Igår var en riktigt jobbig dag. 1 helt år sedan pappa försvann och det kändes i hela hjärtat. Hade det jobbigt på dagen så sov bort den i princip, på kvällen fick jag besök av en vän som gjorde mig på bättre humör. Det uppskattades!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har ångest ikväll. Klockan är mycket och jag ska jobba imorgon. Det ger mig ännu mer ångest...har sovit ganska bra nu ett tag. Får se hur det blir efter det här. Jag är inte ens lite trött, det är det som stör mig. I vanlig fall brukar jag ha somnat 10 ggr om vid den här tiden. Typiskt när man har gett sig fan på att ta tag i allt och verkligen kämpa.

Vet egentligen inte varför jag har ångest ikväll. Tror jag tänker alldeles för mycket bara, inte svårare än så.
Ska försöka sova ytterligare en gång nu.
Godnatt

Likes

Comments

Jag har inte skrivit här på länge.
Han är med mig överallt. I hjärtat och i mina tankar.
Julen var tuff, hade mycket panikångest men jag tog mig igenom det. Men jag kunde inte riktigt hålla tillbaka alla tårar på julafton.
Nyårsafton var inte heller så kul. Jag tänkte hela tiden tillbaka för ett år sen, det var runt jul och nyår som allt verkligen tog vändning. När vi insåg att något var väldigt fel. Men det som gör ondast är att jag vet att han levde för ett år sen. Det känns så sjukt. Ena stunden känns det som det var igår, men nästa stund känns det som det var flera år sen sist. Det som skrämmer mig mest är om jag kommer glömma honom? För det vill jag verkligen inte.
Jag gick sönder ikväll. Jag har dagar då jag fäller en tår då och då, påväg till jobbet, innan läggdags osv. Men ibland går jag bara sönder. Och jag plågar mig själv med bilder och videos för att hålla minnet färskt.
Fan vad jag saknar honom. Min bästa pappa.

Likes

Comments

Inte mycket har förändrats sen sist. Allt känns väldigt tungt och jobbigt nu och som vanligt snurrar tankarna dygnet runt. Julen närmar sig och jag vill verkligen inte. Ser ingen mening med det överhuvudtaget. Men jag ska försöka göra det bästa av det. Jag vill bara äta god mat och umgås med dom jag bryr mig om, inte mer än så. Men det kommer kännas tomt, för att han kommer inte att vara där med oss.
Vi går mot mörkare och mörkare tider. Och det gör väl egentligen ingenting bättre. Men jag försöker fokusera på jobbet just nu, så får vi se hur länge det håller helt enkelt.

Likes

Comments

Ska jobba imorgon egentligen. Jag sover inte ännu. Ni kan nog räkna ut resten.
Ångesten ligger som ett tryck över bröstet och jag kan nästan ta på mina känslor. Jag har haft så sjukt nära till gråt hela dagen. Jag tror saker och ting börjar falla på plats nu. Jag börjar sakta men säkert förstå att det är såhär det kommer att vara nu. Jag kommer aldrig få höra hans skratt igen, få se hans fina leende eller få lyssna på hans kassa skämt. Och det gör så ont. Han försvann för snabbt och det gör så ont i mig. Det känns nästan som att jag inte tog vara på tiden, trots att jag tog vara på varje minut jag bara kunde. Det känns liksom inte tillräckligt.
Jag har tid hos min psykolog imorgon och tur är väl det. För just nu känns det som att allt bara rasar samman...

Likes

Comments

Idag är det farsdag. Min första farsdag utan pappa här med mig. Vi brukade väl aldrig riktigt fira farsdag. När jag var mindre brukade jag pyssla ihop något kort och ge bort och på äldre dar så köpte man något enkelt eller så umgicks vi bara. Vi var väldigt enkla med varann på det sättet. Vi begärde inte så mycket utav varann. Hur som helst. Jag hade sån ångest inatt inför idag, hade jättesvårt att somna. Vaknade ganska skapligt men förstod helt ärligt inte vitsen med att gå upp och se allas farsdags hälsningar på varenda socialmedia. Så jag somnade om och vaknade när det började bli mörkt. Åkte till graven och tände två ljus och snackade lite skit och sen åkte jag till min mamma.
Alltså jag är så tacksam över att just han var min pappa. Han var långt ifrån perfekt, men jag skulle aldrig någonsin byta ut honom.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Ta hand om era nära och kära, man vet aldrig vad som kan hända.

