Rekonstruktion

Efter Stormen

Efter åskstormen var luften ren och barrdoftande, och jag gick barfota över den ännu fuktiga stigen in bland träden. Och blixten hade kluvit en gran från toppen till roten och med ens kände jag som en ilning genom rymden ett större sammanhang, där jag var delaktig i träden och i jorden under mina fötter och i den syremättade luften jag andades in och ut, in och ut, och in igen, medan jag såg mig omkring och kände att naturen ett ögonblick höll andan och bara iakttog mig där jag stod med bara fötter i mina trasiga shorts och andades och drömde om en annan tid på en annan plats, var jag haft samma känsla av en evig dröm som upprepades i cykler i takt med andningen och den tidlösa närvaron av något ofattbart väldigt och starkt som omslöt mig och träden och den blommande ljungen och alla de dansande galaxerna i eviga rymder och människorna jag kommer att möta i en avlägsen framtid i dolda dimensioner, gång efter gång efter gång i olika variationer på samma tematik. - Och jag gick sakta tillbaka till farmor och farfar som väntade med varm choklad.

Marionetterna

Allting tog sin början

i ett rum utan fönster 1974

och en oläslig signatur

som bekräftade ingenting

eller vikten av orubblig enfald

då man letar efter orienteringspunkter

i bubblorna av det sociala pladdret

finns en himmel utanför allt

befolkad av små figurer av styrox

och med större mekaniska dockor

som styrs på valbar radiofrekvens

med en behändig fjärrkontroll

eller är det bara min fantasi

att dessa oändliga tunnlar av ljus

bryter mörkrets hegemoni

och även alla oväsentliga detaljer

framstår i ett förklarat återsken

när du förflyttar dig genom rummen

med snabba knyckiga rörelser

som i en svartvit stumfilm

från tjugonde seklet

medan jag letar efter ljuset

i ett distanserat hologram

och alla tusen kopior

dansade bort genom natten

medan det möblerade rummet

blir en förtätad illusion

liksom den kvarblivna kroppen

tillslut försvann

Destination

Jag har ingenting

just nu att deala med

allt är slutsålt nu

och dina trosor

hänger fortfarande kvar

på torkstället i toaletten

vad hände egentligen -

varför var jag inte där?

jag visste väl att det skulle sluta så

men spelar det någon roll sen

du har det bättre nu

och jag bekämpar tomheten

har inte mycket annat att göra

vi brukade driva omkring här

på gatorna och torgen

när vi var höga på braj

eller något annat

det är så jag minns dig

inte dendär sista jävla veckan

du varken orkade eller ville...

det var så mycket jag kunde sagt

men man måste spela cool

"the show must go on"

and on, and on, and on….

