Leva MITT liv!!

Så länge jag kan minnas har jag tagit hand om andra.
Jag har vårdat och skött alla andra utom mig själv.
Sista 15 åren av min mammas liv har jag lyssnat, stöttat och funnits som en stöttesten och ett bollplank.
Vi har gråtit och skrattat när alla jobbiga besked och en liten gnutta ljusning i mammas vardag.
Jag har lyssnat på vänner 24/7 som ringt dagar, kvällar, nätter.
Men vem har funnits för mig.
Jag har ställt upp för mina vänner och har alltid sagt när de gått igenom tuffa saker i livet att jag finns och bara ring.
Jag har kommit när de behövt mig och gråtit ut på min axel.
Vem har funnit för mig, inte en jävel.
När min mamma gick bort så togs det för givet att lämna av vänner här som barnen skulle leka med även om jag va chockad och ledsen.
Det togs för givet att jag skulle finnas för alla andra och fortfarande vara ett bollplank.
Den vän jag trodde va min absolut bästa vän visade sig bara utnyttja mig och tog mig för givet för egen räkning.
Lovade en massa som aldrig hölls och när jag behövde henne som mest så svek hon gång på gång på gång.
Idag så plockade jag ihop hennes saker som jag fått och lade i hennes brevlåda då jag mår så jäkla dåligt och bli bara påmind.
Vi bor nästan grannar men jag orkade inte plinga på och ja det kanske är sandlådenivå men då får det vara så.
Jag ska leva MITT liv nu och är det menat att jag ska vara ensam så är det menat så.
Jag tro på ödet och mitt liv är kanske menat att jag ska hitta mig själv igen men med hjälp av andlighet och det spirituella.
Låter kanske helt koko för många men jag är nog ganska klar över hur jag måste leva MITT liv för att må bra.
Min glädje ha alltid varit att ta hand om alla andra men nu måste jag börja ta hand om mig själv innan det är för sent.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229