FÖRLOSSNINGSHISTORIA

Ni kan läsa hur det startade här.
Om ni är lättskrämda bör ni inte läsa.

När jag kom till förlossningen, så tog dom CTG. Hade inte regelbundna värkar då. Men hade det dagen innan, söndag 3/07. 1/7 hade jag åkt in för minskade fosterrörelser. Kom på återbesök 2/7. Men 3/7 under flytten fick jag värkar och var regelbundna under natten. Funderade starkt på att åka in till förlossningen... Men dagen efter åkte jag till förlossningen med extrema värkar. Blev sittande där i två timmar innan läkaren kom. Och hon undersökte mig ifall jag var öppen. Var öppen 3,5cm. Hon kände även att hinnan buktade ut, så hon sa till mig -du stannar här för att du ska bli mamma. Hon kunde låtit mig få åka hem tills värkarna satte igång på riktigt.. Men valde att låta mig få stanna. Gissa om jag var lycklig?! Ända jag tänkte på är att nu är jag närmare än nånsin. Äntligen ska jag få träffa min dotter.

Dom bad mig ta en promenad, medan dom fixade ett rum till mig. Laddade med pastasallad. Mamma åkte hem för att hämta alla våra saker.

Så jag och en barnmorska satt och pratade en lång stund. Var lite nojig för allt som kunde hända. Men hon berätta vad som skulle hända och vad som kan hända. Kände mig mindre rädd!

Vid halv 20.30 stack dom hål på hinnan. Fick dropp straxt efter 21.00 på kvällen. Droppet ska göra värkarna intensivare. Var inkopplat i CTG:n fram tills krystarbetet. Min barnmorska sa att det kunde ta flera timmar alternativt dagar som förstföderska innan förlossningen sattes igång. Vid 22 var jag redan öppen 6cm. Ca 22:30 var jag öppen hela 10 cm. Provade svag dos lustgas vid 23. Då värkarna redan var intensivare. Dom sänkte droppen till det lägsta. Kändes som kraftig mensvärk som kom och gick. Vid halv 01:00 fick jag epidural, jag hade så ont. Tog bort lustgasen.

En äcklig narkosläkare kom som inte ens hälsade på mig. Och han stack flera gånger. Och sa att det var mitt fel, att det inte gick. Jag bara grät och grät. Skakade i hela kroppen. Han fortsatte sticka mig. Jag bad honom sluta flera gånger och mina ben skakade ännu mer. Men han fortsatte. Det var den värsta delen under hela förlossningen. Tillslut lämnade han över till en kvinna och det gick hur bra som helst. Då hade han redan stuckit mig ett antal gånger, kunde blivit förlamad. Då skrev jag till min dotters pappa, och berättade att de var dags. Berättade att jag hade ont, om jag minns rätt skrev jag också att jag var rädd. Ville ha honom där. Kände mig så uppriven. Från kl 21- ungefär 01:30 hade jag öppnats till 10cm.

Och 20 i 3 på morgonen började jag krysta. Mina ben skakade då också... Barnmorskorna kom och sa att det var alldeles för tidigt. Att det skulle ta längre tid innan man kan krysta. Så dom lämnade mig, precis när dom gått började jag krysta ännu mer. En barnmorske student kom in och blev helt förskräckt när jag började krysta så intensivt och sprang ut för att hämta en barnmorska. Min dotters huvud var redan ute när dom kom! Försökte ta emot min dotter. Men det gick inte, jag var för trött! Min mamma hade hjälpt mig hela vägen. Tur hade jag mamma med mig.

Sista 10/15 min kom barnmorskorna (4stycken dessutom) tror att dom hade ganska dåligt samvete senare.. Dom hjälpte mig med det sista. Det sved lite. Fick henne på bröstet. Kände hur allt bara släppte, kände mig så lycklig!

Min dotter grät och blev tyst när hon kom till mitt bröst.

Hade otur som fick en dålig narkosläkare! Tar man det lugnt och försiktigt som jag gjorde så är förlossningen ganska lugnt faktiskt. Inte alls lika hemskt som jag trodde. Sån mäktig känsla.

Ganska stolt över mig själv som krystade själv och lyckades få hennes huvud ute själv.

Några tim innan

Ett måste är denna bild!

lillans fötter!!

Gillar

Kommentarer