Header

Jag kan inte riktigt förstå att det redan är 2018? När någon pratar om en händelse som inträffade 2009 så tänker jag att det var för ungefär tre år sedan, högst fyra. Men när jag väl tänker efter så är det ju för fasiken 9, N I O, år sedan!? Nej, jag vet inte riktigt om jag gillar detta, snart är jag väl pensionär också?

Hur som helst - både den nya designen & den nya loggan är snarlika den gamla, men enligt mig så har designen på hemsidan & bloggen fått sig ett nytt, enklare utseende, och loggan ser lite mer stilren (?) ut eller vad man ska kalla det.

Däremot så ska vissa smådetaljer på hemsidan ändras/bytas ut - men det kommer att ske efter hand eftersom det inte är några större saker, men saker som tar tid. Så just därför står det en stor rubrik mitt i loggan med texten "HEMSIDAN HÅLLER PÅ ATT UPPDATERAS."
(PÅ HEMSIDAN)

Det är så mycket saker som jag skulle ha gjort både inför jul & nyår men även innan det som jag av olika anledningar inte har fått ihop. Hela Doguehills sociala medier har stått still under en ganska lång tid som många av er kanske märkt, speciellt dom sista månaderna av förra året - och så har det väl mer eller mindre sett ut till och från under hela 2017?

händelserikt år

Vi inledde 2017 med att få en stor kull i februari på elva valpar (Doguehills JG Jadore - Doguehills Hard Bagg) och det är ju inte bara jobb när valparna har kommit, det är ett heltidsjobb långt innan det också - iallafall på våran kennel. Samtidigt som vi måste hålla koll på den dräktiga tiken 24/7, se till så att hon får lugn och ro hela tiden, se till så att hon inte trycker ut en valp när hon gör sina behov, hålla koll på allt sånt med andra ord, så ska vi samtidigt ge alla andra hundar den kärleken dom behöver och förtjänar. Dom ska också ha lugn och ro, lek, bus, mat & som sagt - kärlek. Dessutom har vi ett stall med hästar som även dom ska ha kärlek, mat, omtanke, in & ut i hagen, pyssel och allt där till. Sen ska man någonstans mitt i detta försöka komma ihåg att vi är människor och kanske behöver äta och sova då och då/dela upp vaket över tiken dom sista dagarna när hon behöver tillsyn dygnet runt. Vi har ju alltid den turen att tiken drar sig till mamma (Lotta) vilket gör att dom med glädje ligger bredvid henne på golvet och sover tex, så mamma enkelt vaknar vid minsta lilla ljud eller rörelse ifall tiken skulle göra ett ljud eller förflytta sig. Men den sista veckan innan BV (kan man ens skriva så? det är iallafall en egen förkortning av beräknad valpning haha) så vågar man inte lämna tiken utan uppsyn även om man vet att man vaknar vid ljud, så då är vi alltid någon som sitter vaken, som enkelt kan väcka den andre om någonting skulle hända. Och sen när allting är över, ja då börjar det på riktigt kan man väl säga? Då kan vi ibland ha varit vakna i två-tre dygn i sträck, och de första dygnet när dom små råttliknande bebisarna ligger där, då brukar man oftast vilja vara med och se. Däremot ska jag erkänna att jag har lite panik när jag ska sitta där ensam, varje gång. Jag är livrädd att tiken ska råka lägga sig på en valp när jag inte ser, eller att tiken ska reagera på ett ljud utifrån och flyga upp för att skydda sina råttbebisar och råka trampa på en av dom, haha.. Och ja, där sitter vi iallafall, 24 timmar om dygnet i ungefär 4-5 veckor?
Jag förstår verkligen inte hur människor vågar lämna sina tikar helt ensamma varken innan eller efter valpning. Det är väl tur att vi alla är olika..

Sen har det liksom gått i ett. Valparna växte så de knaka, dom sprang runt överallt, tog sig igenom allt, vi sprang efter och försökte rädda de som gick. En av dom små råttbebisarna flyttade ju även hem till mig, så jag blev ju småbarnsmamma i april (om jag aldrig varit trött innan....) Och samtidigt som Nikki flyttade hem till oss, höll jag på dygnet runt med hemsidan + att jag hade två stora hundar hemma. Så här hade jag inget annat liv förutom att sitta framför datorn och få fyrkantiga ögon och springa in och ut med Nikki 82374687234 ggr/dag.

