just nu ligger jag i botten. Allt jag vill göra är att gråta,skrika och ba fly från mina egna tankar. Jag klarar inte av all press och stress. visst jag har jullov nu men det gör saken bara värre. Vakna upp varje dag och möta hela familjens blickar. Visst i skolan klarar jag det för jag möter inte folks blickar. Det är så svårt att vara jag. Vissa ber mig att förklara för dem och de säger

"jag finns här"

"du kan prata med mig, det vet du"

"ring mig när du känner för det"

"ring mig istället för att skada dig"

Men så enkelt är det inte. Jag vill inte störa er med era egna problem. Visst ni skriver att ni finns osv men skriver jag något så ignorerar ni mig eller tar det som en skämt. Skriver jag till er så känns det som att jag stör er. Det känns som att jag är för på och babblar om mina problem som ni egentligen inte vill höra. Ni säger bara att ni finns för ni vill att jag ska tro det.

Ingen förstår...Ingen förstår hur allt är. Visst ni säger till mig att "allt kommer bli bättre" "du måste bara kämpa" "du är en krigare" "du kommer må bättre". Men det vet ni ju inte. Bara för att jag tar mig upp ur sängen och klarar av dag efter dag betyder inte att jag kommer må bättre. Det är snarare tvärt om. Jag mår bara sämre av den rutinen. Ni tänker säkert "ändra på det då", Men så enkelt är det inte... Ni förstår inte...

Ni tror att jag absolut aldrig försöker. Ni tror att jag ger upp. Jag kämpar mer än vad ni tror och anar...Varje dag är en kamp. Bara gå upp ur sängen är en kamp. Det trodde ni inte va?. Jag är sliten. Jag är förstörd och det vet jag mycket väl om. Egentligen vill jag bara avsluta allt. Ta mitt liv. Sluta andas. Sluta prata. Bara försvinna. Helt enkelt dö. Men så kan man ju inte göra, för då är man egoistisk.

Jag är så jävla trött. Jag är så sjukt utmattad. Jag orkar inte med något alls. Jag orkar inte prata. Jag orkar inte andas. Jag vill bara bort. Försvinna liksom.

ni säger till mig "bara strunta i det och gå över det". Du vet... om det var så lätt att glömma saker så skulle jag glömt allt. Men det är det inte.Jag vill glömma vissa saker men det kan jag inte för det har fastnat och tär på mig mer och mer för varje dag.  

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

citat, för mycket tankar

Blickar gör så jävla ont...Hur ska jag förklara det? Det gör bara så jäkla ont.

jag tar ett spänt andetag och musklerna spänner sig samtidigt som . Håret i nacken reser sig. Rysningar går längs med kroppen. Jag blir stel inuti och det gör ont i min själv. Men varför visa sig svag när man kan låtsas att man inte bryr sig?...Tankarna snurrar. jag borde inte vara här. Vad gör jag här? Jag passar inte in bland dessa människor. Jag skulle inte vara här, inte alls.
Jag känner de dömda blickar som ser på mig medan jag långsamt skyndar mig från lektion till lektion.
Jag håller huvudet lågt medans mitt hjärta slår på 120 och min hjärna går på högvarv. Jag har en lögn på läpparna medans jag går längs med korridorerna för att ingen ska behöva veta hur ont det gör. Tankarna kommer igen. Blickarna bränner. Jag möter blickar och ser hur folk dömer mig...jag ser hur de starkt ogillar mig. Jag viker undan blicken och skyndar mig längs med korridoren. Jag går raskt fram med bestämda steg mott mitt mål.

Det känns som jag har allas ögon på mig.



