Nytt år - nytt utseende.

Jag kan inte riktigt förstå att det redan är 2018? När någon pratar om en händelse som inträffade 2009 så tänker jag att det var för ungefär tre år sedan, högst fyra. Men när jag väl tänker efter så är det ju för fasiken 9, N I O, år sedan!? Nej, jag vet inte riktigt om jag gillar detta, snart är jag väl pensionär också?

Hur som helst - både den nya designen & den nya loggan är snarlika den gamla, men enligt mig så har designen på hemsidan & bloggen fått sig ett nytt, enklare utseende, och loggan ser lite mer stilren (?) ut eller vad man ska kalla det.

Däremot så ska vissa smådetaljer på hemsidan ändras/bytas ut - men det kommer att ske efter hand eftersom det inte är några större saker, men saker som tar tid. Så just därför står det en stor rubrik mitt i loggan med texten "HEMSIDAN HÅLLER PÅ ATT UPPDATERAS."
(PÅ HEMSIDAN)

Det är så mycket saker som jag skulle ha gjort både inför jul & nyår men även innan det som jag av olika anledningar inte har fått ihop. Hela Doguehills sociala medier har stått still under en ganska lång tid som många av er kanske märkt, speciellt dom sista månaderna av förra året - och så har det väl mer eller mindre sett ut till och från under hela 2017?

händelserikt år

Vi inledde 2017 med att få en stor kull i februari på elva valpar (Doguehills JG Jadore - Doguehills Hard Bagg) och det är ju inte bara jobb när valparna har kommit, det är ett heltidsjobb långt innan det också - iallafall på våran kennel. Samtidigt som vi måste hålla koll på den dräktiga tiken 24/7, se till så att hon får lugn och ro hela tiden, se till så att hon inte trycker ut en valp när hon gör sina behov, hålla koll på allt sånt med andra ord, så ska vi samtidigt ge alla andra hundar den kärleken dom behöver och förtjänar. Dom ska också ha lugn och ro, lek, bus, mat & som sagt - kärlek. Dessutom har vi ett stall med hästar som även dom ska ha kärlek, mat, omtanke, in & ut i hagen, pyssel och allt där till. Sen ska man någonstans mitt i detta försöka komma ihåg att vi är människor och kanske behöver äta och sova då och då/dela upp vaket över tiken dom sista dagarna när hon behöver tillsyn dygnet runt. Vi har ju alltid den turen att tiken drar sig till mamma (Lotta) vilket gör att dom med glädje ligger bredvid henne på golvet och sover tex, så mamma enkelt vaknar vid minsta lilla ljud eller rörelse ifall tiken skulle göra ett ljud eller förflytta sig. Men den sista veckan innan BV (kan man ens skriva så? det är iallafall en egen förkortning av beräknad valpning haha) så vågar man inte lämna tiken utan uppsyn även om man vet att man vaknar vid ljud, så då är vi alltid någon som sitter vaken, som enkelt kan väcka den andre om någonting skulle hända. Och sen när allting är över, ja då börjar det på riktigt kan man väl säga? Då kan vi ibland ha varit vakna i två-tre dygn i sträck, och de första dygnet när dom små råttliknande bebisarna ligger där, då brukar man oftast vilja vara med och se. Däremot ska jag erkänna att jag har lite panik när jag ska sitta där ensam, varje gång. Jag är livrädd att tiken ska råka lägga sig på en valp när jag inte ser, eller att tiken ska reagera på ett ljud utifrån och flyga upp för att skydda sina råttbebisar och råka trampa på en av dom, haha.. Och ja, där sitter vi iallafall, 24 timmar om dygnet i ungefär 4-5 veckor?
Jag förstår verkligen inte hur människor vågar lämna sina tikar helt ensamma varken innan eller efter valpning. Det är väl tur att vi alla är olika..

Sen har det liksom gått i ett. Valparna växte så de knaka, dom sprang runt överallt, tog sig igenom allt, vi sprang efter och försökte rädda de som gick. En av dom små råttbebisarna flyttade ju även hem till mig, så jag blev ju småbarnsmamma i april (om jag aldrig varit trött innan....) Och samtidigt som Nikki flyttade hem till oss, höll jag på dygnet runt med hemsidan + att jag hade två stora hundar hemma. Så här hade jag inget annat liv förutom att sitta framför datorn och få fyrkantiga ögon och springa in och ut med Nikki 82374687234 ggr/dag.

Något som har tagit mycket tid, men som däremot har varit superkul är att vi fick förtroendet att köpa tikar av Mohalla Mansion - så hela sommaren & hösten har mer eller mindre gått åt till att få in våra nya tjejer i flocken. Detta är SUPERVIKTIGT hos oss, eftersom vi helt enkelt ser alla våra hundar som familjemedlemmar - vilket betyder att alla hundar måste komma överens i och med att alla hundar bor tillsammans med oss inne i huset - och det är därför det tagit så mycket tid eftersom man får ge hundarna den tiden dom behöver.

Inte nog med det så avslutade vi året med en kull på nio små råttbebisar (Kimmy The Rumblin'red - Doguehills JG Lennox) och där var det ju givetvis samma procedur som jag skrev i början av året - den proceduren är det varje gång en tik ska ha valpar.


Sen har vi tyvärr vart med om en del tråkiga och sorgliga saker under 2017, och ibland börjar man fundera på varför man egentligen utsätter sig för att skaffa djur när man kommer förlora de någon gång. Men då kommer dom med sina rynkiga ansikten, stora ögon, dregglar ner hela mig och bara lyser upp hela livet & påminner mig om att jag A L D R I G någonsin hade klarat mig utan dom.

Gillar

Kommentarer