Fika på stan, tankar och hjärtljud i vecka 13

Fredag, veckans sista dag som "funkar som vanligt" för oss. Våra veckor är ju som ni nog vet vid det här laget, inte som de flesta andras ;) Efter att de ändrade fredagens arbetstider är fredagen dock åt det bättre hållet, helt klart.

Så idag stack jag och Ninja in till stan - för att träffa två, för oss, helt okända ansikten, för en fika. En mamma och hennes bebis. Detta på ett, för mig, helt nytt café. Verkligen supertrevligt, och extra kul att barnen är så nära i ålder (båda födda 2018, om än med några månader emellan) - om några månader kommer de kunna jaga varandra som två galningar!

Just det här med att träffa nya människor, det har jag varit ganska dålig på ska erkännas. Har man inte tidigare kontakter så är det riktigt svårt att som vuxen skapa kontakter som vuxen - upplever jag iallafall. Det var ett av dagens samtalsämnen faktiskt, just det där med hur folk skulle reagera liksom.
Hur skulle du reagera om en främmande person kom fram till dig på fiket, biblioteket eller bussen - frågade om du hade tid en stund, om du kände för att prata lite eller om du rent av skulle vilja lära känna en ny prick? Många hade nog blivit ganska ställda, inte sant?
Det funkar ju inte som när man var barn liksom. Då var allt så enkelt.

Visst har jag träffat nya ansikten genom event och bloggträffar, men nu menar jag på ett mer privat plan. Där man träffar 1-2 personer över en fika liksom, sitter ner och bara snackar lite. Kanske med barn, som idag - barnen kan ju vara bra i det läget, som Ninja t.ex. - hon kan inte vara tyst alls, skrattar högt och ljudligt och kan fisa som en kung rent ut sagt - så det kan få vem som helst att skratta, haha.
Men de senaste veckorna har jag blivit lite bättre på just den där biten - att våga. Att ta mig i kragen, att faktiskt göra något. Jag har träffat folk och familjer, folk och fä så att säga ;) Glad över alla dessa möten - för alla de har givit otroligt mycket. Ibland kan man liksom känna sig som ensammast i världen - men jag undrar egentligen hur många det är som sitter och känner så under t.ex. mammaledigheten. Alla har ju inte den där kompiskretsen man hade som barn.

Jag har t.ex. knappt kontakt med mina barndomskompisar. Nu har jag aldrig varit särskilt rik på just vänner - utan har alltid kunna räkna dom på mina fingrar. Men efter att jag flyttade till Skaraborg, gifte mig och skaffade en hel flock med kids - ja sen dess har kontakten blivit allt sämre faktiskt.
Därför är jag extra glad för just det här steget. Att lära känna andra människor, andra mammor och familjer, att bara få sitter ner och prata med andra som delar ens vardag (inte nödvändigtvis flockvis av barn), att få spontanshoppa, fika eller bara vara. Att få diskutera, samtala och skratta lite. Det gör så mycket. Mer sånt i mitt liv, tack! <3

Sen var det iallafall hemåt som gällde, en snabb handling på vägen hem för att fixa det mest nödvändiga inför helgen. Kvällen var på ingång och jag visste ju att Conny skulle behöva några timmars vila inför nattjobb. Men det gick fint det också, och han kom iväg.

Lagom tills han anlänt till jobbet fick han veta att jag provat dopplern. Och hört bebisens hjärtljud för första gången.
Kan tillägga att jag inte är en flitig användare av doppler, men jag kände att jag behövde det nu. Att bara få känna sig lugn och tillfreds, det gör mycket.
Tror det är många hjärnspöken så sett. Dels satte den tidiga blödningen spår i huvudet, såklart. Men sen har det varit lite annat runt omkring, och jag kanske är lite fånig men tandläkarbesök med bedövningar etc oroar mig en del även fast jag vet att bedövningen endast är lokal. Men ikväll kan jag lägga mig med ett lugn. Vecka 13 (12+4) och jag hörde ett snabbt, tickande hjärta där inne. Underbar känsla.

  • 9 402 visningar

Gillar

Kommentarer

MammaMadelene
MammaMadelene,
Det är så mycket som du skriver som är så likt för mig också. Efter gymnasiet flyttade jag till Norge i 8 år. Tappade kontakten med i stort sett alla barndomsvänner då. Efter att jag sedan flyttat hem igen har det blivit en del nya vänner. Några finns fortfarande kvar medan andra liksom flutit iväg igen. Och nej, det är inte lätt att skaffa nya vänner. Jag är möjligen aningen tystlåten i början också. Men jag vågade att skicka ett mail 😉 Och det var ju fler än jag som var glad över att det blev en träff 😁 Nu ser vi fram emot nästa gång! Kom på att det ju kommer lammungar så småningom. Det kan ju vara en upplevelse. De kan man gosa med!
nouw.com/mammamadelene
Camilla @tiobarnsmamman,
Det är jättesvärt att få nya vänner🙈skulle oxå vilja ha nån att skratta pch prata med🙊
www.tiobarnsmamman.se