Jag & mitt barn - en unik historia

Du & ditt barn

Det är aldrig någon som har gått igenom det du och ditt barn går igenom. Aldrig någon som upplevt exakt det ni upplever. Eller känner det ni känner. Ni båda är helt unika människor och därför är det ni upplever också helt unikt. När jag förstod det insåg jag hur viktigt det är att lyssna på mig själv och min son. Att det inte finns någon annan som kan berätta för oss exakt hur det är med barn eller vad vi borde göra i olika situationer. Såklart kan andra som också fått barn, eller som är utbildade inom ämnet, ge råd och berätta hur det var för dem - och det är uppskattat! Men det vi upplever, det är en egen historia.


Vi både sjalar, kör vagn och bär i sele. Vi babypottar (kan verkligen rekommendera alla med små barn att läsa mer om EC / babypotting - finns bl.a. en fantastisk Facebooksida i ämnet. Detta har hjälpt oss mycket!), använder tygblöjor och har gått igenom ett o annat paket engångsblöjor. Vi samsover, men också provat att särsova. Zac helammar enbart från bröstet, men vi har också gett flaskan ett antal försök. Vi gör det som känns bra för oss. Provar det vi är nyfikna på. Ibland när vi är desperata provar vi på nytt igen. Som det där med flaska. Vi har våra knep, våra saker som vi vet alltid fungerar. Som sjalen. Och pappas djupa gung. Vi har vår relation, och det är vår trygghet.

När jag var gravid läste jag så mycket. Nördade in mig på vissa saker och vissa synsätt. Jag hade aldrig haft någon nära relation med ett spädbarn tidigare. Aldrig bytt en blöja. Visste inte hur bröstmjölken bildas i brösten. (Förresten är det inte lite konstigt att vi i skolan lär oss om kons alla magar och rymdens planeter men i princip inget alls om graviditet, förlossning och att vara förälder? Liksom, det mest naturliga?). Jag visste hur jag ville bli som mamma, och på något sätt har jag i stora drag följt den bilden. Det är jag stolt över. Att jag lyssnar till mig själv och gör det jag tror är bäst för Zac. Det är svårt många gånger. Men då påminner jag mig själv - ”vilken sorts mamma vill jag vara?” Lyssnar, läser och lär. Men framförallt - känner in vad mitt barn behöver och vad jag tror fungerar för oss. Jag har bestämt mig för hur jag vill vara som förälder och analyserar det ibland. Gör jag som jag vill? Har något förändrats? Har mitt synsätt förändrats? Vad kan jag göra för att bli den förälder jag vill vara?


Zac är nu fem månader. Fortfarande känner jag mig som en rookie på det här. Det händer ju så mycket nytt hela tiden! Men då är det bara att fortsätta känna inåt, det hjälper i princip alltid. Läs, lär och analysera. Vad behöver vi - jag, Zac & Robin, för vår relation just nu? Jag älskar att få tips från andra, det är lärorikt, men jag försöker alltid komma ihåg att det vi upplever - det är unikt.

Idag har vi varit på 5 månaders kontroll på BVC. Två sprutor med vaccin och såklart vägning och mätning. Vår älskade son. Han börjar verkligen få en personlighet, bli en liten kille som vi bygger en relation med. Han visar när han vill byta famn genom att böja o sträcka sig mot den andra personen. Han ger så roliga och busiga blickar, skrattar så mycket. Kämpar och kämpar med att försöka krypa. Än har han stått i "krypställning" några sekunder ett par gånger, men mest sätter han knäna i och skjuter sig framåt med huvudet i madrassen. Så roligt! Men det bästa är att gå på golvet, och hoppa! Gärna framför spegeln! Vi kommer väl ur detta året med böjda ryggar kan jag gissa.

Jag älskar vår lilla familj<3

Zac 5 månader: 9550 gram & 67.5 cm lång

Våra famnar är alltid öppna för dig vårt kära barn <3

Gillar

Kommentarer