TW -ätstörningar-

Hej hallå ❤
Så det här med att älska sin kropp är väl ändå ett stående samtalsämne från generation till generation,man säger då alltid att man bör älska sin kropp för man kommer inte få någon annan än den man föddes i. Det här är liksom den kostymen du kommer att bära hela livet. (som du förstås kan skräddarsy till en viss del) så om vi ska lägga fokus på min födselkostym en stund så kan jag ju på rak arm säga att den har varit igenom en hel del starka försök till att bli skräddarsydd till "perfektion" (med perfektion så menar jag ju såklart medias skeva version av en tjej på 180 + cm, timglas midja och en fantastiskt jämn bränna)....Men jag har ju haft dom flesta oddsen emot mig, jag har nära till marken med mina 162 cm (tack mamma), jag har alltid haft mer lår än vad som önskas (hallå jag ska ju kunna få plats med en knytnäve mellan låren, jag får knappt plats med en penna mellan dom?? #thighgapstruggles), jag har en väldigt markant näsa (tack pappa), tråkigt hår och som pricken över i:et så har jag rätt stora fötter för min snåla längd. Så där har ni fått en liten men ack så intim beskrivning av min kropp. Jag började syna min kostym redan i ung ålder, jag kommer ihåg när jag var ungefär 11 bast, så började jag lägga märke till min mage som var så utstickande och olik dom andra tjejernas mage, deras var så platt och den stack inte alls ut från deras lite tightare tröjor... då satte tankarna så smått igång, inte allt för mycket, men dom fanns där på gympan och även vissa dagar då och då. det var sen i högstadiet som jag började få besök av dom där tankarna på riktigt, då jag insåg att "alla" andra var smala och hade fått bröst. "Ingen" annan hade problem på sommaren när låren skavde mot varandra i värmen och svetten så att det blev hemska svidande sår. Det var ju "bara" jag. Så *vips* så såg vi inte Elin i shorts på mååååånga år, för tänk om någon skulle se dom där såren? Fy fan för dom där somrarna när "alla" tjejer var så där smala som hushållsrullar och där kom jag som en toarulle... tjejerna var bruna, smala, dom gjorde sig rättvisa i sina nya bikinis och där stod jag i en baddräkt som förhoppningsvis skulle trycka in den där putmagen. Men tankarna hade inte vunnit över mig än, jag kunde faktiskt släppa dom där tankarna och ha kul ändå.

Sen slutade jag nian och då började jag syna min kostym i sömmarna på riktigt. herregud jag skulle ju snart börja gymnasiet och gud vete att där får man inte vara tjock!!! Så jag och en vän började ut och springa, men oj det gick över fort, det var ju jobbigt?! Det som ser så lätt ut för alla andra,men just ja, dom har ju inte lika många otympliga kilon att bära runt på. Så jag testade något nytt, något som skulle komma att förändra mitt liv helt, jag skar ner på mängden mat jag tryckte i mig. Som fd. världsmästare i att små-äta så var detta svårt, jag skulle sluta med det och sluta ta åt mig så mycket mat på tallriken. för det var ju nyckeln till framgång... ojojoj vad fel jag hade. Gymnasiet kom och jag hade rasat i vikt under sommaren och jag kände mig så fräsch inför dom kommande 3 åren, jag var ju läcker!! Folk började direkt ge mig guldstjärnor för hur snygg jag blivit, vad smal jag blivit och vad fräsch jag blivit. Det triggade ju såklart mitt belöningcentra och jag fiskade efter alla komplimanger som gick att få. Jag slutade äta frukost, jag "hann ju inte det" och skollunchen var ju inte värt att gå på då heller. Andra året i gymnasiet kom och oj som jag hade fått uppmärksamhet av det motsatta könet, vilket var en helt ny värld för mig. Så nu var det ju bara fortsätta så skulle allt bli perfekt! Matschemat var simpelt, tomheten ekade från klockan 6.00 på morgonen till 16.45 på eftermiddagen, som sedan följdes av middag hemma, sen började det om. dag ut och dag in och oj vilka komplimanger jag fick. Jag var snygg, smal, ja även sexig?!!! Jag hade tydligen en snygg rumpa, ja nu jävlar hade jag ju fått flyt! SÅ MINDRE MAT ÅT FOLKET!!..... Sommaren kom och jag fick åka i ambulans in till sjukhus, hemska kramper i ryggen och en kollapsad mage,allt bara rann ur mig. Jag blev utredd för självsvält men jag hade ju faktiskt börjat äta mer nu. Njurbäcksinflammation var svaret. Men stränga order från läkaren att äta mer och varierat så åkte jag hem. Hösten kom och utvecklingssamtalet kom, min mentor säger till mamma "Jag såg att Elin blev allt mer mager, men hade det gått lite längre så hade jag ringt dig med en gång!"..... wow! tack att du skulle ringa mamma när jag var död. Vilket stöd.

