Alltså, jagmåste säga att det finns vissa likheter oss emellan. På bilderna ovan ser ni alltså både mig och Isabella... ja det är alltså jag till vänster - i den lite "retro" babysittern :)) Nu fick jag inte till en bild där hon ligger likadant, men ändå... likheter syns ändå. Kanske, kanske får jag en dotter med mina drag... ja jag vågar ju hoppas lite iallafall. För varje förälder önskar väl att ens barn, eller något av ens barn, ärver lite av ens eget så att säga. Det enda jag hoppas att hon inte ärver är min övervikt. Tyvärr är det ju en sådan gen som alla barn kommer ha i kroppen så sett... så vi får helt enkelt ha lite koll.
Sen har jag ju fått höra både en och två gånger att vi fikar för ofta, att jag stoppar ungarna fulla av socker osv. Jotack, vi fikar mellan varven - men det gör nog alla ;) Vi fikar inte dagligen om nu någon tror det, även om jag älskar att baka ;) Men nej, detta skulle handla om Isabella iallafall. Om likheten mellan mor och dotter. 30 år mellan korten ovan, ganska exakt. Och jag vill påstå att retrobilden (jag) lika gärna hade kunnt vara idag!

Att sova en hel natt är numera ett minne blott. Aldrig tidigare har något av mina barn fått för sig att tvärvända på dygnet så som Isabella!Tur är väl att jag fått någorlunda ordning på mina värden och trötthet. För tänk hur det varit om jag, som levande zombie, skulle försökt ta hand om nattugglan?
Inatt bäddade maken ner henne ordentligt i sängen. Sängen var bybäddad - bara det gör ju allt så mycket mysigare! Men sen vart det babynest och en supergosig, ullig filt på det (se bilden ovan) och så babygymmet lite provisoriskt ovanför det. Där i låg hon - OCH SOMNADE!!
Funderar lite på om det är en ny version av "prinsessan på ärten" vi har. Åtta veckor gammal och redan envis som synden ;) men vi kommer nog in i vardagsrutiner snart, och hon ska nog att lära sig att sova på nätterna...!

- Jonathan, vem är det?
- Hmm, lillasyster!
- Aha... vad heter hon då?
- Prinsessan!
- Ja just det, men vad heter prinsessan då?
- Hmm... hmmm.... hmmmm.... Isabella!


Jo, Jonathan maler igenom både lillasyster och prinsessan innan det egentliga namnet kommer. Och ibland ska han minsann berätta hur fin och söt hon är, och hur mycket han älskar henne, innan namnet kommer. Den killen är verkligen förtjust i sin lillasyster, och skulle mer än gärna sitta med henne i knät hela dagarna om han fick.

Lilla Isabella växer så det knakar - och utvecklas i rykande tempo. Nästan skrämmande faktiskt... Man märker ju hur hon blir mer och mer "medveten om verkligheten" för varje dag som går. Hur hon följer oss alla med blicken. Hon ler till och från och hon markerar tydligt när det är mat hon vill ha. Underbara lilla unge.

Denna lilla tjej tokälskar att bara ligga i sängen och gosa med mamma och/eller pappa, eller att sitta i babysittern och "prata" med någon av bröderna. Att "bara vara", ligga nära och mysa - det är hennes grej!

Det är sånt här som gör att man inte blir avskräckt från att skaffa fler!