Ursäkta närbilden 😆
Så härligt det var att slappa i solen idag. Låg och lyssnade på vinden i träden (och trafiken längs stora vägen) men ändå, att höra avslappnande ljud istället för stressande tinnitus, är ljuvligt.
Igår hade jag en konversation med min mentor där han ställde lite frågor angående mina panikattacker. När jag får raka frågor så tvingas jag att svara ärligt men framför allt tvingas jag att tänka efter, sätta ord på vad som är svårt, fokusera på hur och vad jag behöver, för att det ska bli bättre.
Jag får ett annat perspektiv på situationen när han "tvingar" mig att förklara. Det är märkligt men det hjälper faktiskt.
Det innebär inte att jag slipper undan "grovjobbet", det behöver göras, men skillnaden idag mot igår är att jag ser fram emot det, det kommer bli bra.