Likes

Comments

Jag tog mig igenom min födelsedag utan några större problem. Bör väl nämnas att jag jobbade mellan 14.00-23.15 och det var nog lika bra att jag hade tankarna på annat.
Jag vill dessutom passa på att tacka er fina människor som gratulerade mig. Jag hade verkligen inte sett fram emot den här dagen pga alla förändrade förhållanden så tack för att ni tog er tiden. Det uppskattades verkligen.

Men nu till nästa punkt...farsdag. Från en ångest till en annan. Och det värsta är att efter det är det inte över än. Vi har jul, nyår, sen kommer hans årsdag och sen hans födelsedag. Usch, känner i hela bröstkorgen hur jobbigt det här kommer vara. Dom säger att första året är värst, jag kan nog inte riktigt hålla med där. Jag tror nog att dom första åren kommer vara värst, iallafall för mig och så som det känns nu.

Imorgon ska jag bli firad utav mina vänner, vi ska bara umgås och äta en gemensam middag på stan. Men jag kan inte bestämma mig för om jag ser fram emot det eller inte. En del av mig gör det, men en annan del vill bara stänga in sig och inte träffa någon. Det är så himla jobbigt när man känner så men nu är allt planerat och bokat så jag hoppas att det blir trevligt trots allt.

Ja hörni, det börjar bli rutin med alla nattliga tankar jag har.

Vi var vid graven idag, jag farmor och faster. Och gjorde lite fint inför höst och vinter.

Likes

Comments

Min allra första födelsedag utan pappa. Känns för jävligt. Vad finns det att fira ens?
Jag har ingen ångest för att jag blir äldre. Jag har ångest över att pappa inte är här och kan fira min födelsedag med mig. Helt åt helvete är det. Fan.

Likes

Comments

Jag har fått tag i min psykolog och det var inget snack. Hon tog in mig direkt. Jag var där förra torsdagen och hon säger att jag har trauma och stress sorg. Med andra ord att jag har trauma efter allt som jag har sett och hört och har stress sorg för nu kommer allt ut, som har varit inom mig i alla dessa år som pappa varit sjuk. Förstår ni nu hur trasig jag är? Trodde först att hon skojade men hon har nog rätt i det hon säger. Hon har fått mig att inse att för att vara 22 år gammal så har jag gått igenom en hel del skit, inte bara med pappa men även med vänner som har gått bort och liknande. Hon sa något i stil med ”Du har gått igenom alldeles för mycket sorg än vad en 22 årig tjej borde ha gjort, så det är inte så konstigt att du mår som du gör”.

På senaste tiden har jag funderat mycket på hur livet hade varit om pappa faktiskt fanns kvar här. Hade jag varit lycklig? Och mycket annat. Hade jag till exempel tagit det här jobbet jag har nu eller hade jag valt att köpa en annan soffa som pappa kanske tyckte skulle vara bättre. Förstår ni? Undra hur mycket som hade varit annorlunda om han var här.
Jag kan spinna iväg hur mycket som helst. Ni ska bara veta vad som rör sig i mitt huvud.
Fick iallafall beröm av min psykolog för att jag skriver här, hon tror att det kan vara bra för mig.
Jag var och hälsade på honom idag, min bästavän.

Likes

Comments

Jag minns inte ens sist jag sov en hel natt. Alltså vi pratar flera år nu...men det senaste året har ju helt klart varit värst. Jag vaknar minst 3 ggr varje natt, härom natten vaknade jag 8 ggr. Är det normalt ens? Varför vaknar jag hela tiden? Jag antar att det är för att jag har oro i kroppen, och ibland kanske det kan bero på att jag drömmer mardrömmar som jag inte minns när jag vaknar. Men det är så fruktansvärt jobbigt. Jag känner mig aldrig utvilad, aldrig aldrig aldrig. Och jag är 22 snart 23 år gammal liksom. Jag borde få känna mig utvilad ibland kan man tycka.
Jag har mått kasst sedan jag skrev här sist och har därför inte tagit tag i något i stort sett. Så i morgon ska jag ringa min psykolog och be om att få ta upp kontakten med henne igen och få någon form av tablett som kan hjälpa mig att få sova ordentligt igen.

Wish me luck

Likes

Comments