Zacs dagbok | Om skuldkänslor & kärlek

”Det är den 28 Augusti. Solen lyser igenom de skira molnen som tidigare släppt ifrån sig ett kraftigt regn. Sverige har redan upplevt flera översvämningar denna sommaren. Jag hoppas vi, här i Karlskrona, klarar oss ett tag till. Du ligger och sover. Med dina två tänder i underkäken bet du mig, precis innan du somnade. De är så små och söta, men så otroligt vassa!

Igår var vi på halvårskontroll på BVC. Du är nämligen sex månader nu. 9900 gram och 69 cm lång. Vår stora kille ❤️. Mammahjärtat svämmar över av kärlek till dig. Jag skulle inte kunna kalla mig opartisk när jag skriver detta, men du är verkligen så stark, har så mycket personlighet och är så underbar. Du sitter själv (tills du ser något längre bort som du vill åt, då välter du!), är uppe på alla fyra och gungar. Går så snabbt och stadigt när man håller dig i händerna. Skrattar gör du också, så mycket. Och skriker när något är fel.”

”Snart ska du äntligen få träffa din mormor och morfar igen. Som de saknar oss och som vi saknar dem. Med alla klimatkriser som sker runt om på jorden tycker jag faktiskt det är jobbigt att vi ska flyga. Egentligen hade jag velat ta tåg. Men att ta sig igenom flera länder med flera stopp känns verkligen inte rätt nu. Samtidigt hade jag inte klarat av att vänta, det är fysiskt omöjligt att vara ifrån din mormor och morfar mycket längre. Som människa står vi inför så många svåra val, där alternativen verkligen är pest eller kolera. Det kommer du också märka lilla du. Det jag försöker göra då är att resonera, vilket är bäst i denna situationen - och finns det något jag kan göra för att ”väga upp” det dåliga, om så bara lite lite grann. Ibland går det inte, ibland går det.” - Från dagboken jag skriver till Zac

Gillar

Kommentarer