Vecka 18!!

Bebisen

I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.

Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.

Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.


Mamman

Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon.

Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo.

Vid det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.

Mina egna tankar/känslor

Fosterrörelser har jag känt av mer och mer på sistone, mysigt! Man glömmer ju så fort hur dom känns, men nu sitter jag här igen, och får under 20 veckor framåt känna hur ett liv växer inom mig - igen! :-)

Illamåendet har lagt sig faktiskt, mår inte alls lika illa längre.
När jag väntade Rasmus hade jag, vid denna tid, börjat känna av foglossningar ordentligt! Men ja... jag känner ingenting nu. Och gällande viktökning, så klarar jag mig galant när det gäller "ramen", man "får" ju max ha gått upp 6 kg tills vecka 18. Å det har jag inte gjort...!! :-)

Däremot mitt humör... det är inte vad det borde vara. Säger man fel sak kan jag bli rasande arg eller hysteriskt ledsen. Frågar man då varför - så vet jag inte. Jag vet inte. Det är en väldigt konstig känsla faktiskt.
Jag grinar till filmklipp jag ser på facebook, jag grinar när jag ser BB-kliniken på TV, jag grinar till massor av småsaker... men det hör väl till. Men man vänjer sig nog aldrig... men man måste ju va svår att leva med när man är sån här... eller??

Gillar

Kommentarer