Likes

Comments

​"It´s so much easier to joke away the pain"


Likes

Comments

Hello, im back. Jag har flyttat hem från mina föräldrar. Hur? Varför? Undrar ni säkert. Jo för att mina föräldrar behandlade mig och min syster illa. Jag anmälde dem hos soc och nu så ska jag lägga ut allt som har hänt, dag för dag här så att ni också får läsa det. Kommer inte ge ut namn,vart jage elr för personliga saker. De va allt.hadeee

Likes

Comments

depressed, för mycket tankar, grew up

Jag förstår inte vad hände med mig? Vad hände med den spralliga glada tjejen som tyckte om världen? Vad hände med tjejen som aldrig kunde tänka tanken att skada sig själv? Vad hände med tjejen som aldrig mådde dåligt? Vad hände med tjejen som brydde sig om alla? Jag växte upp och blev någon som jag aldrig kunde bli, jag växte upp och bekom samhällets barn! Jag blev de barnen som förstörde samhället och som stängde ut alla! De barnen som besökte mentalsjukhuset. Jag blev de barnen som Linda tänka på självmord och begå självmord 4-5 ggr per vecka! Jag blev deprimerad! Jag försvann i mörker och jag har fortfarande inte hittat min väg ut, jag vet inte vem jag är! Inte ens psykologerna vet vem jag är! Varje gång träffar jag en ny psykolog! Ännu en ny psykolog som ska hjälpa mig! Ännu en ny psykolog som ska rota i mitt innersta! Alla psykologer är detsamma! Försöker att rädda mig, MEN hur kan det hitta mig och rädda mig när jag inte kan rädda mig själv!? Vem är jag!!?
Jag vet inte vem jag är! Det gör så ont! Det gör så jävla ont! Varje dag går jag! Att gå på det ödsliga gatorna med sprucken själ gör så ont! Så jävla ont! Varenda steg värker i mig och allt jag vill göra är att släppa taget och falla mot marken! Jag vill sova och aldrig vakna igen! Men hur ska man säga att man mår så pass dåligt att man vill ge upp utan att skapa några problem!? Utan att folk ska oroa sig? Men jag är så jävla trött! Jag orkar inte kämpa längre! Jag är så jävla trött på att försöka kämpa för att inte drunkna helt i mörkret! Men jag har knappt någon ord kvar! Jag orkar inte kämpa längre jag orkar inte kämpa mot mörkret längre! Jag vill bara släppa taget och låta det vinna...för det gör så jävla ont! Så ont att andas! Så ont att kämpa! Så ont att leva!! Jag orkar inte! Jag är förstörd och jag vet det själv! Jag kan inte fixas och jag kan inte må bra igen! Jag vet att det finns människor som älskar mig och som jag älskar men jag...jag kan int och orkar inte kämpa så länge till...jag har förstört allt! Jag har stängt ut mina känslor, vänner, familj och allt som jag bryr mig om! Inte ens fotbollen är lika roligt även fast jag övertygar mig själv varje morgon att jag måste klara Av ännu en dag och hoppas på att imorgon ska bli en bättre dag! Men det blir det inte! HOPE IS FOR SUCKERS.

Likes

Comments

depressed, för mycket tankar

Hur ska man kunna ha hopp om hopp är för förlorare? Jag vet inte vem jag är längre! Jag känner mig helt tom och slut! Det känns inte som att jag lever mitt liv! Jag känner mig helt borta! Hur kan man ha hopp om allt bara går
Åt helvetet?