Något som har tagit mycket tid, men som däremot har varit superkul är att vi fick förtroendet att köpa tikar av Mohalla Mansion - så hela sommaren & hösten har mer eller mindre gått åt till att få in våra nya tjejer i flocken. Detta är SUPERVIKTIGT hos oss, eftersom vi helt enkelt ser alla våra hundar som familjemedlemmar - vilket betyder att alla hundar måste komma överens i och med att alla hundar bor tillsammans med oss inne i huset - och det är därför det tagit så mycket tid eftersom man får ge hundarna den tiden dom behöver.

Inte nog med det så avslutade vi året med en kull på nio små råttbebisar (Kimmy The Rumblin'red - Doguehills JG Lennox) och där var det ju givetvis samma procedur som jag skrev i början av året - den proceduren är det varje gång en tik ska ha valpar.


Sen har vi tyvärr vart med om en del tråkiga och sorgliga saker under 2017, och ibland börjar man fundera på varför man egentligen utsätter sig för att skaffa djur när man kommer förlora de någon gång. Men då kommer dom med sina rynkiga ansikten, stora ögon, dregglar ner hela mig och bara lyser upp hela livet & påminner mig om att jag A L D R I G någonsin hade klarat mig utan dom.

Likes

Comments

Sen några månader tillbaka har våran vardag, både på Doguehills och i vårat "privata liv" vid sidan av, varit fylld av hårt arbete, smärta, tunga beslut, tårar & sorg samtidigt som vi fick nio små gulliga köttbullar som givetvis lyser upp våran vardag med skratt och glädje.

I och med allt som hänt runt omkring så har jag tagit ett steg tillbaka från allt för att inte falla ner till botten, för det är precis vad som händer med mig tillslut. Tyvärr har detta påverkat fotograferingen/publiceringen av foton på valparna, men mitt i allt detta så fick min dator virus - vilket ledde till att jag inte kunde överföra bilder till datorn eller gå igenom och publicera bilderna som redan fanns på datorn. Inte nog med det - min nya mobil jag hade som en "back-up" för fotografering fick skickas tillbaka efter ungefär en vecka efter att jag fick hem den. Detta har gjort att jag inte har publicerat så många bilder på denna kullen, men värst av allt är att ni som har köpt valpar och givetvis längtar efter eran nya familjemedlem inte fått se så många fina bilder på dom, men jag hoppas verkligen att ni kan ha överseende med det.

Nu har jag fått tillbaka både min dator och min mobil och snart kommer jag nog att vara tillbaka på både Doguehills blogg, hemsida, instagram & facebook.

Tyvärr så förlorade jag min bästa vän i måndags, min livsgnista, den fyrbenta prinsessan jag inte vet hur jag ska klara mig utan & egentligen har jag ingen lust över huvud taget att skriva någonting alls på sociala medier (eller ens gå upp ur sängen på morgonen) Men det känns som att jag har något slags ansvar att förklara varför det nästan inte finns några bilder.

Likes

Comments

Hittade ett par bilder på några valpar i från sommaren 2016 (Doris kull) Man dör ju när man ser hur små, fluffiga och söta dom är. Tänk om man kunde behålla åtminstone en hund i den storleken för resten av livet? Hade dessutom varit perfekt att visa upp som ett exempel för människor som är intresserade av rasen. "Hej vi har en valp som aldrig blir äldre. Den finns här året om, kom och kolla vettja!"

Bilderna är sparade ifrån FB-chatten så jag vågar inte svara hur kvalitén är eftersom jag laddar upp detta via mobilen och knappt ser någonting, trots att jag har en note som i princip är som en Ipad. Kan förvisso gissa att kvalitén är förstörd eftersom FB förstör alla bilder men vad gör det när det är valpar på bilderna?????

Likes

Comments

Det finns två typer av människor - de som säger att ADHD-hjärnor är positiva och de som säger att de är negativa. Jag är den nya sorten, den tredje personen som står lite i mitten och tycker både och.

Hemsidan har varit mer eller mindre klar superlänge, varit lite saker som behövt kontrolleras, texter som ska skrivas, redigeras samt bilder som ska läggas in. Men så kommer vi till detta med den förbannade ADHD-hjärnan.

