En vecka med rent helvete!

Ja ni vart ska jag börja?
De har gått en vecka sedan mitt sista inlägg, och idag känner jag att jag ska försöka ge er en uppdatering av den vidrigaste veckan i mitt liv!

Just nu i skrivande stund sitter jag nyduschad på mitt rum. Känslan att fått tvätta håret med riktigt Shampoo och inte mild tvål va magisk!

Ja allt började i torsdags. När jag drack eller åt fick jag som kramp i magen, men kämpade på.

Fredagen kom och problemet kvarstod, fast de blev värre och värre. Kände panik och visste inte va ja skulle göra. Varför just jag? Kan inte någonting någon gång få gå bra?
Led mej igenom dagen och kvällen, tog en dusch m hjälp av älskade mannen och däckade. Tänkte att blir de inte bättre i morgon lördag så får ja ringa. Kunde inte slappna av när ja la mej, tänkte att tänk om nått händer i natt...
Jag ringde 1177 vid 23 tiden, fick stå i kö till 00.10 ambulans kom och jag fick åka med in till usö.
Så där kom första ambulansturen🥴
Väl där blev de som vanligt en låååååång väntan liggandes på en brits med plågor från helvetet.
Ena skiten efter andra dök upp...
Magen röntgades och de visade sej såklart att de va stopp i en tarm och inflamerat😶
På något sätt va ja inställd på de värsta och på ett annat sätt livrädd!

Å så kom en läkare och två sjuksystrar, nu skulle jag få sond, och jag är totalt livrädd för allt som ska köras ner i hals,  illamående och kräkningar men de hjälpte ju inte......
Att få en sond insatt tror jag är bland det absolut värsta jag gjort. Det gjorde ju inte direkt ont men att få ett rör i stoppat i näsan och ner i halsen.... Tvi fan!
Jag fick panik och skrek, sprattlade men in kom den och så började ett gäng dagar med öppen mun, en skavande sak i halsen och kväljningar!

Efter att ha legat på hårda britsen me plågor i ca 8 timmar rullades jag upp på avdelningen, kommer inte ihåg så mye mer än att jag mådde skit. De blev lite stress upplevde jag, skulle in i duschen och duscha med de där jävla magplågorna, vet ärligt inte om ja blev ren.... Å så de där jävla håret, tvätta med mild tvål 🙌 och inte ha nån borste att borsta ur de heller, vet iof inte om jag hade orkat borsta heller.... Nä då de blev en svintoknut🙈
Fick äntligen smärtlindring och började på nått sett fatta va som va på gång😪

Fick dropp och nå annat, och så vare bara att vänta.
Kl 14.00 (tror ja) va de dax för operation.
Va inte lika nervös för nedsövningen som förra gången, kanske för att allt gick så fort...
När dörrarna öppnades till narkosen dök ett känt ansikte upp, de va min gamla granne Fia som stod där, de kändes så tryckt och va precis va ja behövde.

Nästa sak ja minns va på uppvaket, har ingen hum om tiden och hur länge jag legat där men nästan precis när ja skulle rullas tillbaka till avdelningen så kom en sköterska med telefonen, då hade Gicka sök upp mej, hon va så orolig och tyckte de gått för lång tid... Gumman 💕

Rullades tillbaka över alla ljuvliga kanter och hissar till avdelningen och där började nästa kamp, att försöka kunna röra på sej lite....
HELA sön och mån va som ett töcken, kommer bara ihåg små glimtar. Känns utlämnande när man inte kan ta sej upp ur sängen, inte kunna sätta sej på toa och inte kunna göra nått själv😐
Men personalen är heeeelt underbara, bara ett fåtal som ja inte riktigt förstår mej på...

Fick dela rum med en äldre kvinna, liten ynklig och väldigt pratig liten dam. Då ja knappt orkade prata med de som betyder mest alltså familjen så va ja inte överförtjust att behöva prata m henne stackaren. Men de är ju så, man är ju i sin lilla bubbla och försöker finna kraft till att bara kunna gå på toa....

Att ligga i en säng dag och natt i några dagar är ingen direkt skön upplevelse! Lungorna tappar ork, musklerna i ryggen tynar bort väldigt fort och feta röven domnar. Och så att ja inte kan ligga på något annat sätt än raklång... Nä fy 17!

Ja, ja minns inte riktigt vilka dagar allt hände men fick i af byta avdelning och hade turen att få eget rum 🙏🙏🙏
Jag både ser och hör hur de låter i grannrummen så hade nog inte klarat av att dela rum med nån som kräks 24/7. Varje kväll har ja fått somna till tvn på för att slippa höra...

Så vare då dax att röntga igen och se hur flödet i tarmarna var, och de va lååångt ifrån trevligt. För det första va ja så jäkla rädd att de skulle fela och sen den lilla detaljen att förflytta sej från sängen till en brits som inte går att höja eller sänka😭
Ja det gick det oxå och de som jobbade såg hur rädd och hur ont jag hade... De nöjde sej inte med en röntgen utan fick gå in till en annan oxå.
När de väl va klart låg jag i korridoren i smärtor från sår och mage och väntade på transportören.... Fick vänta i över 1 timma och sen guppa tillbaka i alla korridorer och hissar. Aj, aj, aj icke skönt!

De händer inte speciellt mye, man kollar lite på tv, dricker, promenerar, sover, kollar mobilen tja typ så....

