Jag är rädd

Jag är så jäkla rädd. Mina känslor är över en hanterbar nivå. Det skrämmer mig. Jag blir sårbar. Det är det värsta jag vet.

Jag har inte samma kontroll längre. Det triggar igång mina tillkortakommanden. Det triggar igång min ångest.

Resultatet av allt blir att kroppen hamnar i ett ångesttillstånd där den vägrar lyda mig, hur mycket jag än vill. Panikattackerna avlöser varandra. Jag kan inte äta och jag kan inte sova i min säng.

Det här är ett tillstånd som jag känner igen. Jag vet att det är mina egna tankar som drar igång allt. Jag vet varför det blivit så här.

Hur? Det kan jag inte gå in på.

Som det ser ut nu behöver jag lugn och ro. Välja mina tankar med omsorg, lita på min egna förmåga att välja rätt och sluta skapa bekymmer som inte finns.

Så länge det inte har hänt något, har ingenting hänt.

Bara för att jag hamnat i den här situationen, betyder det inte att, det kommer bli som det blivit, tidigare. Den erfarenhet jag har med mig, behöver inte upprepas. Egentligen finns det ingenting som tyder på att något ont kommer hända, allt är mina egna tankar, än så länge.

Jag vet inte varför jag skriver och publicerar ett sånt här negativt inlägg. Förmodar att jag vill ha er sympati, lite grann i alla fall.

Har Du erfarenheter av samma typ av bekymmer, skriv gärna om de till mig, vi kanske kan lära oss något av varandra. Hur hanterar Du onödig oro och katastroftänk?

<3

Gillade du inlägget? Klicka gärna på "gilla" !!! Kram Diana

Gillar

Kommentarer