Livet

Ingen vet hur jag känner ingen vet attallt jag ser glad ut för eller hur hjälpsam omtänksam jag är att allt är enfasad. Inget av dem är sanna. Sanningen är att jag bara låtsas vara någon jagär men det beror bara på att jag vill vara en duktig dotter, elev och vän.Visst det är roligt att ha vänner i skolan men ibland önskar jag nästan att jaginte hade några vänner jag vet att det är bättre med vänner men jag kan intesluta känna så här även om jag vet att det är bättre att mitt liv är bra menjag pallar snart inte längre det känns som om jag nått gränsen av vad jag kanhantera. Jag blir inte stressad eller något men snart pallar jag inte trycketdet känns som om allt är låtsas som om mina vänner inte bryr sig om mig som ommin familj knappt bryr sig ingen vill veta något om mitt liv och jag e ful såingen gillar mig jag är irriterande, tjock, ful… någon som alla gillar atthålla på med hur jag möjligen kan veta detta jo det är väldigt enkelt eftersomatt jag hör det från min familj och mina vänner dagligen alla för upptagna föratt märka att mitt liv inte alls är perfekt att jag har problem jag vet attmina problem inte direkt är stora det finns folk som har det värre men vad kanjag säga det är vad jag känner, jag planerar på att bli en kurator men hur skajag lyckas med det när jag har egna problem hur ska jag någonsin lyckas mednågot. När jag är klar med skolan ska jag bara fortsätta sätta upp en fasadigen och jobba vidare när ska allt ta slut när kan jag vara mig själv jag måstebörja vara ärlig mot mig själv. Jag är det hela tiden men jag är inte ärlig motmin familj mot mina vänner men vad ska jag göra alla förväntar så mycket ifrånmig vad är det meningen att jag ska göra det finns inget jag kan göra åt dethär jag kan fortsetta leva som jag gör nu när alla är så stolta över mig ellerså kan jag sluta ha denna fasad berätta sanningen stötta ihop med upp ochnergångar men hur går det då vad ska min familj och mina vänner tycka. Demkanske känner sig besvikna men vad är det jag kan göra allt går ju sådär förmig men om jag berättar detta så kanske dem känner sig förolämpade att jag intekände mig tillräckligt självsäker för att ha berätta detta förut.

Alla vuxna säger väx inte upp för snabbnjut av att vara barn så länge det går men sanningen är jag har under hela minbarndom vart tvungen att växa upp snabbt börja tänka på skolan, börja tänka påvad jag vill göra med mitt liv börja ta ansvar och vara en förebild men jag ärså jävla trött på att alltid behöva vara en förebild alltid behöva vara duktigså trött på att alla hela tiden låtsar bryr sig om mig när ingen gör det.  För det är sant alla kan tro att dem bryr sigom mig men det gör dem inte jag kan berätta hur mycket som helst men ändå såkommer ingen bry sig eller ens komma ihåg vad jag sagt eller gjort allt skahandla om dem men vad vill dem att jag ska göra jag försöker vara så duktig somjag kan försöker vara ansvarsfull försöker vara en bra förebild men vad kan jaggöra jag får ändå skäll för att jag inte hjälper till och städar hemma men vadvill ni av mig jag gör mitt bästa ni kanske inte fattar det men jag försökerverkligen. Ni har ingen aning om hur svårt det är för mig jag försöker atthantera pressen jag försöker att palla med allting men det gör jag inte iblandönskar jag bara att jag inte fanns men det blir fel eftersom att jag villfinnas jag vill vara någon, någon som gör en skillnad men när kommer det hända.För det är inte sant inget kommer hända jag kommer fortsätta leva vidarefortsätta göra mitt bästa och fortsätta sätta upp en fasad men när allt det ärslut vad ska jag göra då ska jag bara fortsätta eller ska hela mitt liv vara enlögn. Ska jag låtsas som om allt är okej bara för att jag inte vill svika någoneller för att jag inte vill göra någon besviken men hur går det då för mig ochvad händer när sanningen äntligen kommer komma fram kommer jag fortfarandeljuga eller kommer jag äntligen säga som det är och möta mina konsekvenseroavsett vad dem är eller tänker jag fly från dem som jag gör nu och använda minfasad. Eller tänker jag var modig nog och sätta stop för det för jag skulle omjag bara vågade.

När man läser en bok eller när manexempel ser på en film verkar huvud karaktärerna alltid vara, modiga alltidberedda på att göra nya saker att stå upp för sig själva eller andraalltid göradet rätta jag önskar att jag vore som dem men det kommer aldrig hända.

Jag kommer aldrig bli som någon på enfilm eller som någon i en bok jag kan alltid låtsas att jag är någon som jagegentligen inte är men vem gör det mig till blir det ännu en fasad eller kommerjag bara ha gjort en ny personlighet det finns inget jag direkt kan göra åtdet. Mina tankar flyger fram och tillbaks just nu men vad ska jag göra detfinns inget jag kan göra alla tror att jag är glad att allt är bra jag ärfaktiskt förvånad att ingen kan se igenom att ingen kan fatta att något är fel.

 

Inför en ny dag sätter jag upp en fasadjag existerar men jag lever inte…

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments