Hej på er alla!!

Jag hoppas att ni mår superbra. Det gör jag, förutom att jag har haft värsta huvudvärken hela eftermiddagen.. men så kan det va ibland. Min dag har varit ganska bra, men ännu bättre, imorgon är det fredag!!!!

Vet ni vad. Jag kanske har goda nyheter. Min bulimi verkar funka bättre nu! Tack och lov. Det lönade sig verkligen att mamma fick reda på det. När hon fick reda på att jag spyr varje dag, så gör hon nu allt för att hindra mig från det. När hon är hemma så finns det verkligen inget sätt för mig att kunna spy eller hetsäta!! Hon har försökt få mig på bättre tankar och hon pratar med mig extremt mycket och håller mig sällskap för att jag ska komma bort i bättre tankar. Hon och jag har även bestämt olika tider på dagen när jag får äta, och vad jag ska äta. Vilket har fungerat superbra.

Men, den allra viktigaste saken är att träna! Man blir taggad och motiverad till att göra saker och man får så mycket energi! Visst, det kan kännas förjävligt under ett hårt träningspass, men det känns så himla bra efteråt!!! Träning är en lösning till mycket, och det är roligt när man väl hittat något som passar en.
Jag har faktiskt nyss kommit hem från gymmet! Jag var så himla otaggad innan, just eftersom jag hade så ont i huvudet. Men, min syrra peppade mig och sa att vi ändå borde gå dit, så det gjorde vi. Nu efteråt känns det super och jag mår så himla bra! Verkligen inget jag ångrar. Jag drack nyss en smoothie med granola, kokos och solrosfrön i, jättegott verkligen!

Hittills har jag tränat varje dag denna veckan, känns jätteskönt! Jag och min syrra ska träna imorgon också, så taggad!!
Om man inte har tränat på länge så är det väldigt svårt att få någon motivation till det. Det enda man måste göra är att bestämma sig för att göra det. Man behöver inte ens träna hårt, det räcker med att börja med en promenad. När man väl är igång så kommer motivationen av sig själv.

Hoppas ni gillade dagens inlägg, så hörs vi snart!

xoxo

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej fina ni!

Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Idag har jag endast varit i skolan, vilket var ganska tradigt helt ärligt, och tränat har jag också gjort! Träning är så himla kul och det löser alltid mina problem. Jag måste dock lära mig att lyfta på röven lite oftare. Det händer ofta att jag hellre väljer att sitta och deppa framför någon serie, men det kommer man inte särskilt långt med!

Synen på kost och träning är väldigt fel enligt många människor, främst brukar det vara tjejer i tonåren. De flesta av oss tränar för att man vill uppnå något slags resultat på kroppen, det kan vara att man antingen vill bli smalare eller kanske få en större rumpa? Det är verkligen inte därför man ska träna. Visst, om du känner att du mår bättre av att se ut på ett visst sätt så är det självklart att du ska kämpa för det målet! Det allra viktigaste är att man ska må bra av träning, och du ska göra det för din egen skull. Man ska träna för att få ny energi så att du orkar med allt annat roligt du ska hitta på!! Man ska inte träna för lite, men samtidigt inte för mycket.

Många ser även kosten som en dålig sak. Det får en att gå upp i vikt. Så tänker iallafall jag, på grund av min Bulimia. Jag är i princip rädd för mat och kalorier. Men kost är viktigt, det är bra att man äter rätt mängd mat för att kunna orka med dagen, samma sak gäller här, ät inte för mycket, men samtidigt inte för lite. Det är även okej att äta onyttigt ibland, det är helt normalt. Man måste kunna hitta en balans mellan kost och träning. Det varierar så klart från person till person, så det gäller att känna av själv.

Jag vill ge er ett viktigt råd. Ifall du känner att du börjar påverkas av träning och / eller mat på ett negativt sätt, sök hjälp direkt! Du måste ta tag i problemet innan det eskalerar. Det är en sak jag ångrar extremt mycket, att jag inte tog tag i det tidigare. Nu har min Bulimia eskalerat totalt och jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt, och så ska inte en 16-åring behöva må. Mitt liv har knappast börjat och jag har redan utvecklat dåliga vanor. Tyvärr blir sådana här saker vanligare bland tonåringar. Jag vill som sagt bara uppmana alla om det, och om ni känner att ni har en vän, ett syskon eller någon annan som har liknande problem, be dem att söka hjälp om problemet!

Att ha en ätstörning är ett självskadebeteende. Man skadar sig själv utan att tänka på det. Jag har orsakat min kropp skada genom att kräkas varje dag, genom att träna för mycket. Genom det har jag utvecklat psykiska problem som är omöjliga att få bort själv. Jag kan inte "bota" mig själv, utan nu har det gått så långt att jag faktiskt måste söka hjälp om jag vill ta mig ur detta. Tankar cirkulerar hela tiden runt i mitt huvud om att jag är för tjock, för ful och att jag inte gör någon nytta alls här på jorden. När jag egentligen faktiskt inners inne vet att jag är normalviktig, fin och att det faktiskt finns människor runt mig som vill ha mig här hela tiden. Men min hjärna lurar mig. och det går inte att få något stopp på det.

Jag hoppas att ni verkligen förstår vad jag menar och att ni försöker få hjälp av någon om ni har liknande problem. Lova mig det! Just DU är perfekt som du är, ändra bara på dig om det får dig att må bättre, och inte för någon annans skull!

xoxo


Likes

Comments

Godmorgon fina ni!

Jag vaknade nyss, 09:40, och det är söndag. Idag ska jag tyvärr bara plugga.. trist. Men jag tänker iallafall starta dagen på ett bra sätt, med en bra och nyttig frukost! De säger ju att frukosten är det viktigaste målet på dagen!

Här är några bra och ganska enkla frukosttips:

Havregrynsgröt
Just havregrynsgröt är extremt bra eftersom man håller sig mätt jättelänge, och jag tycker även att det är supergott!
Såhär gör man:
Häll 1 dl havregryn och 2 dl vatten i en skål. Häll även ner litegrann salt om du vill. Blanda runt lite. Sätt in den i mikron i först 1 minut. Därefter blandar du runt. Sen värmer du den i ungefär en halv minut till! Klart!
Det är såklart mycket godare ifall man toppar med något! Själv brukar jag blanda i kanel i min gröt, sedan lägga på lite blåbär, hallon och hälla i mjölk.

Smoothiebowl
Välj ut några frukter och bär som du gillar och mixa alla till en smoothie. Jag brukar använda mig av:
Kiwi
Jordgubbar
Mango
Banan
Päron
Avocado
När allt har blivit till en smoothie så häller man upp det i en skål.
Tips att toppa med:
Granola
Kokos
Olika fröer, till exempel pumpafrön
Blåbär, mango

Pauluns knäckebröd
Det är verkligen supergott och nyttigt att käka pauluns knäckebröd med mosad avocado och kokt ägg ovanpå! Jättesnabbt att göra och jättegott!

Jag hoppas att ni gillade mina tips och att ni testar dem! Nu ska jag käka min smoothiebowl som jag förberedde i förrgår! Hoppas att ni får en bra dag!

xoxo

Likes

Comments

Hej på er!

Hoppas att ni haft en bra dag, min har varit ganska bra, den avslutades mycket bra iallafall! Jag tänkte idag berätta hur en vanlig dag i mitt liv kan se ut och då får ni se hur min bulimi påverkar mig och mina val.

När jag vaknar så börjar min dagliga ångest. Den finns alltid i mitt huvud och i min kropp och det är i princip omöjligt att få bort den. Bulimin påverkar mig psykiskt och min hjärna har tagit över helt och hållet. Min hjärna bestämmer exakt allt och hur mycket jag än försöker så går det inte att påverka den. Det är extremt jobbigt. Jag tänker ständigt på vad jag ska äta under dagen. Jag tänker att jag ska äta så lite som möjligt och så nyttigt som möjligt. Det går bra vid frukosten. Jag åt aldrig frukost innan, men nu har jag lärt mig att göra det. Jag äter alltid lagom mycket, en nyttig och stabil frukost!

Efter frukosten har jag fått en bra start på dagen. Jag har mycket energi och är taggad på att fortsätta likadant. Min ångest finns dock som sagt alltid med mig, vart jag än går och vad jag än gör. Jag har även börjat att äta lite i skolan. Då äter jag oftast grönsaker, eftersom jag får ångest om jag äter till exempel pasta eller potatis. Dagen går bra tills jag kommer hem.

När jag kommer hem så börjar min hjärna att kaosa och spöka totalt! Jag kan verkligen inte kontrollera den. Det är omöjligt. Det är faktikst läskigt hur ens hjärna kan påverka en så negativt. Vid denna tiden av dagen så börjar mina hetsätningar. Min kropp vill få i sig så mycket som möjligt och det är som ett riktigt sug efter något att äta. Efter jag har fått en hetsätningsaatack så går jag direkt till toan och spyr ut allt igen. Detta gör jag ungefär 3 gånger om dagen.

Det jag längtar till mest under hela dagen är när jag får ta av mitt smink, borsta tänderna, duscha, och till sist lägga mig i min säng och sova. Just då, när jag ligger där i sängen, så mår jag som bäst. Just då vet jag att det inte finns någon som kan påverka mig, jag kan inte få någon hetsätningsattack och jag kan inte spy. Det enda jag ska göra är att sova.
Såhär ska det inte behöva vara. Jag ska kunna längta efter en massa andra roliga saker under dagen. Jag känner istället att jag är värdelös och att det inte finns någon mening med någonting. Det är hemskt. Min enda önskan är att bli av med detta. Jag vill kunna leva ett hälsosamt och bra liv. Jag vill inte ha någon ångest som ständigt förföljer mig. Jag vill se mat som något bra, något man får energi av och något man inte klarar sig utan. Jag vill kunna vara nöjd med mig själv.

Det finns förmodligen flera som känner igen sig i vissa av dessa situationerna och jag vill bara säga att ni är bäst, finast, starkast och vi kommer att klara detta tillsammans. Det finns alltid en utväg, man måste bara hitta den.

Jag hoppas att ni mår bra och att vi hörs igen.

xoxo

Likes

Comments

Hej fina ni!

Idag hade jag tänkt att jag skulle skriva om hur jag tar mig igenom min vardag med min bulimi och hur jag gör för att försöka bli frisk.
Det jag tror är viktigast är att man inte håller sina känslor för sig själv. Det kan till en början kännas jättejobbigt att behöva berätta för någon hur man mår och känner. Men jag lovar att det kommer kännas jätteskönt och man kommer vara så himla lättad över att ha släppt ut sina känslor.
Om du tycker att det känns jobbigt att ta upp ämnet med till exempel dina föräldrar, så kan du ju alltid börja med att berätta det för din / dina närmsta vänner. Du har möjligtvis någon person i ditt liv som du känner att du kan dela allt med? Även om den personen möjligtvis inte kan göra särskilt mycket åt saken så kan den åtminstone finnas där och stötta dig!

Jag började med att berätta för min allra bästa vän. Det kändes skönt. Hon förstod därmed hur jag mådde och försökte alltid att stötta och hjälpa mig. Hon var även anledningen till att min mamma fick reda på det. Min vän blev orolig och ”arg” på mig när hon insåg att jag inte åt. Hon ringde då till min mamma och berättade. Jag blev först och främst lite besviken och sur på henne, eftersom jag inte ville att min familj skulle veta om detta. Men med tiden så insåg jag att det verkligen var det bästa som kunde hända. Min bästavän ville trots allt bara mitt bästa och hon ville inte att det skulle gå för långt.

Jag vill bara säga att man inte ska hålla något sådant för sig själv! Det är speciellt viktigt att berätta det för sin familj. Det är mycket lättare att ta sig igenom något sånthär tillsammans med någon / några andra. Vi klarar detta tillsammans!

xoxo

Likes

Comments

Tja!

Idag har varit en bra dag! Jag känner att jag har fått så mycket gjort och jag har verkligen varit produktiv. Efter skolan drog jag till gymmet och jag körde verkligen slut på all min energi! Jag har nu suttit i 1 h och pluggat, drygt, men det är sådant som måste göras helt enkelt.
Jag tänkte idag berätta mer om min egen bulimi:

Min bulimi började som sagt i början av 8:an. Det började med att jag inte var särskilt nöjd med min kropp. Jag tyckte helt enkelt att jag var för tjock, vilket jag verkligen inte var! Jag vägde runt 50 kg, därför kan jag inte ens förstå hur jag kunde tycka så om mig själv?
Detta ledde till att jag började träna en hel del. Jag tränade varje dag. Visst var det bra att jag tränade mycket, men det blev faktiskt för mycket för att jag skulle orka. I och med att jag tränade sönder mig själv varje dag så blev jag så himla trött på tanken av träning och därmed slutade jag med den mesta träningen.

Jag kommer ihåg att jag började skämmas över att käka bland andra människor, till och med min egen familj. Det slutade med att jag inte åt när någon var i närheten, vilket var ganska ofta. Jag slutade käka frukost, sen lunch. Detta ledde till att min hunger tog över. Så när jag kom hem, och ingen var hemma, så åt jag hur mycket som helst. Jag tog tillfället i akt så fort jag var själv hemma. Mina hetsätningar tog över och jag gick så klart upp i vikt med tiden.

I slutet av 9:an vägde jag nog 70 kg. Det var hemskt. Tänkt att en förbannad jävla ätstörning gjorde så att jag la på mig så extremt mycket vikt. Jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag började märka att mina gamla kläder inte passade längre, vilket fick mig att må ännu sämre. Jag fick ångest hela tiden, och jag kände att jag kunde dämpa min ångest med att äta. Det dämpade ångesten under tiden när jag åt, men efteråt fördubblades min ångest såklart! Jag började att få ångest efter varje gång jag hade käkat något.

Min mamma såg såklart att jag hade gått upp i vikt och jag började visa mina känslor för henne. Jag grät framför mamma så otroligt många gånger den vintern. Hon försökte hjälpa mig så mycket som möjligt, men hon visste nog inte om att det var bulimi jag hade. Hon köpte och började laga nyttig mat till mig, så att jag inte skulle få ångest efter att jag hade käkat. Hon tog även ut mig på långa promenader, vilket jag älskade. Hon fanns verkligen där för mig!

Jag började sedan att köra på en massa olika diet- och bantningsmetoder. Jag gick på så sätt ner ungefär 3 kg i taget. Men sedan började min hunger ta över och då började jag att hetsäta igen.

Mina hetsätningar har på senaste tiden ökat och jag har även börjat att kräkas varje dag. Jag mår psykiskt dålig och det är förjävligt, på ren svenska. Jag mår så himla dåligt. Men jag tänker inte ge upp, jag ska ta mig ur detta, och ni får jättegärna finnas här och följa med mig under tiden!

xoxo



Likes

Comments

Hej på er!

Som jag skrev i gårdagens inlägg så tänker jag att jag idag ska skriva lite mer ingående om bulimi. Det finns säkert många frågor om vad bulimi är osv? Jag ska iallafall försöka att ge er så många svar som det bara går!

Jag är en 16-årig tjej som just nu går på gymnasiet. Jag lever ett underbart, roligt och händelserikt tonårsliv. Man kan nästan säga att allt är perfekt, nästan. Det som tynger ner mig och mitt liv dagligen är just min bulimi. Jag har haft ätstörningen sedan jag gick i 8:an, så i ungefär 3 år. Det tär på mig inifrån varje dag och det blir tyvärr jobbigare och jobbigare med tiden.

Nu ska jag först och främst förklara för de som inte vet vad bulimi är. Det är som sagt en ätstörning som innebär att man hetsäter (äter för mycket emellanåt) och därmed får man ångest och försöker då göra sig av med maten, genom att i de flesta fall kräkas upp det. Bulimi leder sedan i många fall till psykisk ohälsa och allvarliga kroppsliga skador.
Det finns så klart andra ätstörningar, som till exempel anorexia nervosa. Just anorexia och bulimia är de allra vanligaste ätstörningarna. De flesta ätstörningar orsakas av att man inte är nöjd med sig själv, man vill gå ner i vikt och man har en extrem rädsla för att gå upp i vikt.

Om ni nu känner att ni har någorlunda samma problem, eller möjligtvis känner någon som har det, så får ni gärna gå in och gilla och följa min blogg så att vi alla kan hjälpas åt och stödja varandra! Jag kommer lägga ut en massa olika inlägg framöver.
Här nere skriver jag några punkter som jag har tänkt att jag ska skriva om framöver:

• hur jag fick ätstörningen och om just min bulimi
• hur man kan hjälpa en vän som har bulimi
• hur man tar sig ur ”sjukdomen”
• ångest
• träning och kost
• ska man berätta för någon?
• när har det gått för långt?

Jag hoppas att ni gillar mina inlägg än så länge, och att ni fortsätter att läsa, vi hörs!

xoxo

Likes

Comments

Hej alla fina!

Igår fick jag för mig att jag skulle starta en blogg, just för att jag tycker om att skriva och uttrycka mina känslor i skrift. Jag skriver i en dagbok emellanåt, så att jag ska kunna titta tillbaka på mitt tonårsliv när jag är vuxen. Jag tänkte inte bara blogga om mitt "normala" tonårsliv som ser ut ungefär som de flesta andras, utan jag tänker mest fokusera på min bulimi. Nu kanske du undrar vad bulimi är? Ja, det är inte så lätt för alla att veta. Jag tänker iallafall att jag ska berätta mer om det i morgondagens blogginlägg, så stay tuned!

Men varför vill jag skriva och blogga om just bulimi? Jo, jag har som sagt just den ätstörningen, bulimi. Jag vill dela med mig om mina känslor och hur jag förhoppningsvis kommer att ta mig ut ur detta. Jag vill kunna hjälpa andra som möjligtvis också lider av bulimi, eller någon liknande ätstörning. Jag tycker själv att det är skönt att kunna ha fler som är precis som jag, eftersom det händer att man ofta känner sig ensam om det. Tillsammans är man som starkast, ellerhur? Jag hoppas iallafall att detta kommer att bli uppskattat, vi hörs.

xoxo

Likes

Comments