och jag lyssnar inte längre

på dendär Doors låten

som alltid gör mig lika galen

men jag går ofta ner till bryggan

vid promenadstråket längs stranden

där vi brukade sitta och fantisera

om ett annorlunda liv

Rose

Såg dig gående

över gatan vid tre smeder

du visste inte att jag

följt ett stycke på avstånd

eller bara tänkte att…

dagen hade varit het

och jag beställde en gintonic

på terassen vid Studenthuset

för att sedan läsa

de senaste nyheterna i Hbl

det var långt senare

då festen var slut och

dom hade lagt sig redan

satt jag kvar där ensam i mörkret

det känns så skönt ibland

att få vara anonym och osedd

när man inte är så stark

och förlorat tron på

människornas inneboende godhet

i ett förbiilande ögonblick

rev vi loss bitar ur varandra

som när en komet passerar alltför nära

för att någonsin mera färga himlen

då ser jag ut genom fönstret

ett oändligt ljusband av fordon flyter förbi

helt ljudlöst längs leden mot öster

och från våningen nedanför

hörs en dunkande trance-beat

och jag minns ditt skratt

dina leende ögon

och den bländande ljusblixten

som utplånade allt

Ljusen i din matta yta

Jag släckte alla

de brinnande ljusen

och lyssnade till månen

som med beslöjad blick

dansade på vågorna

och hur hon värmde

det stelnade stearinet

med en förkromad tändare

och torkade upp det

från den matta ytan

som i all enkelhet utgjorde

våra sammanflätade liv

i ett kvadratiskt pussel

bestående av kasserade bitar

från en fuktig källare

i Montagne

Cancerbarn

jag hörde dem

ofta skrika av smärta

om nätterna

i de vitmålade rummen

på var sin sida

av den ändlösa korridoren

där jag tillbringade tiden

med att fylla i formulären

med glada ansikten

blommor och små grisar

och jag drömde ofta

att någon gång senare

få segla på alla

de stora och vilda haven

och gifta mig med Stina

från avdelning 8 C

som fick strålbehandling

och snart skulle bli

helt frisk igen

liksom jag och alla

de andra barnen

Magnetic Fields

Kvällen var varm

jag öppnade fönstret

vinden lekte med löven

och dina bara fötter

avtecknade sig mjukt mot gräset

jag tog på mig skorna

och gick dröjande ner till stranden

det var så tyst därnere

inte en krusning över vattnet

och en märklig stämning

av djup melankoli

och dina steg allt avlägsnare

som i drömmen jag haft

en gång i vintras

den där stjärnlösa natten

i minnenas ändlösa labyrint

en känsla av déjà vu

då jag tog av mig skorna

och vadade långsamt ut

mot djupare vatten

Age of Loneliness

ensamhet

borde diagnosticeras

som en sjukdom

med dödlig utgång

och prognosen

mycket smärtsam

i slutskedet

då allt hopp om

social kompetens

runnit ut med tvättvattnet

och allt det gemytliga småpratet

fortsätter skära i öronen

under sömnlösa nätter

då man hör de ekande stegen

av moralens väktare

i de ändlösa valven

bortom de polerade fasaderna

och en öppen människohandel

på Hamngatan

nära torget

L'enfer

någon kunde ha sagt

att månen blev till blod

och havet förvandlades

till kokande tjära

alla dessa optimistiska och

vilseledande prognoser

brände hål i köksgolvet

och fostervattnet rann ut

genom springorna i väggen

jag hade bara fyra liv

och sju av dem

är redan förbrukade

medan jorden blev totalt och

oåterkalleligt kvaddad

som de kringresande agenterna

med sina varuprov från 1966

och Ak automatkarbinerna

som regnade ner på altanen

medan madonnan dansade naken

genom den eviga natten

och barnen sålde ecstacy

åt turister och pensionärerna

under Stockmanns klocka

och hålet i mitt köksgolv

blev till en singularitet

som slukade allt

Orden

Vartenda litet Ord

jag viskade fram i natten

dröjde kvar en stund

cirklade runt i den varma luften

ovanför mitt huvud

som för att säga farväl och tacka

att jag låste upp buren

och gav dem friheten

att flyga fritt under himlen

upp mot de dansande stjärnorna

i Vintergatans spiralarmar

Så jag viskade ännu fram

de allra vackraste Orden

med en stilla förhoppning

att de skulle finna vägen

just till den galaxen

där du sitter en natt som denna

och lyssnar till hur vinden

får alla löv att prassla

trains À grande Vitesse

Var god tag plats ombord

på snabbtåget till framtiden

framtiden, framtiden, framtiden

går om exakt 11 minuter

under resan spelar vi upp

filmen om ditt liv, ditt liv, liv, liv….

