hela storyn puibliceras nu

​som barn , visste inte min syster och jag att vi var olika. hur kunde vi ? vi tillbringa all vår tid i vårt hus.
våra föräldrar lät oss inte leka utomhus. dem sa det var för vår egen skull. jag kommer ihåg tydligt vår far säga
- alla fara i världen är bakom vår dörr. döden dem olika farliga djur. varje dag sa han en ny anledning att vi inte
skulle få gå utanför husets väggar.Jag insåg sanningen mycket senare , dem skämdes för oss.

cassie och jag var väldigt nära varandra, både på riktigt och metaforiskt. vi spenderade varje ögonblick tillsammans.
jag har läst att det ofta är så bland tvillingar, men vi var mer än det. vi vaknade upp samma tider , gick och lag oss
samma tider. vi kunde till och med drömma samma drömmar. vi till och med läste böcker tillsammans
våra föräldrar sa att vi var onormalt nära . vi tyckte att det inte stämde just då.

när vi lekte med dockor rörde cassie det vänstra benet och jag det den högra sidan.vi brukade sätta ihop våra leksaker så
att dem var ihop parade vilket skedde ganska fort. den uppstoppade grisen var ihop parade med en aligator. kina dockan var
ihop tejpad med dinosarie i plast.
cassie och jag gick så långt att vi limmade ihop våra kuddar så dem inte blev ensama.

-jag sa till våran upprörda mor att oavsett våra band att vi var väldigt olika. jag följde alla våra föräldrars uppmaningar
trots att de var rikligt dumma. cassie däremot hatade regler. även dem små som att borsta tänderna på kvällen skulle göra
att hon straffades. Jag gillade mammas klänningar som hon gjorde till mig , men cassie rev sönder dem med hennes tänder.
cassie kunde inte prata. Det var inte hennes fel. Hon kunde bara inte få munnen att röra sig som våra andra gjorde.
trots detta kunde hon komunicera med oss , hon och jag pratade alltid. alltid i vårt sinne.
skrivet

usch jag hatar bananer , kunde hon säga på morgonen när hon blev serverad frukost av mamma

cassie morrade under sin utandning. Du är idiot som ser upp till dem. Vi är fångar och du behandlar dem som änglar.
dem är våra föräldra! mamma kunde se att vi mun huggs i våra huvuden. Hon komenterade aldrig det. Jag tror inte hon ville
veta vad som pågick mellan oss. När vi var yngre , noterade jag att cassie inte såg ut som barnen i bild albumet. dessa
ungar var ensamma . Det var underligt då vi alltid var tillsammans jag och cassie. jag frågade pappa om det och han talade
om att ni har en sjukdom. läkarna kan inte separera er det skulle döda henne sa han.
 
-han vill att jag dör , viskade cassie i våra huvuden.
självklart vill han inte det! han älskar dig.
men han gjorde det. jag vet det i hemlighet. våra föräldrar dolde det inte att dem favoriserade mig. De kollade på cassie
som död vikt. När vi blev äldre , har jag märkt att jag förstod vad dem tyckte. Hon var svår att ha att göra med. Hon var
alltid arg för något.hon var anledningen till att jag inte fick gå ut och ha några vänner.

När vi blev 12 år lät våra föräldrar oss använda dator. Det skulle vara för våra studier, men när vi var ensamma försökte
vi komma till google själva. Vi sökte på "twins who share a brain" första artickeln var om tvillingar som äter
varandra i livmodern. Detta var inte helt klart relevant. Den andra var om simesiska tvillingar vi skippade den. När vi
kom till den tredje , som hade ett fotto. 2 vuxna kvinnor som delade ett huvud. ena kvinnan var stor och den andra
liten. det liknade en liten del cassie och mig. artickeln kallade dem cojoined twins . de sa att även fast kvinnan önskade
att dem kunde separeras. Läkarna sa att det var för farligt. jag sa till cassie att det är ju vi.

