Nu är det nytt år men livet går vidare som vanligt. Inga nyårslöften för mig.
Denna natten har jag sovit max 4h, vaknade klarvaken 6 och började oroa mig över möten jag ska ha längre fram i månaden. Får en klump i magen. Jävla ångest. Illa mår jag också när jag sovit dåligt, så jävla udda.
Denna månaden har jag inget att se fram emot. Besiktning nästa vecka då får man hoppas att den gamla bilen går genom.
Vad mer? Ingenting faktiskt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tiden går men inget händer. Så känns det.
Bråk med vården, i vanlig ordning.
Remiss efter remiss skickas.
Lilla barnet växer så fort. Utvecklas för varje dag som går.
Varje stund med henne är dyrbar. Vilken fantastisk liten människa hon är.
Längtar efter att livet ska förändras.
Vi kämpar på.
Vilken tur att vi har varandra ändå.

Likes

Comments

Jag känner mig så maktlös inför min pojkväns situation. Maktlös och hjälplös.
3 diskbråck och spondylos. Smärta varje dag med domnade ben, ibland händer.
Han kan inte hålla Mila eller leka med henne längre stunder för då blir han yr och ibland kräks han. Av smärta.
Han har missat Milas första år i livet. Han har mer eller mindre varit bunden hemma. Han kunde lika gärna haft fotboja.
Han kämpar sig genom detta, säger sällan något. Men jag märker ändå. Hur smärtan äter upp honom, och skulden han känner. För att han inte kan vara lika delaktig som han vill i vår dotters liv.
Han säger att han känner sig som en bov, när Mila sträcker ut armarna mot honom och han inte kan ta upp henne. När hon gråter och sträcker ut armarna mot honom.
Jag får ju förklara att han inte är en bov, det är inte hans fel. Han vet, men han kan inte styra sina känslor.
Igår lekte han med Mila på golvet, men han fick så ont så han fick lägga sig ned på rygg. Där låg han tills smärtgenomslaget var över. Tills han inte längre var yr.
Läkaren vägrar ge honom adekvat smärtlindring. Trots att vi berättar hur situationen ser ut. Ingen empati. Han höjer rösten och fullständigt kör över. Jonas orkar inte kämpa emot, han orkar inte bråka mer med vården. Jag ryter ifrån, blir förbannad. Då lyssnar han litegrann. Tills nästa gång. När han skriker i örat på mig när jag är på andra sidan telefonen. Han blir arg på mig för att jag begär att Jonas ska få träffa en ortoped. Han skriker och lägger på luren.
Vad kan jag göra för min älskade som är i sån smärta? Jag är så arg på denna värdelösa vården. Man måste vara rik för att få bra vård. Vi har inte råd att gå privat, det ska inte vara en klassfråga om att få bra vård. Men det är det.
Imorgon är det måndag, då börjar kampen med vården igen. Skriva brev, ringa runt, försöka få hjälp.
Jag känner mig så maktlös och hjälplös inför det här. Jag kan inte ens tänka mig hur han känner sig... 


Likes

Comments

Alla har ju vid det här laget sett #metoo. Det är en väldigt viktig kampanj, som belyser sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor.

Vad jag finner vidrigt i det här är att män än en gång tar plats och ska placera sig själva i centrum. Extra magstarkt blir det när dessa förövare får hyllningar.
Varför är det ett sådant jävla daltande med förövare? Det är så vidrigt. Jag skulle aldrig få för mig att hylla en våldtäktsman för att han biktar sig över hela internet.
Det känns som detta kommer bidra ännu mer till normalisering av övergrepp på kvinnor, våldtäktskulturen.
Sedan är det ju såklart män som delar hur synd om det är om dom som blivit tafsade på etc. Ja, det är ju förstås inte bra men det är inget strukturellt.

Av alla 365 dagar, var dom tvungna att välja den dagen då, för att berätta om vad dom varit med om?
Det är respektlöst och förminskande för oss kvinnor.
Varför är det så jävla svårt att bara sitta ned i båten och hålla truten?