Tredje året på gymnasiet var äntligen här och nya tuffa perioder väntade. Jag skulle till att gå igenom ett mindre helvete rent psykiskt innan skolan skulle ta slut. Jag skulle till att bli deprimerad och känna på ångest från satan. Ni kan ju gissa vad detta ledde till, jo, jag tappade kontrollen över livet så jag kände ett starkt behov av kontroll. vad är lätt att kontrollera? mat! Det är lätt, det hade jag ju gjort förut! så måltider skippades och vissa dagar åt jag ingenting alls. Men jävlar vad folk tyckte jag var snygg, sexig, fräsch och "goals". Påsklovet kom och jag åt nästan ingenting, jag låg och stirrade upp i mitt tak i en hel vecka, kilona trillade av mig, men ingen fattade något. AJ. Ingen lärare så något, ingen brydde sig. Hade det inte varit för min mamma så hade nog det varit en period som skulle slutat med droppställning.

Tiden gick och jag träffade min själsfrände och nuvarande sambo, han fick mig att börja äta! Jag behövde inte bli tillsagd att äta för att äta, jag åt på eget bevåg! Låt oss snabbspola till nu, nu är jag förhållandevis frisk, jag äter minst två gånger om dagen och älskar godis och kakor. Jag är fortfarande väldigt medveten om vad jag äter och hur mycket jag äter. och det är väldigt nära till hands att kontrollera matintaget när allt runt omkring känns rörigt. Så det sitter kvar i mig än, det här med bikini sitter kvar lika starkt, jag har inte visat mig i bikini inför folk på 5/6 år och ser inte heller att jag kommer göra det inom en snar framtid. Men förra sommaren tog jag på mig shorts för första gången på 4 år.*stolt*
Just idag när jag skriver detta så satt jag och kollade tillbaka på bilder och saknade den där smala kroppen. Jag saknade den på ett så jobbigt sätt, jag vill så gärna vara så smal, men jag vill inte må så jävla dåligt. Men hur ska jag någonsin klara det?

Jag har egentligen inget bra avslut till detta mer än att gör inte samma misstag som jag, börja inte kontrollera era känslor genom maten för det hjälper inte!
Men viktigast av allt, tänk på dom runt omkring er, gör inte som min mentor och tänk "om det går lite längre så hjälper jag till" hjälp till nu istället, för det döljer sig troligen mycket mer bakom den där insydda födselkostymen.
Tackåhej❤ Ta hand om dig!

⬆️ 2012? Tror jag gick i 7:an
⬆️ min 15 års dag
⬆️midsommar 2015
⬆️ min 18 års dag
⬆️ andra året på gymnasiet
⬆️ sista året på gymnasiet
⬆️ idag 2018

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hejhallå❤ okej, löjligt long time no see.... men nu tror jag att jag är på banan igen. Jag hade tänkt att jag skulle göra något form av collage/video där jag visar hur vi pyntade vår lägenhet till jul, men det gick åt skogen... skulle ladda ner ett redigeringsprogram i min dator men den pallade inte trycket, så då kom jag på den briljanta idén att sno Kennys dator, men tro på fan att den inte kunde läsa mitt Sd kort. Så låt oss bara säga att jag gav upp den idén.
Jag tänker att jag försöker slänga in lite bilder allt eftersom istället. Sen sist har jag börjat med antidepressiva läkemedel och kan nu för tiden skratta på riktigt, vilket är den skönaste känslan av dom alla. Ångesten inkl. panikångest attackerna håller sig dock kvar för glatta livet samt min sociala fobi, men skam den som ger sig!


