Tillbaka på ruta 1.....

Ja ni som ja brukar säga : varför ska de gå bra?
Tänk att när de väl råkar gå bra då blir man ju överlycklig, inte så ofta då men iaf!

Idag vare dax att ta mej till naprapaten i Örebro, kände att wihooo inatt kanske ja kan få sova, kan han med sina magiska händer rädda mej från denna smärta??
Va tror ni?
Såklart sprack min önskan och de blev en mindre rolig dag. Grinade hela vägen till bilen, varför vet ja egentligen inte men allt kändes bara så jävla hopplöst. 45 år, halvdöv och ska få hörapparat, diskbråck i nacken, dålig syn..... Låter väl Perfekt!

Han sa att det är en disk i nacken som är trasig därav denna värk, därför funkar inte någon av de smärtstillande jag käkat. Hur har ja kunnat fått den skadan? Fattar nada...
Så tillbaka på ruta 1 och ringa vc och be om att få kortison, va de han sa men va vet jag. De ända ja just nu vet är att de blir ännu en vaken natt med smärta. Ja och jag vet att de finns de som har de värre än lilla mej men för mej är detta vidrigt, det är vad jag känner och jag skulle inte ge upp sa naprapaten och de ska ja inte!

Stannade till på Ica och köpte med lite gott bröd & fika till mej och Becka.

Så ledsen för hennes skull, sitta hemma och inte göra nått, inte ens åka och bada i det fantastiska vädret. Hoppas på ork i morgon så kanske ja kan köra iväg henne så hon får bada, om hon vill.

Vi fikade och jag satt korta stunder i solstolen, bekvämare att gå runt...

Tack solen för att ja gick njuta av dina strålar och bunkra med ljus!

Becka hoppade i poolen en snabbis innan mannen kom hem från jobbet.
De for på äventyr till nån fiske affär och matinköp på Willys.
Jag fixade fattiga riddare till mej & Eve och däckade i soffan.

Eve drog till Clara på kvällskvisten och vi andra packade upp varorna.

Nu ger ja upp för idag så Natti natti ❤️

Gillar