interaktivt och i 3D utan reklaminslag

vi säljer förfriskningar, förfalskningar

och psykoaktiva näringstillskott

under hela resan från förlossningen

till den överaskande slutscenen

om cirka två timmar och

förtiofem minuter

….Slut

Blah Blah Cafe

Det var inte jag

som i dessa sekvenser av tid

jagade skuggor flyende allt

genom rummen statiska drömmar

och mina enskildheter upplösta

det regnade hela dagen

så jag klädde på mig kroppen

och lade min själ

över torkstället i badrummet

medan barnen bara skrattade

och skrattade igen

åt min komiska förlägenhet

så visste jag tillslut allt

om Karl den Tolftes matvanor

och karolinernas olycksaliga fälttåg

men det spelar väl ingen roll

för det var ett hål i taket

och badrumskranen läckte

medan alla förfädernas andar

defilerade förbi i skymningen

och skogen var mörk och stum

medan jag skrev ner orden

i rasande tempo

över hela den berörda kontinenten

med alla dessa fiktiva

kommatecken

Cygnus

I min vildaste dröm

var du blek och vacker

och jag en sliten gobeläng

med ett skogstjärn

och simmande svanar

hängde över din säng

hela den långa mörka natten

och jag ville stiga ut från bilden

men skogen höll mig fången

och alla dessa dagar nätter

blev till decennier och sekler

medan jag såg dig komma och gå

alltid lika blek och vacker

medan jag

en gammal sliten gobeläng

simmade med svanar

Resignation

i solnedgången

färgades skyarna röda

liksom sanden

på en tjurfäktningsarena

i Pamplona

och orden dansade bort mot natten

i små surrande svärmar

medan jag lade ner pennan

i tyst resignation

och tilltagande kaos råder

på de öppnade sidorna

i samtliga outgivna

publikationer

Köldens Rike

Och snön begravde allt under sig och människorna frös i sina förutfattade meningar medan dödspatrullerna jagade invandrare över den växande inlandsisen.