Kreativitet - Positivt på lång sikt, absolut. Men jag vill slå mig själv med en stol i ansiktet varje gång jag ska greja på hemsidan. Loggar in, tror jag ska fixa något snabbt och publicera den - slutar med att jag sitter där i åtta timmar och har trippelt med arbete dagen därpå. Bra? Både jag och nej. Tar längre tid för hemsidan att komma upp, men resultatet kommer ju att bli bättre.

Men det största problemet, där jag fastnar mest, är med alla bilder. Jag ska ju liksom inte ha alla bilder på hemsidan, hallå eller? Lik förbannat sitter jag där i tre hundra timmar och pillar med bilder helt i onödan (okej, inte helt i onödan för jag använder dom ju på andra sociala medier) men det är ju hemsidan som är prio ett!?

Så ja, vi är på G! Vi lever och hemsidan är på väg upp. Jag och min kreativa ADHD-hjärna, mina två löp-kärringar och valpen här hemma ska försöka få tiden till att få igång det så snart som möjligt, men jag måste försöka ha ett liv också, tror nog inte att folk som inte är insatta i foto, redigering, hemsidor och sånt, vet hur lång tid alltid faktiskt tar.

Efter en dag med kameran, sitter jag i flera timmar bara med att gå igenom bilderna och organisera i mappar. Det är ett jäkla jobb, men jag har också valt det och vet ni vad? Jag älskar det! Men jag älskar också att klaga, jag är ju en tjej 😎

Likes

Comments

Taget direkt från Doguehills egna Facebook-sida.

Gårdagens fotografering av hundarna resulterade i 777 bilder 😒 Kul? Jadå, himla kul att ha kort på dom men det är inte lika kul idag när jag kommer få spendera ett x antal timmar framför datorn med att gå igenom alla bilder, sortera, redigera ljusen och allt där till.

Jag och min sambo satt och kollade igenom gamla bilder på våran älskade änglahund Kitty - och jag minns hur trött min sambo va på mig vid några tillfällen när jag tvingade med honom ut för jag behövde hans hjälp när jag skulle fota. Idag är vi båda två oerhört glada att vi gjorde det, för vi har så många, fina foton på henne och hennes bortgång kom så hastigt och var ingenting vi räknade med alls. Så jag ska absolut inte klaga på alla foton, i slutändan är det så mycket värt det oavsett att jag får ligga på gräset och få gräsfläckar på kläderna, bli biten av valparna i håret, få dregel över hela mig samt spendera hela dagar vid datorn. ❤🐶

Likes

Comments

I morse när jag satt och kollade igenom gamla bilder på våra små liv tänkte jag på hur stora dom blivit, & insåg att dom faktiskt blir hela nitton veckor idag. N I T T O N V E C K O R ! Det är ju helt sjukt? Känns som om det vore en vecka sedan vi satt som hökar och vakade över en fet Doris och inbillade oss att en slempropp flög iväg var och varannan minut.

Hade tänkt gå igenom alla valpbilder - vilket är si så där 3000 bilder om inte mer, och välja ut några favoriter och dela med mig utav här. Jo men tjenare. Tror jag kom igenom EN HALV mapp utav ÅTTA (och detta är alltså bara ifrån valptiden, finns ytterligare nio mappar med bilder på hundarna och då har jag en hyfsat ny dator. Finns alltså en till dator proppfylld med bilder. Inte konstigt att datorerna jag äger blir sega..?) när jag insåg att jag nog får dela upp det i flera inlägg. Är ju så himla roligt att kolla tillbaka på alla bilder nu i efterhand, men jag får nog erkänna att det är lite överdrivet med så många bilder. Men jag tänker inte sitta och välja vilka bilder som ska vara kvar och vilka som ska raderas - därför får allihopa vara kvar 😉

Så här får ni kika på del ett - där några få bilder blev fyrtio bilder! 📷

Likes

Comments

Våra goa vänner, som våran fina Lennox bor hos (och även Torsten som dock är deras egna) är på semester, och vi är "barnvakter". Full fart på gården med SPA, lera, vatten, lek och bus. Har nog över 200 bilder bara ifrån de första tio minuterna - men ni får helt enkelt nöja er med ett par stycken i taget 🐸

Likes

Comments