Curious Hanna
Slutade mitt pass på Starbucks redan klockan ett, och eftersom solen sken och Henrik inte slutade förrän en dryg timma senare, bestämde jag mig för en powerwalk på stranden i det fina vädret. Mycket till powerwalk blev det dock inte, istället myste jag bland snäckorna (haha så töntigt, jag vet, men vi kan ju låtsas att det är terapi, eller något) och pratade med folk. Jag kände mig som Morfar som pratar med alla, haha. Längs min promenad stötte jag nämligen på ett par farbröder med metalldetektorer, och nyfiken som jag är frågade jag vad de letade efter. De berättade då att de brukade åka ner hit till stränderna från New York för att leta smycken och mynt som folk tappar under sommaren, och det de hittar säljer de. Det var deras sätt att försörja sig på, och en rolig hobby. Om det hittade något? Hela fickorna var fulla!
Sedan stötte jag på en tant som påpekade att jag var duktig som powerwalkade i sanden, och att hon också borde göra det, men istället letade snäckor som hon skulle dekorera sitt hus i North Carolina med. Henne fick jag lyssna på i en dryg kvart, och numera vet jag allt om hennes ögonoperation, hennes politiska åsikter, att hon är rädd för att åka till Frankrike för att de tydligen är anti amerikaner där (eh?) och hur lite pengar hon hade, trots att hon minsann jobbat sedan hon var tretton, eftersom skatterna bara blir högre och högre och att staten ger för mycket pengar till arbetslösa och hej och hå. Intressant men gnälligt, sammanfattningsvis.
Ikväll ska jag och Henrik bjuda på lasagne så snart ska vi sätta igång med den, och medan den gottar sig i ugnen ska jag flåsa lite uppe på crosstrainern. Fem kilometer+, here we go! Jag har druckit alldeles för mycket kaffe på Starbucks idag (haha, ofta man klagar på det?) så jag känner mig helt knäpp och koffeinhög. Jag behöver med andra ord göra mig av med en massa överflödig energi. Heja heja!