Främling

Inom dessa väggars

kvadratiska alienation

dominerade rymdens tystnad

av varseblivningens hisnande lätthet

och lekande tankars illusion

från bokhyllans svartvita fotografier

i deras förgyllda ram

till diskbänken av galvaniserad plåt

och alla mina krossade förhoppningar

blev till små sylvassa skärvor

av spegelglaset

på golvet bland allt bråte

från det förflutnas gravgård

och de förträngda skriken

upphörde aldrig

Quatrieme Rendez-Vous

Rösten i min tystnad

närvarande tiden rymden

borta din sammetslena hud

dina läppars sälta

minnet minnet minnet

våra sammansmälta horisonter

och de glittrande vattnen

ända ut till tystnaden innanför

bordet med de tömda glasen

och en oljemålning av Auguste Renoir

hängde på väggen i alla rummen

medan jag helt tyst

och vid fullt medvetande

lät allting falla sönder igen

och tiden pulserande stilla

över rymden havet alltet

som årtag i natten

Nocturne

I skuggan av din närhet

det skymmer redan

pulsen av våra rörelser

och mullbärsfikonträdet

kontrasten nutid alltid

och vi lämnade båtarna

i ett spel utan regler

pulsen vibrerade glödde

natt efter natt efter natt

och i solnedgången

i din mjuka hand

fanns det inga alternativ

vi hade redan förlorat dem

i den eviga dansens virvlar

som fallande löv

en höstkväll i parken

när laserljusen målade mönster

mot den svarta himlens

darrande puls

Je Vous Vois

ser dig nu

ingen kunde veta

känna tystnaden sväva

de osagda orden

glömda tilltal sjunkande meningar

åskådarna flockades närmare

hon låg livlös stilla

och jag vände mig inte om

ser dig nu

genom dessa osagda mönster

utanför etablissemangen

på gatuserveringen

framför Studenthuset

satt vi alla tigande tillsammans

och jag vände mig inte om

inte ens när det bara snöade

och plogbilarna körde förbi på gatan

medan meningen sjönk djupare

i maskopi med tystnad

på alla gator och torg

åskådarna flockades närmare

hon låg livlös

och jag ser dig nu

Une nuit sans rêves

han dog på riktigt

under dansande måne

en drömlös natt

och jag föll genom rummen

på den förmörkade ytan

det var på den tiden

som i en gammal svartvit film

av Fellini eller Bergman

och jag dansade naken

i ett genomträngande skrik

utan identitet

utan ansikte eller kropp

kan inte se det bättre nu

eller ens våga föreställa mig

dagar och nätter

som helt genomskinlig vit

i dina vildaste drömmar

om natten natten natten

och alla de lysande kropparna

föll genom mörkret

i en kollektiv dröm

Sans Hésitation

sade att du fått nog

och tystnaden bredde ut sig

som ringar på vattnet

över de leasade möblerna

och den stickade sjalen

låg som ett gult skrik på mattan

kökskranen droppade regelbundet

liksom den röda sekundvisaren

rörde sig ryckvis framåt

över urtavlan på väggen

förskjutningen mellan oss

växte till en ravin

oöverkomligt djup och mörk

medan jag hällde upp

av din Xo konjak

i de framsatta glasen

fanns det inga invändningar

eller förlösande konjunktioner

bara det fria fallet

genom händelsehorisonten

in mot det obevekligt sugande

svarta hålet

Des Frissons

skärvor av dig

bland mina skärvor

utspridda bland allt bråte

och över barnens lekplats

alla de sårande orden

skar sönder våra fötter

medan vår blödande gemenskap

förvandlades till skrik

och små rännilar av bitterhet

letade sig fram

mot det hägrande ljuset

i slutet av de mörka tunnlarna

som blev min vandring

och vår separation

Otrogen

alltid mindre

kraftigt beskuren

kylan var påtaglig jag

sneddade över gatan

aldrig på samma ställe

och spåren var tydliga

i mina begränsade förhoppningar

genomgående krympande själv

de otydliga markeringarna

och din sommarklänning

visste jag kunde lita på din otrohet

som nätternas svalka

och den starka motvinden

mellan Degerby och Innanbäck

i mina sjunkande minnen

var jag aldrig ensam

om kvällen med ljusen tända

och trafiken på Västerleden

flöt fram som ett ljusband

helt tyst och stilla

Omnipotent

ingen rörde sig

rymden var helt stilla

som en ljusblixt såg jag tankarna

förtätas till en punkt

och upplösas pånytt

i ditt pulserande universum

där du var omnipotent

och rummen svävade och lyfte

i växande spiraler

mot en blygrå himmel

medan jag öppnade dörren

och kastade ut galaxer

över den tomma rymden

Ethnicolor

i mig själv

och dessa böljande

virtuella rutnät

som följer rummets krökning

medan du iakttar strandlinjens böjning

och mina förvridna ord ligger kvar

i det våta gräset

liksom de aldrig yppade

och mödosamt tillbakahållna

även om du inte förstod dem

skulle jag ha reserverat platsen

i terminalen på torsdag

och löst ut biljetterna senare

långt utanför

dimmorna i hamnen

La Vérité

Hon tänder lampor i dimman

snöar in djup i gryningen

och alla dina framtidsplaner

blev till dansande skratt

på myriader små slipade kristaller

medan han sydde djupare i natten

och grät tårar av berusande eld

genom den osynliga väven

följer jag spåret av dina böljande penseldrag

över haven i tidens armerade mönster

allt vad han sade och gjorde

var redan skimrande illusioner av en stjärnfylld rymd

och sanningen blev kvarglömd

i en snäcka på stranden

Je Sais

i min darrande hand

genomskuren och varm

alla dessa transparenta skikt

