Så var detta läsår förbi, fy tusan vad fort det har gått! Linus har nu slutat tvåan och Simon trean. Vart tar åren vägen egentligen? Satt och pratade med Rasmus idag, nu är det ju faktiskt bara två år kvar tills han får börja skolan... hjälp! Jag hänger inte med...!


Skolavslutningen var fin, även om jag är sådan att jag föredrar skolavslutningar i kyrkan. Jag tycker att det hör till att man har den i kyrkan, det ska liksom vara så på något sätt. Nu har vi avslutningen i Tidanskolans gympasal - inte alls samma känsla, även om elever och lärare gör vad de kan.
Det var fina sånger som sjöngs och från våra grabbars klasser hördes "En kväll i juni" med Lasse Berghagen och "Sommar och sol" med Sven Ingvars. Två fina låtar, där den förstnämnda toppar många favoritlistor hos mig. Älskade den låten som yngre och gör än (så gissa om jag satt och sjöng med för Rasmus och Noah som jag hade i knät då de sjöng?)
Lärarna hade ett eget påhitt, där de skrattade, dansade och sjöng. Lite kul faktiskt, allra helst att se den nya rektorn svänga sina lurviga. Sen var det tal och stipendieutdelning, precis som det brukar vara så - inget konstigt alltså.

Samling i klassrummet vart det också, så vi samlades upp i Linus klassrum (Simon hade sin mamma där, så han var inte ensam han heller). Rasmus lycka var gjord nu, han har tjatat om att gå till skolan i flera veckor - och nu äntligen fick han sitta där, vid en bänk och känna sig stor. Väl hemma vart det jordgubbstårta och fika, på Linus egen beställning. Eftersom jag inte var särskilt pigg igår kväll så vart det att jag fick göra iordning en tårta tidigt på morgonen (inte min starka sida, morgontröttheten själv - det är jag det!). Men det blev ruskigt gott, och somrigt (annat än vad man känner att det är om man tittar ut genom fönstret nu!). Tårtan tog slut i ett nafs - och ungarna var nöjda och glada. Även om jag, för en stund, trodde att jag skulle bli tvungen att gå ut i köket och slänga ihop ännu en tårta! ;)

Nu är läsåret 12/13 förbi iallafall, och vi blickar framåt mot nästa. Men inte än va, först väntar ett sommarlov av massa bus, lek, bad och förhoppnings massor av sol. Vi önskar oss en riktigt varm och skön sommar, som bjuder in till massor av glada skratt och busiga lekar. Vi önskar en sommar där det regnar i lagom mängd, gärna nattetid - så att gräs och växter håller sig fina, men så att vi ändå kan vara ute från morgon till kväll. Vi önskar oss en lång, ledig, underbar sommar!

Här sitter Linus typ så fort han får chansen, vad gör han då? Nej, det är inte ofta han surfar på internet eller liknande - utan det han sysselsätter sig med är Minecraft. Hela tiden. Han bygger, bygger och bygger, olika grejjer hela tiden - och ja jag blir faktiskt ganska impornerad emellanåt när han visar vad han gjort. Kreativt, det är bara förnamnet.

Han och Simon kan sitta med det där hela dagarna om de får, men givetvis stoppar man det och de får göra annat mellan varven. Att vara 9år och sitta vid datorn från morgon till kväll är inte helt okej!
Idag har de dessutom två datorer på rummet, en varsin - vilket gör att de nätverkar eller vad man kallar det. De spelar tillsammans på samma server, och bygger ihop. Men åh, vad kul de har när de håller på!

Ikväll har vi dock sysselsatt oss med något helt annat. Pappas Monopol! World of Warcraft monopol. Det tog ett par timmar kan jag säga, så det vart ganska mycket spring mellan varven. Vällingflaskor, blöjbyten m.m. men det var ju roande. Riktigt kul faktiskt, och grabbarna gillar det! Lite roligare än vanligt monopol kanske, även om jag gärna skulle vilja ha det vanliga också... bara för att. Men så är jag tokigt förtjust i sällskapsspel också!

Hur det slutade? Jo, jag vann över Linus som vart helt utslagen. 25 hus, 1 torn och 4150 guld hade jag tillgodo när han fick sälja sin sista stad till banken för att lösa en skuld till mig - som inte ens räckte. Hihi, men vem vet - kanske tar han revansch imorgon? Kan ju säga att han var rätt revanschsugen redan när han la sig!

Ja, det har faktiskt blivit en möjlighet nu, och ingen är gladare än jag!

Vi har ca tre mil till tandläkaren*, alltså sex mil tur och retur. Inget man känner för att ta bara sådär, om en ska till tandläkaren och man inte har några andra ärenden. Nu har vi fått möjligheten att ta flera barn samtidigt, så skönt! Idag var det dags för Simon och Jonathan.

Allt gick som planerat. Jo visst fick jag påbackning på att vi vuxna bör hjälpa även Linus och Simon med tandborstning, det ska man göra tills barnen är 10år gamla. Jag själv anser att det känns som att man inkräktar på deras integritet, de är ändå så pass stora nu. Men sak samma, hans tänder såg bra ut - det var ingen skillnad mot sist vi var där (förutom att en lagning lossnat som de åtgärdade idag) - men annars var allt som det skulle. Så vad finns egentligen att klaga på? ;) Men ja, vi får väl hjälpa till emellanåt, det är inte mer med det...

Jonathan då? Jodå, med lite tårar så gick det bra att visa lite av tänderna iallafall. Han hatar verkligen när okända, främmande människor ska komma honom nära inpå livet. Och vad gör man inte som tandläkare, när man gräver i truten på en? Jo, man är rätt nära... Jonathan var allt annat än glad.

Besöket slutade dock med en väldigt glad Jonathan, som sprang runt, runt, runt - helt galen. Han jagade den gröna, lilla studsboll som han fick som "tack-för-att-jag-fick-titta-i-munnen-pryl". Ödlor, spindlar och andra läskigheter som låg i leksakslådan var ingenting för honom, han avskyr kryp! Så en illgrön studsboll fick det bli.


* Det finns en tandläkare närmare, ca en mil ifrån oss. Men jag har personligen bett dom att fara och flyga eftersom jag ansåg att de gjorde fel efter fel efter fel. Så jag fick nog helt enkelt. Jag kan ta mycket, men inte hur mycket som helst. Därför skrev vi alla barnen hos samma tandläkare som jag har, inne i stan.