Japp, nu kommer ännu ett blogginlägg och det här inlägget ska handla om mina drömmar och mål. Första frågan vi ska reda ut är, “är drömmar och mål samma sak”?

Nej, är mitt svar. Jag tycker att drömma är något som man vill väldigt mycket och som till och med kan vara omöjligt att nå. Medans om man sätter ett mål vet man att man kommer klara det. Men det kommer ta lång tid och samma är det med drömmar.


När jag började rida hade jag en dröm om att

få en egen häst. Nu sitter jag här idag och har världens snällaste häst, Lopolla. Hon är helt fantastisk och att jag hittade henne var en ren slump.

När jag började rida var jag ensam om att rida i min familj. Mamma var rädd för hästar och min lillasyster var allergiskt, visserligen hade väl pappa inget problem med de men han hade ju ingen kunskap om hästar. Efter ca ett år hade mamma blivit lite sugen på att börja. Hon kom in på ridskolan och hon började också rida. Jag tyckte det var superkul för då hade bara jag och mamma något vi kunde göra tillsammans.


Tiden gick och självklart blev min lillasyster också sugen på att testa. Vi hittade en liten ponny som hon fick rida en gång i veckan på. Efter att jag hade ridit på ridskola i två år hade jag börjat ledsna Jag ville utveckla mig mer än vad ridskolan hade att erbjuda. Vi gick runt till grannar som hade hästar. Men det var alltid någon som inte behövde mer hjälp eller redan hade det. Tills vi kom till ett litet stall. Kvinnan som ägde stallet sa att hon gärna skulle vilja ha lite extra hjälp. Vi kom överens om att jag skulle få rida där två gånger i veckan. Det här hade jag drömt om och äntligen hade jag ju typ en “egen” häst, nästan tyckte jag iallafall. När man tror att det äntligen ska bli bra, brukar det ju tyvärr inte alltid bli så och det tror jag att vi alla har varit med om.


I början när jag red var jag ganska osäker, försiktig och rädd. Om man hade vetat det hade man nog inte satt upp mig på den sortens häst. Visserligen var den snäll och skulle aldrig göra något dumt men (tänk att det alltid ska finnas ett MEN) den var väldigt rädd. Den blev rädd för allt. Den första gången jag ramlade av hästen riktigt var en kall kväll i mars. Det var dimmigt och man såg inte så mycket. Vi gick förbi ett stall med hästar och får som vi nästan alltid alltid brukade gå förbi, men den här gången fanns det något väldigt väldig läskigt där nämligen en...höbal. Hon blev så rädd att hon hoppa till åt sidan och tänkte börja springa. Jag ramlade av och slog sönder muskelfästet i högerarmen. Efter den händelsen hade jag ont i magen innan jag skulle börja rida, Två gånger i veckan börja bli två gånger i månaden. Så höll det på sedan mars till december. Tills den dagen som förändrade mitt liv.


En dag när jag kom till stallet stod det en fantastiskt fin häst i en liten, liten hage. Tänk dig en julbild med en häst på, tänk dig att man kan se snöflingorna faller ner på den ljusa backen och den står i ett mysigt pyntat stall. Så såg hon ut, som en fantasi häst.


När stallägaren kom ut och berättade allt hästen varit med om, fick jag en sten i magen. Hästen hade stått i boxen 8 månader i rad. Hon blev sjuk och blev utdömd av tre veterinärer att hon inte skulle klara sig. Hon skulle aldrig kunna ridas igen, hon skulle aldrig kunna gå i en hage igen. Det fanns bara ett enda alternativ, avlivning.


Lopolla hade kommit till stallet för att få en sista chans att bli bättre. Ägaren var sjuk och klara inte av att ta hand om Lopolla själv och fråga oss om vi ville hjälpa till att få Lopolla pigg igen. Det skulle krävas mycket tid och tålamod att sakta motionera igång henne igen. Jag vågade ju inte rida hästen som jag var medryttare på men den här lugna och otroligt fina hästen sökte nu en fodervärd och det kunde vi inte tacka nej till. (För inte er som vet vad det är så tar du hand om hästen 100 %, men du äger den inte.). Vi visste inte vad vi hade gett oss in på när vi hade skrivit papper.

Till en början kunde jag inte rida henne, vi kunde vara ute max 10 minuter per gång. Sakta men säkert öka vi turerna till 20 minuter, en halvtimmer och snart kunde jag rida. Hon hade en stark vilja men det hade jag också. Vi kämpa på med ledarskapsövningar och jag tillbringade mycket tid med henne så att hon skulle vänja sig vid mig och mina regler.


I maj 1017 köpte jag henne. Då hade jag varit fodervärd för henne i ett år. Jag älskade henne och hon älskade mig så det var meningen att vi skulle vara tillsammans. Idag kan vi vara ute 3 timmar på olika turer i skogen och springa hur mycket som helst. När vi är tillsammans kan inget stoppa oss!


Jag har lagt ner mycket tid och kärlek på den här hästen. Jag är där varje dag och när jag kommer står hon vid grinden och väntar på mig. Jag kan fortfarande inte förstå att hon är min. Den vackra hästen som hade varit på väg att föras till himmelen, hade nu fått en andra chans och det var jag som hade gett henne den.


Det här har varit min dröm sedan jag börja rida. Äntligen hade jag någon som kunde fylla upp min fritid. Hon har fått mig att känna att jag har någon som behöver mig och någon som accepterade mig för den jag var. Jag vet vad ni tänker; hon är bara en häst. Men ni har kanske aldrig känt den här slags relation, en relation mellan en människa och ett djur. Det är något speciellt, något man måste ha upplevt för att förstå.


Ja, nu kommer det handla lite mer om mål. Som ni förmodligen har förstått tycker inte jag att mål och drömmar är samma sak. Det jag har berättat nu,det har varit en dröm för mig och jag visste inte om jag någon gång skulle få den uppfylld. Men ett mål kan man sätta och vet att jag kommer klara det.


Ett mål för mig har varit att jag ska försöka ibland bara klara av vardagen, även kunna lära mig att ta ansvar. Alla har inte lärt sig tagit ansvar, vissa kan ju liksom glömma bort att man har läxa. Att köpa en häst har lärt mig tagit mycket ansvar. Jag har fått valt bort mycket på grund av att jag har tagit på mig ett sådant stort ansvar. Jag har till exempel fått välja bort kompisar. Jag fick välja. Det var svårt men jag behövde ju inte sluta vara med dem men det blev mer sällan jag följde med eller tog hem någon kompis.


Ett annat mål jag har är att jag ska komma längre med min ridning. Jag har hittat en ny ridstil som jag vill lära mig och lära henne, Western. Jag tror att alla har hört orden western och cowboy, eller hur? Du vet alla coola filmer där cowboys rider snabbt som vinden. Det vill jag också kunna göra. Men den här målet kostar väldigt mycket pengar och kommer att ta tid. Men jag har ju aldrig sagt när mitt mål ska vara klart. Utan bara att jag vet att jag kommer klara av det. Det får ta den tid det tar.


Nu har ni fått veta allt om mina drömmar och mål. Jag tycker det är så, så viktigt att drömma och sätta mål. Det är något alla människor har rätt till att göra. Alla ska även få drömma vad det vill och kunna sätt mål som verkar helt orimliga. Fast man vet att man kommer klara av, då har man något att kämpa för. Men man måste veta att det tar tid och att du kommer behöva jobba hårt för att du ska klara av det.


SLUTA ALDRIG ATT DRÖMMA, LOVA MIG DET!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments