Champangen ligger på kylning

Champagnen ligger på kylning och de har den gjort länge, i alla fall den där allra finaste. För visst har vi plockat fram en flaska då och då och firat små saker i livet även 2020 men inte lika mycket som ett vanligt år.

Höjdpunkterna måste jag ändå säga har varit att få vara med sin lilla familj. De har skavt och gnagt en hel del ocskå så klart men tillbakablicken ger mig värme i själen. På något sätt känns de som ett ”kvalitets” år. Där jag har fått uppskatta de jag annars tagit för givet, den vackra naturen som vi omges av, skog, hav och fina vyer. Mina friska barn, familj och vänner som alla lyckats hålla sig friska eller bemästra Covid 19 med mildare symptom.

Tidig vår fick vi ett efterlängtat tillskott i vår familj, inte en katt, hund, kanin eller en lillebror som man skulle kunna tro med tanke på allt tjat från barnen. Nej utan en söta lilten snipa, med rund, söt bak och vackra orginaldetaljer, en riktig pärla. Som den äventyrliga familj vi är körde vi hem henne tillhavs från Båstad till Kullavik. En resa som tog två dagar och som gav oss startskottet på sommaren som vi även den spenderade mestadels i båten.

Coronan lugnade sig efter sommaren och efter många om, kanske, nä, varför, jodå så kom vi också i väg på vår seglarsemester till Kroatien. En resa som läkte den sårade och trötta själen. Där hämtade vi andan och insöp naturen och familjen igen. Jag vet med mig att de kan ha stuckit i folks ögon, mest av avundsjuka blandat med åsikten att vi var oansvariga. Min förhoppning var i alla fall att människor som följer mig skulle få hoppet tillbaka. Hoppet om att vi snart kan få resa igen, att vi inom ett år kanske kan få se nya platser, känna nya dofter och möta nya människor. För visst går vi svältfödda in i 2021, vi vill se annat än våra egna väggar, familj och mat.

Mitt nyårsöfte 2021 är att tycka att det är okej om Coronan inte ger sig omgående och tålmodigt vänta på vaccin. Jag skall försöka omge mig med saker som kan ge kraft och energi. När de känns som deppigast och som mest grå skall jag försöka se in i de där tacksamhetsfönstret som jag beskrivit ovan och leva på de minnen som gav mig just tröst.

Ta hand om er där ute, håll ut och ta era små chanser att läka era själar.

Gott nytt år!

Kram Linda

Gillar

Kommentarer