mängden av jaget duet alltet

fladdrande i vinden månens faser

och ljusen i de angränsande rummen

ingen kunde räkna dem så

med smärtan i din genombrutna gestalt

i våra kollektiva minnens trans

flyter den närvarande frånvaron

genom rymden markerad av en röd linje

i mina virtualvänners pladdrande stumhet

och solen roterade glödande senare

jag visste jag visste jag jag jag

och biljoner sörjande barnbarnsbarn

minnet av din närhet drömmande älskades tystnad

som ett ensamt jag

på flykt undan mörkret

I am You

i drömmen om natt

jag är du och sanningen allt

i månens speglande luminans

blir konturerna nästan transparenta

under dessa sällsynta tillfällen

och i dina vibrerande kristaller

svävade rummen upplösta

genom den outforskade mörka etern

och tiden fanns inte mer

tystnaden i tusen dansande egon svävade bort

i cymbalernas koncentriska vågform

och bastrummans taktfasta dunk dunk dunk

med tankarna vandrande fritt

i dessa okända dimensioner

och skapandets eviga transcendens

under stjärnlös rymd

Dans La chambre

kökskranen läcker

tankarna fladdrar febrilt

mot fönsterglaset

en fluga filosoferar i taket

de trasiga skorna

ligger och skräpar på golvet

min själ utslocknad

snarkar på soffan

med mekaniska rörelser

flyttar jag stolen närmare

stryker fingrar genom håret

och den orakade hakan

läser i gårdagens Hbl

en notis om barndagvården i Kottby

och låter tankarna fladdra vidare

genom fönsterglaset

L'amour est un rêve

Ingen kunde

med större precision

beräkna avdriften

medan dimman sakta lättade

förblev verkligheten obestämd

av tidens variationer

då våra ögon möttes igen

första gången på länge

i det vajande gräset

blev färgerna intensivare

och mina fingertoppar

genomskinliga vita

all rörelse stannade av

och solen steg aldrig högre

medan vi åt varandras jag

och delade en butelj malbec

blev kärleken en dröm

om somrarna på landet

och farfars djupa baryton

vibrerade mot tidlös rymd

då frågade jag henne

om hon ville följa med

till båten i Brändö?

Le Jardin

småskaliga organismer

flytande över

ljusblå transparent kristall

i alla de formlösa rummen

där hon gått omkring

och blåst ut vaxljusen

före barnens läggdags

jag följer spåren

ut mot trädgården

men hon hade redan

blivit ett med äppelträden

och maskrosorna

under natthimlens

tystnad

Surveillance

det var inte

för att jag redan

visste att allt detta

bara var skenbart

prydligt och tillrättalagt

som jag fördes

till övervåningen

och fick se alla

monitorer och skärmar

som i realtid visade

mänskornas varje rörelse

och förehavanden

medan han förklarade för mig

att det inte fanns

några döda vinklar

där sådana som jag

kunde agera obemärkt

och sprida pamfletter

bakom ryggen på

ministeriet för information

och mental hygien

Nothing better than...

Inget bättre

än något jag inte alls

kunde omfatta

liksom de svarta skyarna

var den dagen dömd

att försvinna in

i en labyrint av tankar

om tillvarons glatta yta

och de underliggande

gömda cementblocken

som vrålade ut sin ensamhet

i ett förvirrande kaos

av mensblod

och förtvinade lemmar

medan de svartklädda männen

vandrade i tyst procession

längs Esplanaden

ner mot torget

"Vesti La Giubba"

besticken på bordet

kniv gaffel sked

på varsin sida om tallriken

servetten prydligt vikt

det färdigt uppskurna brödet

vilande lojt på sitt fat

liksom karotten med kokt ris

ostkupan med bricka av porslin

och mina ständigt återkommande tankar

på fyra kala väggar

och det betsade parkettgolvet

det hänger färgflagor i taket

och känslan av instängdhet

förtätas till klumpar av grå betong

de svartvita fotografierna

i sina mörknande mässingsramar

påkallar ingen uppmärksamhet

och jag sträcker ut min hand genom väggen

för att gripa tag om någon

som kunde återföra mig

till de svävande salongerna

där vi spexade och skrattade

för länge länge sen

Speglingar

när jag såg dig

speglad i skyltfönstret

igår eller var det dagen före

det var en samlingsvolym

unik i sitt slag

och du var blaserad och självupptagen som vanligt

för det var din image

och jag fäste mig speciellt

vid de nötta men väl bibehållna pärmarna

på denna oskattbara raritet

ett ögonblick var jag frestad

men tänkte sedan på konsekvenserna

och avstod mer än gärna


det skymde redan

för det var höst om våren

då de små krypen kom fram

och spridde sig överallt i foajén

ingen visste varifrån de kom

eller vad som lockat fram dem

men somliga sade att det var ett tecken

inte vet jag sen


de billiga italienska skorna skavde alltid

men hon sade att man får vänja sig vid sådant

och att lidandet är obligatoriskt

för de redan döda och de döende

och hon var supersexig med sina nya silikonbröst

i den avslöjande urringningen

medan jag lyssnade till gruppen Noetics

och detta ständigt återkommande drumbeat

sparkade de ihjäl honom på spårvagnsrefugen

medan förbipasserande betraktade honom

kallt och likgiltigt utan minsta empati

de små krypen förökade sig hejdlöst

och blev en landsplåga

Dans le rêve

jag har väl aldrig sagt

att dessa förljugna och blaserade metaforer om ingenting och irrereversibla operativa doktriner i strömmar med de roterande spiralarmarna var nödvändigt