- varför skulle nån vilja bli separerad ? fråga cassie

jag svarade att det kanske beror på att dem vill se ut som normala folk sa jag
cassie svarade att hon hellre skulle vara med mig än vara normal.

-jag med sa cassie

men det var allt före jag döda cassie hon dog av kvävning. vi var fjorton då. jag visste samma sekund hon slutade andas
kände jag en rysning i hela kroppen som att något kravlade ner i mina nerver. jag började skrika. jag hade inte för avsikt
att skrika men gjorde det ändå. Det var kanske cassie som skrek genom mig. min mamma kom in i rummet som att hon redan var
i mitt rum. Min pappa car precis bakom. dem tog mig hastigt till sjukhus. det var första gången jag kände natt luft i mitt
ansikte. jag kände ingen räddsla att vara utanför. det var en frihetskänsla . jag såg men och kvinnor av alla olika raser.
dem klungades runt mig , dem stirrade på mig som på ett villt djur. jag brydde mig inte. jag glömde till och med bort
kroppen av min hängandes där bredvid.ingen försökte återuppliva cassie. trots att dem viste att hon var död så försökte dem
inte en endaste gång att rädda hennes liv. Det enda doktorerna gjorde var att preparera mig för operation.mamma och pappa
strök mitt hår. dem talade om att dem älskade mig. snart kommer allt vara över.dem skulle ta bort tumören.

tumören var min syster. jag vaknade upp en tid efter med en

The tumor that was my dead sister.Jag vaknade upp en tid senare med mest udda känsla av tyngdlöshet. mina ögon öppnades
knappt men jag kunde se mina föräldra sovandes på en soffa nära mig. jag var uppkopplad mot en massa maskiner. Jag kollade
runt mig och förstod att jag var ensam. den normala känslan att cassies kropp var brevid var borta. jag var i en twilling
stor säng. logiskt vet jag vad som hände. cassie dog och därför tog dem bort henne från mig. shocken av att hon var borta
gjorde att mitt hjärta rusade. det här som jag längtat efter var skrämande. jag lag mig bakåt och flyttade runt mitt huvud.
det var konstigt att kunna röra mig så fritt.det var ingen extra kropp som hindrade mig. Jag undrade var hennes kropp var
någonstanns. var den ensam ? var jag ensam? jag lyfte min hand och kände där min syster var fäst vid mig. det var ett
långt ärr där  med stygn. allt som var kvar av min syster var tom luft. det kändes inte riktigt. jag hade bara varit vaken
ett par minuter och redan kände paniken komma. Det var ett mistag. vad hände med cassie? var var hon? Jag behövde henne.
desperat viskade jag cassie? är du där? en minut av tystnad sen kom en våg av skrik som fylde min hjärna. det var cassie,s
röst som fyllde min hjärna med 1000 förkräkta ljud.
mina ögon spärrades upp . cassies röst började tala genom skrikningarna. dem döda mig! dem döda mig!
 
till slut sa jag håll käften. mina föräldrar rusade fram till mig. Jag förstod att jag sa detta högt.Dem försökte få bort min
rädlsa.Men hela tiden sa cassie dem hade mördat henne