Men det största som hänt sen sist är att vi har hunnit ta slutspurten på ännu ett varv runt solen, så nu är det plötslig dags att lära sig skriva 2018.... Nyår blev väldigt lugnt för min del, som nog de flesta vet så är inte jag någon partypingla, jag är lite mer av en kaffekärring som mer än gärna åker ut på en raggarsväng och glor på alla andra som super skallen av sig i ren eufori om ett nytt år men nya möjligheter till fest och succé.
Min nyårsafton bestod av kyla, stress, god mat, mycket skratt, migrän och mysigt sällskap. (det bästa av alla världar kan man säga) Vi inledde dagen med en traditionsenlig nyårsgrillning, det var där vi mötte kylan från helvetet, trots det att jag nästan stod i elden (med både strumpbyxor, raggsockar och kängor) så hade jag ingen känsel i mina fötter 👌 men trots förfrysningsskador så var det supermysigt! Vi bjöd även Kennys bror och hans flickvän på middag, vilket blev ett lyckat (i hemlighet kaosartat) event! Det bjöds på fläskytterfilé, potatisgratäng och en så kallad "vuxen sallad", samt efterrätt bestående av chokladkaka med chokladsås.  Kenny fick dock rusa till hemköp och köpa servetter, kronljus, konfetti och champagneglas. Vi upptäckte nämligen till vår fasa att vi inte ägde några fina glas till pommacen (därav kaoset). Sen kom det efterlängtade tolvslaget och även till det var vi sena, kvart i tolv bestämde vi oss för att fira in det nya året EN KVART hemifrån. Så stjärnor som vi är rusade med pommacflaskan och våra plastiga glas ut till bilen och sladdade iväg i en jävla (självklart laglig) fart. Med 4 minuter kvar till tolvslaget når vi målet och kubbar för glatta livet in till teven för att pussas till ljudet av Jan Malmsjö "SKÅL 🥂". Efter att ha avnjutit min första nyårskyss så fick vi lov att njuta av ljudet av en klockäkta migrän-spya.
Haha så det var mitt nyår, hur var ditt nyår? 🙆🏼‍♀️

Här ser ni våran fina gran, som jag köpte för imponerande 200 kr på dollarstore för 3 år sedan, samt alla paket 😍

Lite bilder från självaste julafton, lilla Louisiana som fick agera tomte och mosters små älsklingar ❤

och det var lite bilder från nyår, hoppas ni känner er någorlunda uppdaterade och att jag stillade nyfikenheten hos er. 😉
Även fast 2017 sög så hoppas jag att ni alla har haft en kanonstart på 2018 och ett fortsatt bra år 🎆 tackåhej❤

Likes

Comments

Hejhallå❤ här ligger jag sömnlös med min sambo snarkandes så sött bredvid. Inte alls ovanligt nu för tiden att jag ligger här klarvaken och lyssnar på när Kenny drömmer... Älskar dom där små osammanhängande samtalen vi har när han sover som godast. Så mysigt!
Hur har din vecka varit? Hoppas verkligen att den har varit toppen, trots allt regn....tur det är fredag imorgon!🙆‍♀️ jag har haft en helt okej vecka. Synd att klaga om man säger så. Har fått en hel del gjort och men har också en hel del ogjort. Har varit och talat med kuratorn i veckan, förjävla bra uppfinning det där med kuratorer! En mindre bra upppfinning är stryktvätt, den högen bara växer, sakta men säkert. Det kanske blir morgondagens uppdrag.... har en hatkärlek till att stryka, det är mysigt ibland, långtråkigt utav bara satan ibland, känns ovärt ibland men samtidigt så finns det inget jag hatar mer än ostrukna kläder, dukar, handdukar.... usch!
Nä nu har jag babblat på tillräckligt mycket och utan någon som helst röd tråd, så avslutar med lite bilder från veckan 😘
Sov gott&dröm sött❤

Likes

Comments

Så i det här inlägget tänkte jag visa er några små vrår i vår lägenhet. Jag och Kenny har bott här i 2 månader så allt är inte helt klart, där av upplägget, att jag bara visar er några små delar som jag är riktigt nöjd med. Let´s go 💃

Det här är en del av vår hall, det är den delen som alla överöser med komplimanger. Det är den perfekta selfie-spegeln och den perfekta utkiksplatsen, sitter man hör så ser man i stort sett hela lägenheten.