och sen

i drömmen jag

och mina tankar om drömmen

strömmande

med drömmen mina tankar tankar tankar

i drömmen drömmen

och mina tankar om dig

min älskade strömmar som drömmen och livet självt

flyende i plogarna av tranor om hösten

var tyst

jag kunde ändå inte

om hösten hösten hösten jag

och mina tankar om dig

i drömmen

Like Papillon

instängd

mellan fyra smutsgrå väggar

ett litet väggfast bord

två väggfasta pallar

en brits dagtid uppfälld

och fastlåst mot väggen

en smutsig askkopp

gallerförsedd fönsterlucka

i takhöjd

en stinkande vattenklosett

den tjocka ståldörren

med titthål var låst utifrån

på väggarna avbildade vaginor

könsord och revirmärkning

han fick en madrass full med ohyra

när han klagade sade dom

att råttor och ohyra hör ihop

men inget kunde bryta ner honom

tankarna hade vingar av eld

för han hade läst Sartre

och Camus

Mantra

otroligt insiktsfullt

sade han och log insiktsfull

maharishi mahesh yogi var en clown

som förtjänade mycket på sin show

och jag hade ingen ren skjorta

att ta på mig under dessa omständigheter

igår var dagen innan

men mönstret flyter inom ramarna

för egensinniga spekulationer om dialogens täthet

och användningen av webbsäkra fontfamiljer

medan de fyllda ansökningsformulären

svävade samfälligt bort i natten

och jag vaknade pånytt nyvaken

pånytt och pånytt och pånytt

i en dröm var jag vaknade naken

otroligt extrovert och insiktsfullt leende

medan alla maharishikopiorna

dansade bort genom natten natten

Haiku – fri form

svävande tomater

fyller skattedeklarationen

med rimfrost

*

dagarna jagade natt

över ängar av glas

i mitt raderade minne

*

det occulta trädet

stod balanserande

på kanten

på kanten

*

de svala orden

tog min hand i sin

gråten tystnade aldrig

*

luften var kall

och mina ögon vilade

en stund i gräset

*

jag tände tankarna

satte på radion

och lyssnade till bruset

Ansikten

det var sent

om natten ensam jag

med deras kaotiska drömmar

spåren i den frusna labyrinten

och dessa ständigt återkommande fragment

av de krossade illusionerna

bildade små stelnade ansikten

inkrökta i väggar av is

men jag vandrade hela natten

längs kontinuerligt oavslutade irrgångar

medan mörkret blev allt tätare

och spåren jag följde var mina egna

så nådde jag fram till en punkt

där de med ens upphört

och det inkrökta ansiktet i väggen

var mitt eget

Metamorphosis

när du vaknat

och insett att drömmen

inte var verkligheten

dragit på dig byxorna

och gått ut barfota i rymden

sett dina förfäder sitta på den öppna terassen

och din käresta

binda en krans av stjärnor

för bröllopsfesten

när gästerna från andromedagalaxen

redan bänkade sig kring matbordet

då blommade orkideerna

i min köksträdgård

gräsmattan var intensivt grön

och alla klockor hade stannat

på 08:30

Options

Jag hade inget val

det fanns så många alternativ

men tiden var begränsad

kommen till åren var rummet inkrökt

och väggarna helt transparenta

på tavlorna hängande utanför

liksom alla utflyttade bokhyllor

och stolarna på taket

med de överblivna serveringsfaten

satte jag mig på den öppna terrassen

med en bok i händerna

och hällde upp mitt kallpressade liv

i de framställda glasen på trädgårdsbordet

medan de objudna främlingarna

samlade sina sista krafter

för att skingras för alltid i dimman

och mina sorgklädda minnen

marscherade i procession med höjda baner

bort genom mörka vatten

Traînée de fumée

natten var kall

inga stjärnor glimma

Hamlet var tyst och

min vinflaska tömdes

ända till botten

ådrorna på min hand

avtecknade sig svagt

i det dämpade ljuset

som papperslapparna

med mitt oläsliga klotter

och raderna med halvlästa

teoriböcker syntes knappast alls

medan jag drog några

djupa bloss och försvann

i en rökslinga

-------------------

En Eloge till Henry Parland *

ur diktsamlingen "Hamlet Sade Det Vackrare"

Jag tyckte

att hon frös

och ville lägga

kring hennes bara hals

några varma mjuka ord.

