ÅNGEST, PERSONLIGT

KRAVLÖST LIV ☾✰

Finns det ett sånt liv ens kanske ni undrar? Nja är väl mitt svar. Men för de flesta går det i alla fall att förändra sitt liv till att bli mycket mer kravlöst än vad det är i dagsläget.

Sen jag blev stressad och fick daglig ångest så fick jag (ofrivilligt) förändra mitt liv till att helt ta bort måsten och krav, för jag klarade helt enkelt inte av dem. Jag fick megaångest så fort jag visste att något hängde på mig. När jag var tvungen att prestera eller det fanns förväntningar på mig så började oron om att jag skulle få ångest mitt i allt och inte klara det, och då triggade jag såklart igång ångesten automatiskt. En ond cirkel som liksom bara bekräftade att jag inte klarade saker utan att få ångest. Så allt som andra "krävde" av mig gjorde att jag mådde så himla dåligt. Jag ville bara lägga mig ner och strunta i allt. Gå i ide.

Det var då jag insåg att jag var tvungen att ändra mitt liv och vilka krav som ställdes på mig. Tillfälligt stängde jag av allt vad social liv hette, för jag var ju rädd för att hitta på saker eller träffa folk eftersom jag kunde börja må dåligt när som helst och verka superkonstig! Det var såklart tråkigt, men jag orkade inte frågor eller behöva urskulda mig med ett nej när man fick förfrågningar och inbjudningar. Jag höll mig därför undan istället och blev tjejen som aldrig var med pga jag mådde dåligt. Hellre det än att känna förhoppningarna och förväntningarna på mitt deltagande.

Jag gick samtidigt i arbetsterapi för att testa jobba och bygga upp självförtroendet i arbetslivet igen efter min sjukskrivning. Jag började med helt fria arbetstider på ett kontor, för jag blev jättestressad av att ha ett bestämt schema - för tänk om jag mådde dåligt och inte klarade av att dyka upp eller började få ångest mitt i passet? Jag hade som tur var en superbra handledare som helt struntade i att ha förväntningar på mig och inte brydde sig om hur mycket jag presterade. Jag fick bara vara där, en i gänget, på mina villkor. Det hjälpte mig enormt för då kunde jag känna mig tryggare och med tiden så kände jag inte så mycket ångest utan mer nyfikenhet när han gav mig uppgifter.

Men nu när jag mår bättre så har jag fortsatt ha ett så kravlöst liv som möjligt. Det är jätteskönt. Jag älskar att ha frihet, kunna gå på känslan för dagen. Då kan jag växa genom att göra saker vid tillfällen när jag är stark och mår bra och det ökar hela min självkänsla. Jag kan faktiskt klara krav eller måsten idag! Inte alla, det beror på hur stort det är. men man ska vara glad över det lilla har jag hört. Dock så fokuserar jag på att inte boka in massor av aktiviteter eller ta på mig för mycket saker. Jag vet att jag har tendens till att göra det när jag mår bra, men sen sitter jag och ångrar mig när tillfället närmar sig och blir stressad över det om är bestämt... Det är inte hållbart för mig att vara så on/off så jag måste vakta min energinivå och försöka hålla livet så enkelt som möjligt. På sin höjd bokar jag ett pass bodybalance på gymmet för det vet jag att jag mår bra av att delta i även om det tar emot eller jag känner mig lite ångestig innan.

Himla tur för mig då att jag gillar att umgås bäst med mig själv (eller med min sambo som är min soulmate och trygghet) när min kropps behov gör att livet ser ut såhär för mig 😉 Jag gör mycket saker ensam för det gör att jag kan avbryta, skjuta på det eller skita i det - kravlöst liv i mina ögon! Nu undrar ni säkert hur jag tänker att detta liv ska fungera när jag inte pluggar på distans längre utan ska ut i arbetslivet? Jag kommer försöka jobba på distans en del av tiden eller helt frilansa eftersom jag då är utbildad inom digital kommunikation (perfekt!) och vill jobba med det.

Jag har även försökt minska mina egna krav på mig som hängt över mig hela mitt liv som den duktiga flicka jag varit. Nu känner jag att jag inte måste vara bäst i allt, good enough räcker liksom. Och att andra ser det jag presterar på ett annat sätt än vad jag gör. De är nöjda och tycker jag är bra, fastän jag känner att jag inte gett allt jag kunde. Men jag har satt min nya gräns på "okej" för att orka med allt jag ändå vill göra. Jag älskar projekt som att baka eget bröd, arrangera loppisar eller sopsortera till max - men jag väljer mina tillfällen. Jag kan inte lyckas med allt. Brödet kanske blev torrt - men vad gör det?!

Mitt liv med så lite krav som möjligt är något jag verkligen hade velat unna alla. Jag vet att många kör på i hundraåttio och älskar sin fulla schema, men jag undrar alltid tyst för mig själv hur länge det kommer hålla och om de verkligen hinner njuta av allt de gör när de flänger så. Lika många är stressade föräldrar som aldrig tycks få tiden att räcka till, men ändå har de fem aktiviteter per barn som kräver skjuts och middagsbjudningar varje helg. Skär ner på kraven! Man kan ta sig tid att bara vara, läsa en bok eller ta en promenad. Man kan få mer tid med sina barn. Det handlar om att tänka om, göra luckor i schemat och låta kroppen komma ner i varv. Inget barn har tagit skada av att bara ha en aktivitet. Ingen dör av att vara hemma en lördagskväll och inte joina vännerna på krogen.

Nog predikat av mig om kravlöst liv haha! Vad är er syn på att minska måsten, ta bort krav, strunta i vad alla andra gör och kör det race som du mår bäst av (på riktigt!!)?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229