Bordet är från Ikea och det hittar du här , ljusstaken är från Ica och det är även fatet.

På köksbordet så har jag ställt dit det här originella ljusfatet fån lagerhaus som jag pimpat med höstlöv från en liten hörnbutik här i Örebro.

Bredvid köksbordet så har vi detta avlastningsbord från Jysk, som har en liten story bakom sig, det har skapat mycket ilska under tiden Kenny skulle bygga ihop det...bitar gick sönder, det var inte urfräst hål på rätt ställen och det var fel bitar... en utav bitarna som var fel var framsidan av lådan (som ska vara i mitten) , vi råkade få två baksidor av en låda istället för en framsida och en baksida. Men nu har vi fått rätt bitar och har nu för iden en låda där!

Och här har vi hemmets hjärta, kaffebryggaren. Både jag och min är sambo är kaffeberoende, så i det här hörnet spenderar vi mycket tid!!

Vet inte o ni har mörkt att orange är min favoritfärg än?😂

Så vidare går vi in i lägenheten, här är då vårat vardagsrum, som är så mysigt och lummigt. Det som är min favorit med vardagsrummet är nog taklampan, har alltid velat unna ha en så stor lampa!

På vardagsrumsbordet så har jag en vas med plastblommor som jag tycker är så höstig och fin.

Jag ÄLSKAR godis och äter med all säkerhet för mycket. har taggat Kenny i varenda bild på Facebook som säger att han måste köpa godis till mig... stckar´n 😄

Så nu ar vi kommit in till sovrummet, vilket är det rummet som är lite glest än och då och som jag inte är helt nöjd med men vill ändå visa lite hur det ser ut.

Det här är sovrumsfönstret, vilket jag är riktigt nöjd med, det ser såå mysigt ut när man kollar upp mot det utifrån. Och ja, du ser rätt, det där är en levande fredskalla! jag har lyckats hålla den vid liv i 3 veckor nu och har inte några planer på att ha ihjäl den 😂

ÅÅ det var allt för detta inlägget, hoppas det stillade nyfikenheten hos några av er och att ni gillar bilderna. Berätta gärna om det är något mer just du är nyfiken på, kanske vad som står i mitt vitrinskåp? min döskalle samling? Let me know 😄 hoppas du har en fortsatt fantastisk dag!
hadet💗

Likes

Comments

Jag vet...
Jag vet att det bara är att ta sig i kragen
Jag vet att det inte ser bra ut
Jag vet att det är lättare sagt än gjort
Jag vet att det inte funkar så
Jag vet att man måste göra vissa saker
Jag vet att man inte kan välja
Jag vet att du tycker jag gör fel
Jag vet att det är abstrakt
Jag vet att det är svårt att förstå
Jag vet redan allt det där. Jag vet redan allt du säger men det är ändå du som kallar mig dum för att jag inte förstår.
Men
Vet du hur tungt det känns på morgonen?
Vet du paniken man får när hjärtat ökar tempo?
Vet du hur jag mår varje dag?
Vet du hur det känns när tårarna börjar rinna? utan någon direkt anledning?
Vet du hur det är att hela tiden behöva övertala hjärnan att det inte är någon fara? Vet du hur det känns när hjärnan inte vill samarbeta? Hur det känns när kroppen börjar göra uppror, för att du ignorerat hjärnan tillräckligt länge?
Vet du hur ångest känns?
Då vet du än mindre hur panikångest känns.
och än mindre hur depression känns.
Känslor som är så starka och så övertagande, hela världen stannar.
Sa du "jag vet"? kunde du säga "jag vet" så monotont och tröttsamt som jag?
Du vet ingenting, men det är ändå jag som är dum som inte förstår.

hejhallå💕 Var tvungen att ventilera detta... det här är lite av verkligheten av att lida av psykisk ohälsa... tyvärr. Man är alltid den som inte förstår, även fast man är den som förstår allt och lite till.
Hoppas du får en bra dag💕

Likes

Comments