Likes

Comments

Likes

Comments

depressed, för mycket tankar, panikattack, skolan

Ibland mår jag bara så dåligt så att jag bara vill släppa taget, jag känner att vad jag än gör blir fel.Inget jag gör blir rätt och jag vet att man ska tänka positivt and trust me im trying men det är inte så lätt. Jag är inte en person som gillar att visa min svaga sida för folk så har du sett mig gråta så är det en mirakel.Jag är bra på att ljuga om hur jag mår och oavsett hur många gången jag säger "jag mår bra" så är det kanske 20% av 100 ggr som det är sant. Jag kan inte vara glad längre men jag kan inte heller visa mig svag. Jag är inte den svaga typen.Men jag har märkt en sak... Jag har förändrats och jag har blivit lite för ärlig mot folk för jag orkar inte med att folk ska snacka så mycket skit om mig bakom min rygg och sedan låtsas som att de är mina vänner, Min BÄSTAVÄN snackar bakom min rygg ibland men om jag förlorar henne så förlorar jag allt, oavsett hur mycket jag ibland vill strypa henne elr typmörda henne så är hon fortfarande min bästavän, jag älskar henne enormt mycket. Men jag känner på mig att jag snart kommer att förstöra allt som jag någonsin byggt upp med vänner,familj,pojkvän. Ja jag har en pojkvän om inte redan märkt det och jag är super rädd för att göra fel när jag är med honom eller när jag snackar med honom, jag vill inte förlora honom det är därför jag är rädd, jag älskar honom enormt mycket. Just nu har jag så mycket inom mig som bara förstör för mig, jag håller allt inom mig...jag vågar inte söka hjälp igen för att jag är rädd att bli inlagd. Jag vågar inte öppna upp mig, jag vågar inte. Ibland önskar jag bara att allt kunde ta ett slut, att jag bara skulle kunna släppa taget.Men jag vet att om jag gör det så kommer jag bara förstöra för alla andra. Jag har seriöst blivit helt mindfuckad för att jag känner mig så dum,speciellt i skolan. det finns inte en enda sak som jag gör i skolan som är rätt, jag kan inte koncentrera mig alls och jag känner inte ens igen mig själv, det finns så mycket jag vill säga men jag får inte fram ett ända jävla ord. Det finns så jävla mycket jag vill säga till ALLA vuxna men det är något som stoppar mig.Jag kan inte prata med folk utan att skratta bort det, för jag har blivit van med att skratta bort hur jag mår,om någon frågar hur jag mår så svara jag bara kort "bra" då betyder det att jag ite mår bra, svarar jag däremot "jag mår bra" eller "jag ärok" så mår jag ganska bra. Men när jag tex pratar med kuratorn så skrattar jag bara bort tiden för att jag tycker att det hon rbukar säga bara är löjligt även fast jag innerst inne vet att det bara är för att hjälpa mig...

Men det igen förstår är att jag lever med depression och jag kanske aldrig blir frisk hur mycket jag än försöker...hur mycket jag än kan prata med folk...Jag har blivit smalare har folk sagt och jag vet det för att jag kan inte ens äta mer än 2-5 matskedar innan jag blir mätt...min magsäck har krympt och det är mitt egna fel för att jag har förstört för mig själv. Jag är en fotbollspelare och jag borde veta bättre, jag borde veta att fotbollspelare ska ta hand om sin hälsa och äta,sova ordentligt...men jag gjorde inte det...jag har förstört allt...förvånar mig inte om jag bara faller ihop någon dag...varje gång jag äter så får jag spy känsla efteråt...jag vill bara spy och gör jag inte det så blir jag yr och börjar få jävligt ont i huvet...

Jag lever också med panikattack och det är så jävla jobbigt för att man vet inte hur eller när det ska ta slut, det blir bara värre och värre för varje dag som går och jag lovar er att ni inte vill ha det. mina panikattacker brukar vara minst 1 timme lång ibland kan det gå överstyr då jag inte kan andas alls och det känns som att jag kommer dö, vet ni vad? ibland vill jag bara dö, eller nej. Jag vill inte dö...jag vill bara inte leva...


DEPRESSION IT`S LIKE DROWNING BUT NOT BEING ABEL TO DIE...


Likes

Comments

citat, grew up, suicidal

​-What happened to you?

-I grew up...

-What happened to the happy girl

-She grew up

-what happened to the girl who never thought about suicide?

-She crew up...

look

When i was younger, when i first heard abou Suicide i was shoked.  I didn´t know why 

anyone would kill themselves on purpose. 

All i can say now is..

it´s funny how fast things can change



Likes

Comments