Fantastiskt väder igår hos oss! Jag och Sune fick lite hjälp med träning tillsammans med Elin.

MEN det vi behöver trän på mest är att få honom lite lugnare i groomingen när han inte har sin vapendragare Rut med sig. Därför får detta inlägg handla om det. De går i hage tillsammans, tanken framåt är att han ska få gå i en större flock för att inte bli så "låst" med Rut, men i dagsläget så pågår ombyggnad så det är lite huller om buller med hagar och lösdrift. Därav blir han lite stressad och barnslig om man får uttrycka sig så när han står i groomingen själv. Det spelar liksom ingen roll om man säger till på skarpen eller om man är lugn själv han är som ett litet barn som bara skriker.

Mycket gnägg och skrapande med hovarna så det gäller att se till att jag själv står på rätt ställe för att inte få en feting på benet. Hade detta vart för ett år sedan så hade jag vart livrädd för att han är så stressad, jag ska inte säga att jag är jättebekväm med det men jag står iallafall där bredvid honom och gör mitt bästa vilket jag är jättestolt över. Jag har såklart också jättebra hjälp när jag är där så det känns tryggt, bara jag står på rätt ställe så!

Det kommer att ge med sig, och när han får gå i större flock och lär sig rutinerna som vi har i stallet så kommer det gå galant!

Nästa inlägg tänkte jag berätta om ridningen hittills, vilket han får FEM stjärnor i, så välutbildad häst!

Nedan ser ni Rut lite längre bak, en femåring riktigt fin fux och Zunes vapendragare. Sune närmast i bild. Den andra bilden är två av de andra hästarna i stallet och lilla jag!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Min födelsedag är över och jag fick en dunderkanonbra present av min sambo. Världens smidigaste säkerhetsväst! Blev rekommenderad den av en tjej som jag rider med, jag har även testat den sedan innan från henne.

Vad är det för väst då? Det är en Komperdell Ballistic cross vest light (långt namn jag vet). Jag har inte jättemånga västar att jämföra med, tidigare har jag haft en "standard" väst ni vet dom som är lite bulliga och stora, och JA det är bättre än inget alls, alla dagar i veckan. Dock vart jag just såld på just det med denna väst, smidig och följsam.

Jag återkommer med lite mer utvärdering när jag använt den mer!

Likes

Comments

​Detta ör alltså ett porträtt på Sune. Likt? Kanske! 

Jag kan dock konstatera att min bror har en framtid inom konsten, kanske han och Peder Fredriksson tillsammans? 

Nu kommer jag precis från stallet, idag var Sune med på en lektion och en jätteduktig tjej red honom. För första gången utan Rut med i ridhuset, han var lite stressad när han kom in i ridhuset och det var några nya kompisar där inne. Men efter ett tag så frustade han och hade gått in sig. Så roligt att se någon annan rida honom. Efteråt pratade jag med "stallmästaren" och hon sa bara "Gud vilken fin häst du kommer att få, vilket arbete" det värmer såklart hjärtat lite.

Likes

Comments

Gårdagens Sune!
Pysslade lite och hängde lite med honom i stallet, han har så fina öron, och den manen sen! Jag vill bara burra in mig i den.

Det känns jätteviktigt för mig, även om jag inte rider honom varje dag då känns det viktigt att hänga ned honom i stallet, vänja honom vid mig och se hur han beter sig. Igår hade han och kompisen Rut rymt från hagen, det är en stor äng bredvid och där galopperade dom runt. Men när mathinken kom fram så kom dom båda springandes. Rätt häftigt att han redan känner igen mathinken.

Jag fick också hjälpa honom då det fastnat lite hö obehagligt i munnen som han inte fick bort. Ni vet som man själv kan känna att det sitter något bak i munnen men man får inte bort det. Det var gårdagens lärdom.

Likes

Comments

Som många andra tjejer så började jag på ridskola när jag var 8år. Jag kommers så väl ihåg den dagen, jag hade fått plats, klockan 13.00 på fredagar, på Sundsvalls FältRitt Klubb. Min moster och mormor var med mig, de var livrädda! Jag fick en häst som hette Red Skin, han var lite tjurig och gillade att busa lite i spiltan, det var mitt första möte med hästar.

Jag red för klubben några år innan jag bytte ridklubb för att senare byta tillbaka till SFRK igen när jag var 14år. Där någongång så startade mitt "riktiga" intresse, vi var där på helger, efter skolan, tävlade, tränade och älskade att hänga i stallet! Jag red i högsta gruppen och en dag så ringde min ridlärare till mamma och erbjöd att jag skulle få vara med i träningsgruppen, den grupp där "de duktigaste" red två gånger i veckan och hade ansvar för en speciell ponny. Men ridsport är dyrt, vi hade inte råd att sätta mig i träningsgrupp och även betala för en medryttarhäst på ridskolan. Vilket jag idag kan förstå eftersom jag vet vad det kostar.

Så att rida på ridskola blev lite långtråkigt för mig, då dök Finito upp. En vän till familjen hade hästar och Finito, en kritvit C-ponny var det ingen som hade tid för, så jag blev erbjuden att ta hand om honom som min egen tills han skulle säljas. Vi hade en ganska lång tid tillsammans och tävlade lite. En dag kom ägaren och sa att han skulle säljas, vi fick erbjudande om att köpa honom till ett bra pris, men egentligen var han för liten för mig, jag skulle inte kunna tävla mer än pay and jump med honom. Vilket gjorde att han såldes till en annan ryttare. Nu var jag 17år och jag tror att det är här någonstans man bestämmer om man ska satsa eller inte, för mig kom killar i vägen och jag red inte på många år.

Tills dess att jag hittade ett fantastiskt stall 700 meter ifrån mitt hus där jag flyttade in för 4 år sedan när jag var 27år. Då kom intresset igen, i vuxen ålder.


Nedan ser ni en bild på min favorithäst när jag red på ridskola! 


Likes

Comments

Just så stod det i smet som jag fick i julhelgen, häst på väg! Då tänkte jag vad håller jag på med? Hur ska jag kunna ta hand om en häst? Tänk om jag glömmer att ge den mat, eller om den blir sjuk och jag inte ens märker det? Hur ska JAG kunna fixa det?

Detta sms fick jag i julhelgen och nu är han här, Zalut eller "Sune" som vi kallar honom. Hur ska det gå?

Jag kanske ska berätta hur det hela startade, självklart ska jag det. Jag vill också att du ska kunna följa min resa mot min dröm, som håller på att gå i uppfyllelse, kommer jag fixa det? Förhoppningsvis kan jag inspirera dig och leda dig på denna resa mot din egen dröm!

Likes

Comments