Likes

Comments

https://www.etc.se/inrikes/nytt-foretag-hyr-ut-surrogatmammor-till-svenska-par

https://www.etc.se/inrikes/grannen-det-kanns-som-att-de-har-oppnat-en-kvinnoaffar-i-huset

Meningen är att jag ska skriva ett längre inlägg om vad jag tycker om saken. Men med en liten dotter och en man med kronisk värk finns inte alltid tiden.

Jag tycker det är helt galet att surrogatmödraskap fortfarande är lagligt i vissa länder. I Sverige har vi en förmedling på Södermalm. Där kan dom förmedla kvinnor utomlands, som du kan betala att bära det barn du själv inte kan. Barn är INTE en rättighet. Det man läser om är hur mycket en kvinna vill bli mamma, även hur mycket en man vill bli pappa, men väldigt få reflekterar över hur eventuella barn och surrogatmödrar skulle må i en sådan process. Hur är synen på kvinnokroppen om man kan tänka sig att någon annan än du själv ska bära ditt barn? Kvinnokroppen är inte en handelsvara, inte heller barn. Vilket jävla steg bakåt i kvinnokampen det skulle vara om det skulle bli lagligt här i Sverige.

Surrogatbarn har börjat tala ut om hur dom har haft det, det är viktigt att vi lyssnar. Att vilja ha barn så till den milda grad att man är villig att utsätta en annan människa för alla risker som kan ske vid graviditet och födsel är rent egoistiskt, och galet enligt mig.

Vad är det för skillnad på prostitution och surrogatmödraskap?

http://www.etc.se/ledare/nu-borjar-surrogatbarnen-att-tala-ut

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22323146.ab

http://www.forskning.se/2017/08/25/bvc-personal-oroar-sig-for-surrogatbarns-framtida-halsa/

Likes

Comments

Är man rik får man bättre vård, så är det. Tyvärr är det många gånger en klassfråga när det gäller bra vård.
Nu har vi bråkat med vården i flera år. Man får kämpa med näbbar och klor för att få hjälp. Det ska inte vara så.
Nu hoppas vi att det vänder efter skickad egenremiss.
Orkar inte skriva mer. Hoppas att det blir bättre fort.

Likes

Comments

Nu är jag så jävla trött på att bråka med vården. J har kronisk värk och diskbråck som behöver åtgärdas. När röntgen visar fler diskbråck och patienten saknar känsel i delar av ben och fötter är det minst sagt allvarligt.
Att varenda jävla gång behöva bli förbannad för att någon ska lyssna gör en så jävla matt. Kan inte ens tänka mig hur stackars J känner sig..
Det må vara lördag men ser fram emot måndagen för då ska dom få sina fiskar varma.
Nu jävlar!

Likes

Comments

Mila älskar böcker. Hon kan sitta på golvet och bläddra i sina böcker, alldeles själv. Tyst och stilla betraktar hon sidorna, med en allvarsam blick.
Jag har läst böcker för henne sedan hon var i min mage. Att hon tycker om böcker är bra, det uppmuntrar vi.
I oktober fyller Mila 1, tanken är att hon ska få nya böcker. Frågan är vilka?

När Sandra var här fick hon en bok som heter "titta skogen". En väldigt vackert illustrerad bok med bra text.
Mila bläddrar till sidorna där pappan i boken är med och delar ut slängkyssar. Det sötaste som finns!
Jag har kikat på fler böcker ur samma serie, men alla har inte kommit ut än. "Titta havet" är den enda som finns att beställa, jag får ett mail från Adlibris när dom andra blivit utgivna och finns på lager.
"Knacka på!" serien är också fantastisk. Vi har "knacka på!" och "hitta på!", är osäker på hur många det är i serien men dom är uppskattade här hemma.
Har sett att det finns böcker om babblarna, men aldrig läst någon. Mila älskar Babblarna men är osäker på hur bra böckerna är. Ska nog kolla upp det där.
Finns ju hur många böcker som helst, även för småttingar, vilket jag tycker är positivt. Jag tror inte folk inser hur viktigt och nyttigt det är att läsa för sina barn.


http://www.stadsbiblioteket.nu/varfor-ska-man-lasa-hogt-for-sitt-barn/​

Likes

Comments