Usch.
Jag sitter här i min säng, jag ställer mig upp, jag går runt, jag gör allt för att inte känna smärtan.

Jag har så ont,
Jag är rädd.
Jag är rädd för att dö, jag är rädd att det är något allvarligt!

Jag vet att jag borde kontakta läkare, men jag vågar inte.

Kommer jag klara detta? Kommer jag överleva?

Likes

Comments

Godkväll.

Hoppas ni har det bra! Med mig är det dessvärre sämre. Jag ligger fortfarande i sängen, men nu har jag en värmekudde på magen och datorn i famnen. Så jag ligger och spelar lite sims 🙈 funderar dock på att verkligen krypa ner i sången och bara köra filmmarathon tills min gubbe kommer hem och kan ömka lite med mig haha 🤣❤️

Min mamma har klagat på mig nu i ett antal dagar att jag inte äter någonting. Jag är inte underviktig eller så, snarare överviktig men jag kan inte äta, jag orkar inte äta. Jag orkar inte ens äta även om allt står framför mig, färdigt och allt.
Är det så för er oxå? Är det något vanligt?

Allt detta med mensen och matlusten som är helt borta. Det oroar mig rätt mycket faktiskt. Jag är inte sådan här.

Är det något allvarligt? Kommer jag dö?! Kommer någon bry sig om ifall jag dör? Jag är tillräckligt viktig i någons liv?!


Alla sådana tankar åker runt i mitt huvud. Men ändå orkar jag inte göra något åt saken. Detta kommer låta konstigt, men jag orkar knappt ligga i sängen och sova. Fråga mig inte vad jag menar, det vet jag knappt själv men den känslan. Den känslan är extremt jobbig.





Ni får en liten gullig bild på mig och min mamma haha🤣

Vill ni följa min snap eller insta så varsågod!

Snap: tessisabelskold
Insta: tessibjornholm

Likes

Comments

Hej !

Jag är en tjej på snart 20 år som lever ett till synessätt perfekt liv. Jag har en fästman, vi bor hos min mamma. Jag är omgiven med bara massa kärlek.

Men varför kallas då denna bloggen för ”detjobbiga”?
- svaret är enkelt. Mitt liv är långt ifrån perfekt. Sommaren 2017 fick jag ett missfall i vecka 16. Läkarna ansåg att det inte behövde skrapas eftersom kroppen hade skött allt bra ”naturligt”.
Men sedan dess har min mens vart knasig. Efter missfallet höll mensen upp i 3 månader, jag tänkte att det var normalt. Vilket läkarna höll med mig om eftersom en graviditet är en stor förändring för kroppen.
Men när jag sedan fick tillbaka mensen i oktober började den hålla i sig i 1 månad åt gången.
Min senaste mens fick jag den 26:e December. Den slutade nu den 25 januari. Och idag (den 30/1-18) fick jag mensen igen... jag har alltså varit ”mensfri” i 4 dagar..

Vilket självklart är extremt jobbigt, jag har en sådan grov pms, jag orkar ingenting, ligger bara i sängen och gråter och springer på toa och spyr pga mensvärk.

Jag hoppades jag var gravid ett tag, att det kanske var en nidblödning, men alla tester jag tar visar stort negativt...

Det är lite om min situation.

Jag skaffade denna bloggen i förhoppning att någon därute kanske kan relatera, ge tips eller kanske tillochmed vet vad som händer med mig.

Hoppas ni vill följa min resa genom det svåra jag går igenom för tillfället!

Likes

Comments