Vince Fabian Rosén

Ja det har då tusan varit ett par intensiva veckor sedan denna filur tittade ut. Inte nog med att det varit jul och nyår, så tog det ett tag för mig att bearbeta (vad jag upplevde) väldigt tuffa tiden på BB. Ser ingen anledning av att ljuga om den vistelsen alls, för den vart allt annat än harmonisk. Men nu börjar bitarna att falla på plats. Man börjar förstå lillemans signaler (vilket jag absolut inte kunde tolka i början) och vänja sig vid hans ”vakna” timmar på nätterna. Han börjar även vara mer och mer vaken under dagarna vilket är så kul. Så dom timmarna har jag börjat nyttja rejält genom att lära känna han, hans miner, hans rörelser, hans signaler, hans skratt et cetera. Dom stunderna är så magiska att det inte går att förklara.

Men oj vad dagarna kan variera. Vissa dagar (tro det eller ej) får jag nästan spel. Då tycks inget fungera. Men såna dagar existerar och jag har valt att acceptera dom istället för att kämpa emot dom. För oftast blir dagen därpå en dans på ljuvliga rosor igen. För det är lite så det fungerar, det pendlar mellan väldigt tuffa dagar och helt fantastiska dagar. Men rekordhög kärlek svävar här i luften HELA tiden.
********
Vince är otroligt envis och bestämd (konstigt? ;-)). Dom dragen tycker jag mig läsa av väldigt enkelt redan nu. Men dom dragen är välkomna dom också, likväl som hans varma leenden och skratt som mer och mer träder fram för var dag som går.

Han växer även så det knakar, med stabila 58 centimetrar och en våg på 4,4 kg. Varje kontroll vi varit på har sett väldigt bra ut och det är vi såklart super tacksamma för <3! Nästa besök på bvc blir nästa vecka och förhoppningsvis fortsätter det åt samma håll.

När det kommer till mat/amning så kör vi lite på allt möjligt. I början (på bb) hade vi otroligt svårt med amningen. Han fick inte alls kläm på det, vilket stressade mig och minskade min producering av mjölk. Det resulterade att han inte gick upp i vikt som han skulle första veckan vilket satte ännu mer press på mig (kände jag). Men då började vi med att ge 30 ml ersättning efter varje gång jag ammat också. Vilket funkade jätte bra. Sedan kom amningen igång bra, till att sedan vända lite igen haha. Så nu ammar jag (funkar jätte bra ibland, skit ibland och sådär ibland) när han vill och får kläm på det, jag pumpar också för att hålla igång stimuleringen och kör ersättning också. Detta har resulterat kring lite förvirring för V, då greppet blivit sämre på bröstet igen. Så ja. Det är fan ganska tufft när det inte funkar som man vill. De säger att det brukar ta 3 månader innan det verkligen sitter. Men jag förstår verkligen alla dom som ger fan i det innan, för det är påfrestande att jonglera på detta sättet. Än så länge har jag tålamodet till att göra såhär, men ändå tänkt lyfta frågan på bvc nästa gång. Men det är så tacksamt att han tar flaska även fast det försämrat amningen, för den avlastningen anser jag vara så otroligt skön <3!

(sidenote på amning) ~ gud vad man ska göra det som funkar bäst för en själv. Man ska göra det man orkar, vill och känner för. Mår du inte bra av all kamp och ångest som rör frågan så granska bilden noga och gör det du mår bäst av. För barnet mår bäst av att du mår bra. Amning eller inte, kvitta fan känner jag. Det viktigaste är att NI mår bra, att VI mår bra. Vi ska orka hela vägen, inte tampas med fler hinder än nödvändigt på vägen <3!

Nästa inlägg jag gör tänkte jag skulle vara mer riktat mot min kropp, återhämtning, smärtor et cetera. Något jag tyckt vart intressant att läsa om nu efter, då jag vart lite chockad över hur det gått till och går till just i läkningsprocessen, besök osv.

Tills dess, #peace <3

Gillar

Kommentarer