Utanför dörren idag hängde det en kasse från en mycket god vän i allt elände vi går igenom nu. Han ville att vi skulle ha en riktig mysig söndag jag och min dotter.

I kassen låg det en stor påse godis, två semlor och en stor knippe tulpaner som han vet att jag älskar <3 .

Det finns stora hjärtan i vårt liv <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vaknade med stor ångest att jag sovit hela natten utan att gå in och kolla om min dotter har ramlat ihop på sin stol och vara död! Pustade ut när jag upptäckte att hon svarade mig när jag sa hennes namn. Hon sover gott och tryggt i sin säng!

Nu sitter jag här i soffan med en kopp kaffe och känner en enorm sorg. Jag håller på att förlora mina stora döttrar som känner sig åtsidosatta på grund av att dom tycker att det är bara min yngsta dotter som gäller för mig och att jag dessutom jobbar för mycket.

Allt är sant, jag lägger all min fokus på min yngsta dotter och kommer att göra ett tag. Jag vill att hon ska leva! Jag vill inte hitta henne död i sitt rum!

Ja, jag jobbar mycket... och det är på grund av att jag har ett stort ansvar på mitt jobb, men jag blir belönad med bättre leverne än jag haft under mina barns uppväxt. Det är därför jag har en bil, det är därför jag har mat för dagen, det är därför jag inte behöver be om hjälp och åka o handla (varit utan bil i många år). Jag jobbar oxå ibland en del kvällar, och har bakåt sett jobbat någon helg på grund av att jag har varit tvungen att lära mig vissa saker för att klara av mitt jobb. Jag har rest till HK varannan vecka och varit borta 2 dagar. (vilket inte kommer att ske så mkt nu då vi kommer att jobba via skype). Allt detta är väldigt jobbigt för mina stora tjejer.?! För mig.... är dom i dag vuxna (28 och 26 år) och jag kan då äntligen utveckla mig och mitt jobb inspirerar mig enormt. Jag älskar det jag gör och har varit glad för mitt jobb tills nu!. Jag är lite stolt över mig själv, att jag lärt mig allt. det jag kan idag (men det är bara jag som är)

Jag har varit ensam med mina tjejer i 16 år, och det har varit extremt tufft emellanåt med ekonomi och med ganska vilda döttrar. Mina äldsta döttrar har nu egna familjer med barn. Det är min yngsta som kommit på villovägar i livet. Jag ser det som självklart att jag ska ta hand om henne och hjälpa henne i livet så gott jag kan!

Men vad mina stora barn känner för sin mamma är tragiskt och ledsamt. Jag är en "kärringjävel" för den äldsta dottern och för min mellersta dotter "ingen mamma". Detta är på grund av att jag inte hinner engagera mig i dom lika mycket som jag borde göra (enligt dom) . Jag har bara min yngsta i huvudet och mitt jobb!

Känner mig enormt ledsen över hur hela mitt liv blev!

Min yngsta höll på att dö på grund av ett beroende av helvetsdrogen tramadol! :( .

Min mellersta tycker inte att jag är någon mamma och att jag har bara min yngsta och jobbet i huvudet:-( (hårda ord för mig)

Min äldsta klarar inte av mig, för henne är jag en jävla kärringjävel :-(

Allt detta gör väldigt ont i hjärtat! Att gråta sig till sömns varje kväll var inget jag trodde skulle ske nu, jag klarar heller inte av jobbet längre. Allt bara faller ifrån mig, för det jag kämpat och varit glad för. Känner mig extremt ensam i detta nu och inte alls stark. Att förlora sina barn, att bli illa omtyckt av sina barn är fruktansvärt.

Jag hade mina drömmar att nu när jag äntligen har lyckats i mitt jobb med mer förmåner så kan jag handla överraskningar till mina barnbarn. Kläder, leksaker, hjälpa dom med småsaker.. Det hann aldrig komma så långt eftersom livet hann ifatt mig igen. Det känns som om jag kommer att falla ner i gropen med tyngden över mig och svårt att gå till jobbet. Jag är rädd att jag snart är tillbaka till ruta 1 igen. Inga pengar över efter räkningarna är betalda, ingen bil (tjänstebil som jag idag har) .

Kan man ha ett eget liv samtidigt som jag har barn som har egna liv? Ja, det är väl så livet är? Sidospåret är min kära yngsta som jag kommer att lägga fokus på nu vad mina äldsta än säger.



Likes

Comments

Tramadol är billigare än alkohol. En karta med 10 tabletter kostar runt 200 kr. Skillnaden är bara att denna drog är ÄNNU FARLIGARE än alkohol!! Många har dött av det "rosa" tramadol piller som finns överallt.

Ungdomarna: Dagen efter dom festat så chillar dom med en "tram" och blir höga på den. All konsekvenstänkande är som bortblåst! När det blir jobbigt i livet är det tydligen skönt att ta detta "satans självmordspiller" så blir allt så mycket enklare och lättare igen. Dom glömmer bort att dom kanske dör.

Jag blir så uppröd när jag tänker på att det är så långt ner i åldrarna som i 12-13 års ålder.

