ny historia sann eller inte vet inte jag

​Spökerierna på Löfstad Slott
källa:http://www.spökhistorier.se/A1/
signatur alun

Några mil söder om Norrköping ligger Löfstads ståtliga slott, sedan tre århundraden ett av Östergötlands mest betydande
herresäten. Den mäktiga slottsfasaden höjer sig stolt över parkens trädkronor och när vagnen svänger in i den korta
uppfartsallen, grips man av den underliga ödesstämning, som vilar över de vita murarna och de knotiga träden. Om någonsin
ett slott har varit hemvist för sägner och spökerier så är det väl Löfstad med dess romantiska och ståtliga historia,
sina ägares och invånares öden och sällsamma upplevelser.

Här har den store fältmarskalken Axel Lillie - som byggde slottet omkring 1650 - dundrat och befallt sitt folk och vid
hans ståtliga fester kunde hans hustru Christine Mörner berätta, hur hon klädd i harnesk följde sin man på de stora
fälttågen i Tyskland, här har Axel von Fersen under långa år drömt om drottning Marie Antoinette och här har den
landsflyktige franske hertigen d´`Aumont de Pienne tillbragt några vintrar med att klippa silhuetter och göra små
studier av herrgårdslivet på 1800-talets början, tavlor av stort kulturhistoriskt värde. .

Att Löfstad med sådana människoöden kommit att bli medelpunkten för allmogens övertro och romantiska berättelser är ej
att undra över. Redan för ett par hundra år sedan talade folket om "Lillie-käringen" - den ovan nämnda fru Christina -
som påstods skrida omkring i månskenet och kontrollera, att de tretton portarna voro stängda och att brandvakten inte
somnade på sin post. .

Men "Lilliekäringen ville väl" och mötte man henne, behövde man aldrig bli rädd. Förresten visade hon sig bara för några
få av husfolket, herrskapet fick aldrig se henne. Uppe i kyIksalen däremot fanns det ett spöke, en kaplan, som kunde
skrämma vettet ur de Fersenska betjänterna med sitt enda öga och sin hesa sång. Han påstods ha blivit sinnessvag av ett
slag han fick av en gäst, vilken ville förpassa honom ut genom fönstret. Kaplanen fördes bort från Löfstad och återvände
aldrig dit i livet, men efter sin död tog han hämnd genom att gå igen. .

Om nu de båda spökena, både Lilliens fru och kaplanen fått frid i sina gravar vet ingen och sägnerna om dem har de flesta
i trakten glömt. Däremot ha de efterträtts av "den grå damen", som än i den dag som är visar sig då och då. Ingen kan
riktigt säga, hur hon ser ut, men hennes dräkt är lysande grå och med ledning av detta vill en del folk tolka henne vara
Axel von Fersens olyckliga syster, grevinnan Piper, en gång hertig Fredrik Adolfs ungdomskärlek och intim väninna till
drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Vid det Fersenska mordet misstänktes hon av pöbeln vara sammansvuren med sin broder
och ha blandat gift i kronprins Karl Augusts mat och lyckades fly från Stockholm i roddbåt ut till Vaxholm. Sedan hon
erfarit broderns hemska död återvände hon ej mer till Stockholm utan drog sig tillbaka till Löfstad för sin återstående
levnad. .

"Grå damen" bådar alltid död. När hon visar sig vet man att det snart därpå följer ett dödsfall. Så var det, när Löfstads
sista härskarinna, fröken Emilie Piper, dog och så var det även i vintras. Då bådade hon bortgång för en av slottets
trotjänare. "Det var tidigt på julaftons morgon. Nere i parken var det ännu alldeles mörkt och jag kom från ladugården
och skulle upp på slottsgården", berättar den man som såg henne i vintras. "När jag kom nere vid dammen, inte långt från
monumentet över greve Axel Fersen, kom någon emot mig. Jag trodde det var någon av tjänarna, men när hon kom närmare såg
jag, att det var HON. Hon stirrade på mig med sina stora ögon och jag blev som förstenad När hon gått förbi vände hon sig
om och såg upp mot slottet och så försvann hon. När jag kom upp till slottet talade jag om vad jag sett och några dar
efteråt var den gamla mamsell död". .

Mannen går aldrig mer genvägen över slottsdammen och han talar inte gärna om sitt möte med den grå damen. Den gamle
trotjänaren Eriksson, betjänt på Löfstad sedan många decennier, har också mött henne och ingen på hela godset förnekar
existensen av den gråklädda grevinnan, som själv så olycklig i sitt liv tycks ha fått uppgiften att efter döden varsla
död för de levande på Löfstad.




  • 9 visningar

Gillar

Kommentarer