Måndags LIDER!

Go kväll!

Eller natt.....

Denna dag blev låååångt ifrån vad ja tänkt.

Allt blev liksom virrigt värre kan man säga.... Skulle jobba över till 17 då vi hade APT men straxt innan 16 fick ja ett samtal att Angelica hade jätte ont i magen så hennes lärare hade ringt ambulans...

Fick lite småpanik och försökte lösa allt praktiskt hemma eftersom mannen jobbar kväll denna vecka.

Becka hade scouter, så hon skulle lämnas & hämtas, mat skulle fixas till alla kidz, å så vare ju bestämt att vi skulle märka kläder och plocka i farmors lägenhet... men inget av detta blev gjort.

Medan ja väntade på mannen dom kom mä bilen så ringde ja mor och hem till Eve. Tänkte att Becka inte behövde veta något då hon blir sååå orolig. Scouterna löste sej då Williams familj hjälpte till. TACK!

Jag drog raka vägen till Allé där Gickas fina vänner mötte upp mej. Ambulansen hade ju såklart inte kommit än så ja han sätta mej hos Gicka och kolla läget.

Att mötas av synen av sin dotter liggandes helt borta med flimmrande ögon på golvet i skolsalen va så sjukt jobbigt. Hon va vid medvetandet men ändå borta. Hon säger själv att hon knappt kommer ihåg va vi sa till henne.

Smärtan i magen va outhärlig och jag såg hur hon led. Och där sitter man och inget kan göra!

Fy fan på ren svenska va maktlös man är!!!

Är så jädra glad och tacksam över den underbara lärare och framförallt för Gickas underbara vänner som satt kvar hos henne! Ni är grymma 💖🙏

Ja då kom då ambulanspersonalen. De pratade med Gicka och tog lite prover. Det slutade med att eftersom jag hade bil så beslöt de att jag skulle köra in henne direkt till akuten, så sagt och gjort.

Och dra mej baklänges va folk det var, så någon parkering fanns inte att tänka på!

Vi ställde oss där vi stod förra gången och promenerade ner till Akuten. Vi kom in ca 17.40 och åkte därifrån vid midnatt! De va folk överallt och väntan va långt ifrån rolig! Är på ett sett glad att smärtan avtog lite samtidigt som man vill att någon skulle få se hur jädra ont hon verkligen får.

Kände väl snabbt att detta kom att bli en låååång kväll/ natt. Och blev påmind om stt jag inte åt någon lunch på jobbet, vilket inte va så smart!


Så bleb klockan runt 23 tiden och en läkare kom äntligen in.... han klämde & kände på Gickas mage, och tyckte sej inte känna nått fel. Proverna visade inte heller något så han kunde inte ge något svar på va detta är, vilket gjorde Gicka lite ledsen. Hon frågade va hon skulle göra om de blir så igen. Läkaren tyckte att vi skulle kontakta vc och be om att få ta prover som laktos/ gluten, så man kan utesluta allergier.... och så ta alvedon!

Så det blev svaret!

Vi fick vänta en stund på sköterskan som kom och tog bort infarten innan vi gick pysa därifrån.

En sak ska ja iaf ge beröm för och det är personalen! Nu har vi varit där två gånger på kort tid och båda gångerna mötts av supertrevliga sköterskor och läkare, och det får väga upp den sjukt lååååånga väntan!

Fem och en halv timma.... vi satt och sov i kapp på rummet och min svanskota ömmar efter att ha suttit på de osköna stolarna🤣🤣

Vi stannade till på max och käkade innan vi for hem och däckade!

Gumman! Hoppas verkligen detta skit får ett slut💖

Hemma blev de så att mannen slutade tidigare och gick hem till systrarna. Det kändes bra, förstår ju att de oxå blir oroliga när syrran är på sjukan och de kändes inte snällt mot Eve att dra det lasset själv hemma även om ja vet att hon skulle klara det galant! 💖


Natti natti 💖

Gillar