Nu börjar min dotters resa mot ett drogfritt liv med en för mig enormt lång "AT" (nedtrappning) på 18 månader. Är det verkligen ok undrar jag? Känns extremt jobbigt att hon ska svälja dessa tabletter varje dag! Det enda som är bra i detta läge är att det inte är de rosa tramadolen som är livsfarliga utan de lagliga och från läkare. 

Nu är det sömn för mig, om jag ens kan sova! Min dotter är på sitt rum och så fort jag hör något ramla där inne får jag panikkänsla i kroppen. Mitt älskade barn!



Likes

Comments

De typiska tecken på att din ungdom är beroende av tramadol eller andra piller är egentligen ganska självklar nu när man har facit i hand. Men man slår bort det genom att tänka att det går över, det är endast en fas.

Vantrivsel: Min dotter trivdes aldrig i sin nya lägenhet. Varje gång jag kom dit såg det ut som en "knarkarkvart" . Jag tänkte att hon är ju ganska stökig av sig och det går över. Jag städade upp åt henne och försökte få henne och känna trivsel i sitt hem. Jag hjälpte henne och tvätta och göra fint. Men, det blev värre och värre varje gång jag kom hem till henne. Det var matrester och pizzalådor med gammal mat kvar som låg överallt. Odiskat i flera dagar/veckor med matrester osv... Skitiga kläder med mera! Doftade sjukt mycket rök i lägenheten och sopor! Till slut släppte hon inte in mig i lägenheten för att det var så stökigt/äckligt. Jag levde i förnekelse och hopp om att detta var övergående!

Utseende. Orkeslöshet och likgiltighet och mörka ringa under ögonen, väldigt seg och trött för det mesta. Min dotter orkade ofta inte göra sig iordning.

Uppträdande. Otrevlig och otacksam på livet när dom själva kör "AT", avtändning. Med variation av att en annan dag är hon/han väldigt lugn/trevlig/glad. Lögner är en vardag och samvetet är inte ens synbart. Det värsta är att dom är väldigt trovärdiga! Dom blir extremt bra på att ljuga.

Pengar. Pengarna är alltid slut.

Likes

Comments

Sitter här en lördagkväll, ensam som vanligt och min kära dotter som jag älskar av hela mitt hjärta ligger på sitt rum med datorn i knät. Hon har för ett par timmar sedan fått sin dos tramadol av mig. ( Kl 16:30 och inte en sekund tidigare! )

För drygt en vecka sedan hände det som ingen förälder vill vara med om. Min kära dotter fick andningsdepression av ett missbruk av tramadol och höll på att dö. Rosa Tramadol som dom köpt på gatan!

Jag hade precis lagt mig för att somna men hörde ett skrammel från hennes rum! Jag ropade men det kom inget svar, tänkte att det var nog katterna som röjer runt. Men känslan i min kropp satte sig kvar med att jag plötsligt fick ett tryck i hjärtat, jag fick svårt att andas. Plötsligt kändes det som om jag skulle kvävas! Jag pratade med mig själv, att jag skulle gå in till min dotter och tala om för henne vad jag kände, men valde att lägga min oro åt sidan så jag drog täcket över mig för att somna. När jag la ner huvudet på kudden så började istället telefonen att ringa från Facebook och meddelanden på Instagram. Tänkte.... vad händer och läste lite snabbt.. Orden som stod där blev ord som fäste sig i min hjärna för alltid! "GÅ IN TILL xxxxxxxx,, SNABBT!! Det var min dotters kille som skrev på Instagram på engelska . Dom pratade via Facebook.. Jag rusade in och där var hon halvt i stolen och halvt på golvet, hon hade slutat andas. Jag fullkomligt skrek ut hennes namn. Hon vaknade till och och reste sig snabbt upp och spydde ut allt hon ätit på dagen över mig, stol, dator, säng, golv.. Hon var så drogad. Denna rädsla var enorm!!! Hon fortsatte att spy på toaletten, det tog aldrig slut kändes det som..

Min reaktion var inte lugn utan den var hysterisk! Jag kunde inte ens komma på hur jag skulle komma in i min mobil så att jag kunde ringa ambulans. Tills slut lugnade jag mig, jag insåg att jag måste vara lugn för min dotters skull. Ambulansen kom till slut och hämtade henne, jag fick inte följa med och ambulanspersonal ville att hon skulle åka själv då hon förmodligen skulle erkänna att hon tagit någon drog. Vilket hon gjorde till dom.

Under tiden hon åkte dit, så tog jag kontakt med hennes kille som bor i ett annat land och gav han info om hur läget var. Han var ju självklart helt knäckt när han inte kunde hjälpa henne. Men har räddat min dotters liv! Jag åkte sedan till sjukhuset för att vara med henne. Då hade hon ju erkänt att hon tagit tramadol.

Alla sanningar har kommit fram under veckan, allt jag har anat har besannats. Nu är det en lång tid framåt med kämpande att hon ska bli drogfri. Men jag förstår inte att nertrapping av tramadol är så hög? Det gör mig rädd! Blir hon inte ännu mer beroende? 300 gram om dagen i tre veckor och minskning med 50 gram var tredje vecka. Enligt beroendecentralen skall hon vara helt drogfri om 18 månader!!?

Tack gode gud att hon flyttade hem nyss och tack gode gud för hennes pojkvän som räddat min kära dotters liv. Nu återstår det att bli fri från droger och mitt medberoende.

Likes

Comments