Men de föll sönder

för en vindpust

Och ännu

ser jag henne gå bredvid mig

med den bara halsen

lysande som en snöfläck i skymningen.


Postumt av

Henry Parland 1908 - 1930


Väsentligheter

Så många ord

så mycket tal

som flugorna

kring en död kråka

en het sommardag

jag ville lära mej allt

om imperfekt och presens

men missade ändå det väsentliga

pupillernas rastlösa flykt

och de sysslolösa händernas

febrila sökande

efter tröst hos varandra

i den eviga jakten

på nånting bestående

en klippa för oroliga tankar

att landa på

eller bygga bo

(Inte helt färsk, men jag tog med den iaf.)

Meningslösa Ord

när Orden

förlorat sin mening

och man måste finna

en helt ny innebörd

av varje enskilt Ord

då blir raderna allt kortare

och sammanhanget

i upplöst förtvivlan

måste skapas pånytt

och ur smärtan över

de förlorade Orden

föds en ny dimension

den elfte i ordningen

och den Sista

av de vedertagna

officiellt bekräftade

Samlingsvolymerna

av Shakespeares sonetter

medan mitt alter ego

blev allt mindre

och helheten försvann totalt

i den tolfte

Vagnarna

min identitet

som sommarvindens svalka

grovt överskattad

din hudkräm och din mascara

alla bestående värden

de glittrande krusningarna

på ytan över djupet

av min förlorade stolthet

i dammet på byvägen

som alla dessa projektioner

i oändligt minskande perspektiv

framför spegeln i vardagsrummet

och mina ofödda arvingar

från en annan värld

dök upp helt plötsligt

på min simulerade begravning

med deras pyntade kransar

och sin spelade sorg

medan jag gick längs en enslig landsväg

och de hästdragna vagnarna

defilerar förbi

Brottstycken

ensam kvar vid stranden

hade jag redan sett bakom bilderna

och det fanns ingen ursäkt

*

natten var varm och månen månen

med alla dessa förbivirvlande dagar

*

fiskmarknad på Salutorget

vid hamnbassängen kommersen vid de överbyggda båtarna

och minnet av stormen på den öppna fjärden

*

eller när stigen med ens upphört

och vildmarken bredde ut sig ändlöst

i alla riktningar

*

den kvällen på trappan av den stängda bybutiken

stod hon framför oss osäkert trampande och slängde med armarna, tydligen väntade hon sig att jag skulle bryta tystnaden mellan oss

*

han kunde inte hejda blodflödet så han lindade om handen med en bit av sänglinnet och cyklade den långa vägen ner till byn

*

sedan såg jag älgflocken på avstånd

men de hade redan upptäckt oss och när jag lyfte kameran sprang de djupare in i skogen

*

han njöt uppenbarligen av att vara omtyckt och uppmärksammad

men vågade inte låta någon komma alltför nära

*

då kom hon för nära så jag avvisade henne med hårda ord

för jag var så attraherad av henne då

*

det fanns ännu kvar ett drag av smärta över hennes ansikte

och det var första gången han såg en död

*

på stranden när känslan av definitiv och total övergivenhet blev alltför intensiv såg han transcenderad sin roll i universum

