ÅNGEST, PERSONLIGT

JAG BLIR DRÄNERAD AV ATT VARA SOCIAL ☾✰

Jag har alltid älskat att vara social och haft lätt för mig att diskutera, skoja, mingla och kallprata om det så behövs. Men sen jag fick ångest och varit snudd på utmattad så har det totalt förändrats.

Jag kallar det en myt att man alltid skulle få härlig energi av att umgås med andra som många påstår. Det är inte sant för mig (längre) och jag pratar säkert för många andra som också tycker att sociala sammanhang är påfrestande. Jag har undvikit stora samlingar med människor länge - inte gått i butiker, inte deltagit på fester, inte tränat i grupp och andra ställen där man tvingas vara trevlig och interagera med andra. Riktigt så illa är det inte nu, jag har tränat upp min tolerans och hanterar det bättre nu.

Jag kan numera trivas och må riktigt bra i stunden, ha kul, njuta och stanna länge. Men sen kommer det nästa alltid till en punkt när jag bara helt tappar lusten och vill gå hem. Det kommer ofta snabbt, som att min energi tar helt slut. Då slutar jag prata och blir osocial igen haha!

Dagen efter jag varit social så totalkraschar jag oftast. Jag orkar knappt gå upp ur sängen, har ingen matlust, tappat lusten på att göra något alls här i livet och är allmänt väldigt låg. Känslan är att jag är helt dränerad på mental energi och att hela kroppen därför stängt av och inte vill mer. Dessa dagar är förväntade men likväl jobbiga. Därför är jag fortfarande noga med vad jag väljer att lägga min energi på, om det verkligen känns värt det när smällen kommer dagen efter. Någon som känner igen sig i detta mående?

Jag märker som sagt att jag inte tycker det är lika jobbigt längre som det var för bara nåt år sen, kroppen orkar mer och mer. Dock vill jag inte pressa mig själv när det gäller detta och tackar ofta nej till evenemang. Att välja de aktiviteter jag verkligen känner för att delta i eller umgås med väl valda personer (helst en i taget) så kan jag hushålla med min energi och må bättre.


Så stort tack till alla mina nära och kära som tillåter mig att vara som jag är och komma och gå som jag vill utan krav. Det betyder massor för mig och hur jag mår


Gillar

Kommentarer

Sarah Joachimsson
Sarah Joachimsson,
som HSP person ser livet ut så där jämt. jag får enorm energi av mina bästa vänner men annars tar de på krafterna att ge.. för man ger så mycket. har du läst om hsp personlighet ? den kan ju höra ihop med ångesten, att du gett för mycket för länge...
dearlizette
dearlizette,
har hört uttrycket en hel del men aldrig reagerat på att det skulle kunna gälla mig själv faktiskt! får läsa på lite mer känner jag 😉 tack för att du delade med dig 💞
nouw.com/dearlizette
Hanna brandt
Hanna brandt,
Känner igen mig jätte mycket, va förr världens mest sociala människa. sen kom stress o psykisk ohälsa i vägen. blev helt drenerad o tom i sociala samanhang. Super ljudkänslig, kunde stå o prata med någon men inte höra vad de sa, men se läpparna röra sig medan istället alla ljud runt om blev jätte starka. fick nästan panik o va tvungen att gånifrån. I dag är det dock bättre o jag fungerar oftast rätt bra. Men kommer nog aldrig bli som förr igen. Har krävts psykolog hjälp o sen va jag utan alkohol i ca 2 år. Tack för att du delar med dig av ditt liv. Läser i vanliga fall inte bloggar men har verkligen fastat för din❤️ Du inspirerar!
dearlizette
dearlizette,

Tack för att du är här och läser! Du beskriver det jättebra, så likt mig! Men som du säger, man blir bättre med tiden även om man nog aldrig blir som sitt gamla jag. Man får lära sig leva lite annorlunda, för antagligen så har man levt "över sin kapacitet" innan vilket gjort att man fått symptom som stress/ångest. Det har min samtalskontakt sagt vilket fått mig att förstå att även om jag hade roligt så var det ohållbart och inte ett bra liv för mig. Därför är jag glad att jag vågar och kan prioritera annorlunda nu och lyssnar mer på min kropp. <3

nouw.com/dearlizette
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229