jag försökte att inte svara hennes röst. Det hjälpte inte.cassie brydde sig inte om att jag inte prata tillbaka. i flera
dagar tala om sin död. när doktorerna lärde mig att stå och gå utan cassie, gjorde hon sig hörd i mitt huvud.Jag låssades
att jag var bra men rösten i mitt huvud torterade mig genom mitt sinnes tillstånd. Jag kunde inte sova. varje gång jag
stängde mina ögon starta hon , det var dem våra dumma föräldrar. Dem satte en kudde för min mun och döda mig. Jag berätta
inte för någon om rösterna. vem skulle förstå? snart var jag klar att sändas hem sade doktorerna. mina föräldrar arangerade
hemma för att jag skulle kunna komma hem och börja gå i skolan. dem skaffa mig en peruk för att dölja ärret jag fick under
operationen. Alla dörrar var olåsta nu. det var ingen mer gömning.det skulle ha känts som i himlen, men istället kändes det
som min syster hemsökte mina tankar.Död jag är död. dem döda mig.  Månader paserade med samma ord kom i mitt huvud.
jag förlorade vikt och sov knapt. inget kunde få mig lycklig. cassie gjorde mig sagta men säkert galen. Jag viste inte om
det var min fantasi eller om cassie var levande i min hjärna. En dag fick jag nog så jag bestämde mig att jag inte kunde
fortsätta så här längre. Jag tog ett djupt andetag och sa
- cassie du måste sluta
jag stoppade handen för munnen av överaskningen. JAg hade inte pratat i mitt huvud bara rätt ut jag provade igen  stopp
cassie ! sa jag
desperat försökte jag att inte prata med munnen men inget kom ut som det borde genom tankarna.möjligheten att prata genom
tankarna dog med min syster
jag kravlade mot ett hörn av sovrummet , med armarna över mitt huvud. jag började snyfta. vågor av skräck och sorg skölde
över min kropp. cassie skrev och skrek. Dem mörda mig så dem kunde ha en normal dotter.dem kvävde mig med en kudde.
  -dem dödade dig inte, jag gjorde det cassies röst försvann plötsligt. Mina tårar fortsatte komma. I en viskning sa jag
att jag inte kunde leva så längre. jag ville bli normal. jag kunde fortfarande känna vikten av kudden som jag lag ovanpå
cassie.Jag kommer ihåg lätena efter hjälp. Jag kunde fortfarande känna hur hon klöste mina armar.Sen förändrade sig något.
jag kände att jag jag flöt runt som att så jag kunde se ner på min kropp. mitt jag minskade.jag kände hur jag drogs bort
ifrån mina armar och ben, upp till min bröstkorg och till slut min hjärna.Jag var en liten boll av mig själv gömd långt
inne. min arm reste sig sakta. min arm? hennes arm?
min röst sa högt fast det var inte jag som prata.
- äntligen erkände du det
rädd försökte jag skrika ut ,vad är det som pågår men det var bara i mitt huvud. vårat huvud?
bara för att du döda min kropp betyder det inte att vi fortfarande delar samma huvud. jag väntade på att du skulle göra det.
jag visste att du skulle. du är som våra föräldrar snuskiga monster. Men jag har alltid varit starkare och smartare än du.
du döda min kropp men jag har fortfarande kontrollen över hjärnan. cassie stog upp i min kropp, skakar bort mig. Jag försökte
desperat att ta kontrollen igen men hon hade rätt. Hon var starkare.
cassie sa att det är konstigt att kunna tala jag gillar det mer än jag trodde jag skulle.
vad ska du göra ?
jag ska bli du. den sötare, den som våra föräldrar ville ha. sen dödar jag dem. Minns att den hatade när vi gjorde så på
våra leksaker. det bästa är att jag kommer ha dig fast där bak i skallen. cassie skrattade och tillade jag sa alltid att
vi inte skulle bli separeade. Det var 7 år sedan. våra föräldrar är död sedan länge. hon gick inte vidare med sitt löfte
om att stampa på deras huvuden istället limmade hon ihop kuddar så hon kunde kväva dem båda på samma gång. jag var tvungen
att titta , fullkomligt hjälplös. det var mina händer över deras munnar , precis som jag gjorde mot cassie.

du kanske undrar varför hon låter mig skriva detta. det kanske är så att hon vill att jag ska skriva mitt erkänande. ett av
sätten hon kan tortera mig på. hon låter mig kontrollera min kropp flera minuter , ge mig känsla av frihet innan hon tar
tillbaka det. jag skulle vetat att jag inte kunde bli av med henne hon är en del av mig och nu är jag fast för alltid


den här berättelsen är skriven av en anonym källa men den är bra om den är sann vet jag inte läs gärna

  • 15 visningar

Gillar

Kommentarer