Fia tittade in några gånger före eller efter sitt arbetspass, fick min tandborste och bok medskickad henifrån🙏
Tack Fia för allt 💕

I tisdags bestämde jag mej för att duscha, och ingen hjälp fick jag utan fick trassla med slangar och påsar och kläder själv. Det tog tid men tid har ja ju. Så tvättade håret m mild tvål och insåg ju att ja fortfarande inte hade nån borste🤔
Så kom vi till påklädning, och de är inte lätt när man inte kan böja sej eller knappt kan sitta!
Tänk va bra de är med fötter! För allt, precis allt hamnar på golvet och att plinga för att få nån komma och ta upp trosor eller byxor känns sådär. De gick inte smärtfritt, helt plötsligt känner jag hur sond slangen sakta glider ur näsan, fick panik och stod där naken och dyngsur och visste inte va ja skulle göra...
Jag tryckte in den, hur fan de gick till och hur ja klarade det de vet ja inte men in åkte den och den irriterade pluppen i halsen återkom till rätt läge, trodde jag!
Kände att nu vare läge att ringa på klockan så de kom en sköterska och tejpade dit ett nytt plåster och sa att jag hade kört ber den lite för långt🥴 men ingen skada skedd🙏
Fick en liten kam att kamma ut mitt svinto hår med, det tog tid kan ja säga! Sköterskan skrattade när hon såg mitt hår 😛 men som sagt tid finns ju så de blev ordning på håret och en fläta! Så skönt, och att få lukta annat än sjukhus! Spyr på all sjukhuslukt, sprit lukt, kiss lukt i korridoren.... Urk!
Sen att jag vid lunch blev av med skiten va ju bara en bonus, vidrigt va de när den drogs ur men vilken frihet att kunna svälja, kunna stänga munnen och att borsta tänderna ordentligt🙌

I tisdags kväll kom brorsan Ante på besök, ingen får komma in så vi sågs utanför vid hissarna. Tyvärr orkade jag inte ses så länge men de blev en stund iaf. Jag fick några tidningar och supergullig ljuslykta🙏
Alla sköterskor tycker den är så fin. Ante hängde den på dropp vagnen så de lös så fint när jag gick in på avdelningen igen😀💕

Just nu står den och lyser så fint i fönstret😀 Tack brorsan m fam 💕

På kvällen pratade jag länge med Becka hon mår så dåligt över detta att jag är här och jag känner mej så maktlös😭 många tårar blir det här kan jag säga! Alla vi i familjen reagerar ju såklart på olika sätt men de viktiga är att hålla ihop 💕
Becka skickade filmer och bilder på hur hon mös med Gunnel. Gunnel låg och sov på henne, så gulligt och verkligen älskar dessa små varelser. Tror de ger henne styrka och lugn i allt detta.
Men tyvärr slutade det inte bra denna kväll, 10 min efter vi pratat klart får ja meddelande om att Gunnel va död. Jag behöver nog inte säga mer för ni fattar, detta gjorde såklart att bägaren rann över totalt för lilla ❤️
Hon blev totalt knäckt, vill inte gå till skolan, alla i skolan hån flinar åt henne för att hon inte mår bra, alla andra mår så bra men inte hon.... Ja herre gud finner inga ord!
Natten blev orolig både för mej och henne ❤️❤️❤️

Onsdagen kom och jag orkade prata med min fina Åsa🙏
Vi fick till en bra plan som vi hoppas på att ska funka❤️
Blev även av med äckel drenage(stavning?) slangen så är numera slangfri🙏 det va oxå bland de äckligaste ja gjort, ligga i sängen och känna hur en lång slang bara dras ut. Fatta va mye grejer jag gått igenom på en vecka! Ja jag vet att de finns de som har de värre men för mej är detta helt galet, Ursch!
Vid 18 tiden kom äntligen familjen och hälsade på, de hade med sej Shampoo och lite annat bra att ha 😀
Så underbart att få krama dom och att få sitta en stund och prata.
Becka pratade ingenting hon va helt inne i sin bubbla, så ledsamt.
Och det kom ju när hon kom hem ist, instängd på sitt rum själv och ringer mej och gråter hysteriskt😭😭😭
Hon hade så dåligt samvete över att hon inte pratat nått och så va allt jobbigt. Vi pratade länge och jag tror vi fick till de bra. Hon sov i min säng på natten och de va tryggt att slippa va ensam❤️

Igår torsdag hade fina vännen Åsa och Becka morgon tid tillsammans, de kollade på julkalendern på varsitt håll, och Becka ringde mej när hon gick till skolan och va så tacksam över Åsa, hon kände sej bättre tack vare henne❤️
De sa Becka flera gånger under gårdagen, så skönt!

Min gårdag bestod av att försöka övervinna hjärnspökena, så mycket tankar och sånt som snurrar.... De tar emot att äta och dricka men måste, så tvingar i mej. Och värken kommer fortfarande till och från. Det är nog det som stressar mej, att ja hela tiden tänker att nu börjar de igen....
Jag duschade och tvättade håret med mitt Shampoo och de doftade ljuvligt 🙏❤️

Lunchen intogs, varm soppa som smakade ok men de tog emot...
Vid 13 tiden dök mor & far upp med lite mer tidningar🙏
Skönt att få prata lite, även om ja inte orka så länge 💕

Ja ni så har denna vecka sett ut lite snabbt.... Har hänt massa men orkar inte skriva allt. Nu ska jag övervinna över spökena och kämpa för att få må bättre och få komma hem ❤️
Tack för alla hälsningar och förlåt om ja inte svarat men de betyder massor 💕🙏

Kram på er ❤️

Gillar

Kommentarer