VARDAG, PERSONLIGT, ÅNGEST

VART TAR TIDEN VÄGEN? ☾✰

Ungefär så känner jag varje dag och har gjort sen i april. Jag vet ju att det beror på att jag har praktik på heltid med vanliga kontorsarbetstider, vilket jag inte alls är van vid. För det där som kallas vardag, hur tusan får man ihop det? (jag har ju inte ens barn, hus eller hund än)

Praktiken är superkul och jag älskar att få känna mig "back in the game" och har massor av roliga uppgifter och sköna kollegor. Men jag har känt en ökad stressnivå när det gäller hemmet och allt jag gör utöver praktiken om dagarna. Som att laga mat, städa, handla mat, tvätta och allt sånt trix. Jag hinner inte med! Jag vill ha fler timmar på dygnet, för jag märker att jag har mer energi när jag har så givande dagar på jobbet men att jag ändå inte får ihop vardagens bestyr... Jag försöker att inte känna ett misslyckande över det (alla andra klarar ju det!) för jag vet att jag har tagit superstora steg bara genom att våga/klara vara på ett jobb, jämfört med vart jag befann mig med min psykiska ohälsa för ett år sen. Stressen drabbar mig dock när allt ska vävas ihop, det "normala" livet och "mitt sjuka liv" som jag levt ganska länge nu, med mycket tid för mig själv när jag helt och hållet planerat dagarna som jag vill. Jag är ju van att kunna styra min tid, både efter mitt mående men även organisera det så att jag hinner göra det jag vill. Men nu rinner tiden mig ur händerna, middagen råkar bli halv nio på kvällen och disken tornar upp sig.... typ.

Och jag vet nu att många tänker "hon har väl en sambo" - och självklart gör han massor i vårt hem! Men stressen lever ändå inuti mig, att jag på nåt sätt skulle vara ytterst ansvarig för hemmet. Jag är van vid den rollen och gillar den rätt mycket faktiskt, men bara när jag har ork och tid till den! Så nu när mina gamla vanor blir uppfuckade så blir allt kaos i mitt huvud. Inget blir planerat så noga som jag vill att det ska bli och då blir jag liksom likgiltig istället och skiter i allt. Alternativt sur och arg när jag känner att jag inte har kontrollen på saker i mitt liv längre.


Utöver hemarbetet så är det ju andra saker som man också vill orka, som att träna och träffa vänner (och blogga förstås!). Men även där försöker jag släppa det dåliga samvetet och vara good enough. Jag försöker köra 1-2 spinningpass i veckan och kanske lite yoga. Dock mycket mindre yoga nu när livet rullar på fortare, trots att jag vet att jag verkligen skulle må bra av att ta mig den tiden just därför!
Att planera maten så stenhårt som jag gjort innan har jag också fått släppa lite, jag orkar inte engagera mig på samma sätt och leta låga priser. Det får bli som det blir, ibland dyrare alternativ och sämre halvfabrikat. Och vännerna får jag hoppas finns kvar de dagar jag faktiskt orkar ses. 💛

Jag hoppas ju såklart att jag i framtiden känner att jag lyckas få ihop alla delar av vardagen tillsammans med ett jobb (även om jag nog aldrig vill jobba heltid, jag värdesätter min frihet mer!). Men jag behöver träna på balansen, den jädra balansen alltså... Hur svårt ska det va??


Om tre veckor går jag på två månaders sommarlov och kommer njuta av den tillfälliga friheten i alla fall. Fast samtidigt vill jag stanna för alltid på min praktik för att företaget och kollegorna är så himla bra...
Jaja, that's life. Får trösta mig med att jag kanske hinner ifatt mig själv i sommar! 😉


Ta det nu lugnt i solen (det ska jag göra) så kommer nästa inlägg när jag har tiden!

Gillar

Kommentarer

Sanna
Sanna,
Känner så igen mig i det du skriver. Ensamstående och ett ständigt pusslande för att få ihop jobb, barn och livet i sig. Vissa dagar känns det bara rent åt helvete. Så tack för att du delar med dig! 😊
dearlizette
dearlizette,
skönt att kunna dela med sig av det som är jobbigt med andra, för då upptäcker man ofta att andra kämpar med samma sak! Men inget nån pratar om annars...så synd för då tror jag att pressen och kraven kunde minskat.... 😟nouw.com/dearlizette
Jennie
Jennie,
Man måste inte jobba heltid, trots att det är normen. ❤
dearlizette
dearlizette,
nej det är sant 💕 men nån stans är det ändå så inpräntat att det är vad som förväntas av en i samhället liksom... men nä, kag kommer nog aldrig varken vilja eller orka jobba heltid. Drömmen är att styra min egen tid helt! 😁nouw.com/dearlizette
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229