HON

-

Stillheten varade

några flyktiga moment

och jag

såg henne inte sedan

men doften stannade länge

låg kvar i luften i väggarna

och taket

åt sig in genom huden


jag såg mig själv naken


hennes kläder

var som spunnet silke

men trådarna

var ordlös längtan


jag var hennes längtan


hon var inte härifrån

hon kom från ingenstans

hon hade alltid varit här


jag blev den jag varit senare


timglasen måste vändas

de ogråtna tårarna samlas upp

i ett läckande kärl


jag var ensam nu


en doft av blåklint

somrarnas eviga extas

sången från flammande intet


vinden viskade hennes namn


och jag


  • 29 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229