när man googlar och får det bekräftat att det inte går att trösta ett barn med kolik. Vi har hoppet uppe ändå, för jag har läst och hört från flera att det brukar sluta vid tre månaders ålder! Vi har alltså "bara" ca fem veckor kvar med terror innan det förhoppningsvis blir bättre, haha. En klen tröst.. Hon sover dock bra på nätterna och vaknar ca två gånger för att äta. Vi har ställt babybrezzan på sängbordet så det tar fyra sekunder att ha maten klar, och vi slipper kliva upp på natten! Det är SÅ skönt och jag rekommenderar ALLA som flaskmatar att köpa en brezza. Det är det absolut bästa vi någonsin har lagt pengar på!

Leiya älskar att bada och så fort hon känner lillfoten glida ner i vattnet slappnar hon av i hela kroppen och så ligger hon där och plaskar samtidigt som hon kikar upp på oss. Världens sötaste!! Hon har börjat le när vi pratar med henne också, och hon försöker härma oss när vi sträcker ut tungan åt henne. Det är galet gulligt! Hon pratar en hel del med, haha. Jag längtar tills det första riktiga skrattet kommer!

Jag älskar verkligen bebistiden och jag vill stanna i den förevigt samtidigt som jag längtar tills hon växer och blir stor. Min lilla bebis! Titta på henne, världens finaste bebis!

Lilly är i den åldern just nu att hon kan reta upp mej så jag blir heeelt jävla galen samtidigt som att hon kan få mej att gråta för att hon är så himla underbar. Vi bråkar ofta nu och hon vet exakt hur hon ska göra för att reta mej, men trots att vi ryker ihop oftare än jag hade velat så säger vi alltid förlåt efteråt och pratar ut om vad vi gjorde för fel. Det är viktigt för mej! Då hon inte är djävulen själv är hon världens ängel till unge, och hon säger ofta hur mycket hon älskar oss och att vi är fina och snälla, vilket värmer enormt i hjärtat. När jag grät en kväll för att allting kändes hopplöst med Leiyas kvällskolik och några andra saker jag hade i huvudet kom hon fram till mej och la armarna om min hals och viskade "det kommer bli bra mamma, jag ska trösta dej" och då kom det ännu mer tårar, haha. Hon är så fin, min stora lilla tjej. Det är mycket som händer i hennes lilla kropp nu tror jag. Det är mycket känslor och funderingar och vissa dagar får man nästan ha öronproppar för hon pratar hål i huvudet på en, haha! En miljon frågor, och ett konstant prat gör vem som helst trött, men vi försöker alltid svara på allt och vara pedagogiska trots att man vill slita av sej håret ibland. Lilly är lillgammal och har alltid vart. Hon är sjukt förståndig och klok för sin ålder och det är ofta vi får påminna oss om att hon faktiskt bara är fyra år. Vi tror liksom att hon kan allt själv nu, men så är det ju inte, haha. Vi får mycket beröm från förskolan också och dom tycker hon är artig och smart vilket är såå roligt att höra! Nånting har vi tydligen lyckats med här i livet! Jag älskar henne SÅÅ mycket.

Positiva saker med Lilly:

* Hon tänker alltid på andra och vill att alla ska må bra
* Hon är väldigt självständig och klarar det mesta själv vilket underlättar då vi har en småtting också.
* Hon är genomsnä

Titta på henne, världens finaste tjej!