*

som brottstycken ur ett komplicerat liv

eller som enbart komplikationer

Skymningsrosor

När det skymmer

och de förlängda skuggorna

jag visste det jag inte visste

att kunna veta vad som händer eller inte

och förbli i mörkret bortglömd ensam

medan de dansade på de uppbrutna gravarna

och sorgen föll som ett svart regn

över den uttorkade jorden

och uppstod på nytt förvandlad

till tusen vita rosor av vibrerande kristall

i drömmen om din nattliga resa

bortom smärtans stumma flöden

Ekande mörker

när tidigt en morgon

du gick ut i trädgården

och sparvarna koltrasten

violerna i det daggvåta gräset

jasminblommor spridde sin intensiva doft

och tankarna vandrade vandrade

genom skogar och bergens sluttningar

de porlande bäckarna myren stranden

minns du sorlet av röster glädjen skratten

de uppsluppna skämten

hur allting förändras när natten faller på

och mardrömmarna återvänder

med ansikten förvridna av sorgen

i ditt ekande mörker

Splittrad

helt tyst nu

det har redan slutat regna

och du hälsade inte

på mina utspridda kroppsdelar

har du sett ett par knäskålar och en höger hand

hjärnsubstansen eller vänster fot

sluta slänga omkring mig överallt

igår hittade jag en tunga

under tidningarna på serveringsbordet

och ögonen låg bland utklippen

i väntrummet på din mottagning

hade du väntat dig en större sammanhållning

av en splittrad bohem som jag

med ett tvivelaktigt förflutet

och en oplanerad framtid bland svikna förhoppningar

på gatorna i Finlands huvudstad


Keramisk Distans

I förlängningen

spelade det ingen roll

nu eller senare

vad allt jag kunde sagt eller gjort

du hade vuxit ur ramen

som hängde bruten och tom

på de nakna väggarna

i vår skövlade radhuslägenhet

och de slitna skorna storlek 44

låg fortfarande kvar

framför värmeelementet

med sina glappande sulor

medan hon sökte sin förlorade identitet

på hyllorna i det tömda köksskåpet

och bland de lortiga modemagasinen

på bordet i hallen

såg jag allt som i ett retrospektivt collage

av de små figurerna i keramik

min far brukade forma för hand

och sedan bränna glasera och bränna på nytt igen

tills de fått en klar och glänsande yta

som mina tidigaste minnen

Skuggorna

på stranden jag

mina flyende tankar

som vågorna bryts mot piren av betong

och sanden mellan mina fingrar

rann sakta ur minnet borta

med bilderna av dina bara fötter

och papiljotter i håret

med vilt gestikulerande händer

som den tilltagande tystnaden mellan oss

blev till en vitmålad vägg

ljudisolerad och naket ogenomtränglig

som ett piskrapp genom natten

och separationens kalla vindar

svepte sorgen över ödslig strand

Ännu Natt

under solen

i det nyslagna gräset

mitt sista försök

jag vet jag vet jag vet

allt jag kommer ihåg

och jag kunde gjort ett bättre val

när mörkret föll om kvällen

som en gnagande hungerkänsla jaget

ensam om natten bortom trösten tomhet

och skuggorna viskade sina svarta besvärjelser

medan alla sorgsna och halvfärdiga gestalter

dansade stumma genom rymder av smärta

i de ännu rykande resterna

av min egen förlorade framtid


Bruten Vinge

det var inte orden

det var intentionerna

detta överlägsna förakt

och de skinande skorna

med prydligt knutna snören

den lila kravatten med förgyllt spänne

och hur du analyserade

plockade sönder allt jag sagt

dissekrerade min personlighet

förintade varje spår av självaktning

och bröt av vingarna

så att jag aldrig skulle flyga mer

sväva bort över topparna

mot gryningsljuset

Brinnande Mörker

om natten

ensam med mörkret

och din osynliga närvaro

omsluter mig överallt tystnaden

med din inneboende hetta

inom mig omslutande allt

som din närvaro i mörkret alltid

och tystnaden innanför

i natten natten natten

bränn bort sorgen

bränn min enfald smärta

bränn mitt jag med elden av din glöd

lämna mig aldrig aldrig

lämna mig lämna mig

alltid aldrig alltid lika ensam

med dig i mörkret mörkret mörkret

och en förtärande eld

  • 122 visningar

Gillar

Kommentarer

Dikteromnatten
Dikteromnatten,
Kom igen nu Göran! - Sluta skriva en massa strunt och börja göra riktig POESI !!nouw.com/dikteromnatten
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229