En abort, en graviditet och totalförbud

Jag har under mitt tjugoåriga liv blivit gravid med så kallade säkra preventivmedel två gånger. Två gånger har det, trots att jag "skyddat" mig, börjat växa liv i min mage. Första gången var jag endast sexton eller sjutton år, i ett ostabilt förhållande och inte alls redo. Den gången valde jag att göra en abort. Den andra gången kan jag inte kalla det lilla livet oönskat. Det barn som nu växer så det knakar i magen är efterlängtat och redan så älskat. Trots att det var en helt oplanerad graviditet. Jag har fått uppleva den lyckan som en graviditet kan ge, men också den stressen och sorgen. Jag är glad att jag lever i Sverige, både de gången jag valde att avsluta graviditeten, men också denna gång när jag valt att fortsätta. Hade jag levt i Polen hade det sett helt annorlunda ut.

I flera år har endast abort tillåtits i Polen vid våldtäkt, incest, fosterskador eller om mammans liv är hotat. Inte ens en oönskad graviditet har tillåtits att avbrytas. Det har gjort att ungefär 98 procent av aborterna i Polen sker på grund av fosterskador. Men nu har de bestämt att även aborter av skadade foster strider mot grundlagen. Det ger ett i princip totalförbud mot aborter. När många andra länder kliver framåt i utvecklingen och jämställdheten har nu Polen hoppat ett gigantiskt steg bakåt. Det är otäckt att veta hur många kvinnor som tvingas fortgå i sina graviditeter - trots skador, oönskade graviditeter eller liknande.

I denna debatten handlar det inte om huruvida det kan vara rätt att göra abort för en fosterskada. Eller hur abort i vissa, väldigt få fall, används som preventivmedel. I denna debatten handlar det om kvinnans rätt till sin egen kropp. Att jag som kvinna ska kunna få bestämma över mig själv och vad jag ska behöva utstå. Det är inte enkelt att vara gravid. Det har varit många långa månader för mig, trots att jag är så lycklig för mitt barn. Jag vill inte ens behöva tänka på hur det känns för en kvinna som egentligen hade velat göra abort, men blivit förbjuden.

Jag vill också poängtera att abort inte är något man går lätt igenom. Det är smärtsamt fysiskt, men allra mest psykiskt. Det tog mig lång tid att ta mig igenom det, trots att jag var fast beslutsam över att det var det rätta valet. Jag vill inte tro att en enda kvinna på denna jorden väljer att aktivt bli gravid för att sedan göra abort. De kvinnor som väljer abort har redan funderat igenom andra vägar att gå, men inte hittat någon bättre. En abort gör man inte med nöje. Men att förbjuda kvinnan från att göra det borde vara helt olagligt. Som att strida mot krigets lagar.

Hade det funnits preventivmedel som var 100% säkra, helt ofarliga för kvinnan och hennes framtid samt gratis. Då hade vi nog inte behövt ha denna diskussionen på samma sätt. Men det faktumet att inte alla har möjlighet att skydda sig hundraprocentigt, inte någon faktiskt (så länge du inte avstår helt från sex såklart) och sedan förbjuda någon från att göra en abort är fruktansvärt. De flesta av preventivmedlen som idag finns innehåller hormoner, vilket väldigt många kvinnor mår dåligt av. De andra är skadliga på andra sätt. Kondom kan spricka. Natrual cycles, som fungerar väldigt bra för många och som inte alls är skadligt, är istället väldigt dyrt. Å inget av dessa är 100% säkra. Det är därför orimligt för mig hur ett land därför kan ta bort kvinnans rätt. Hennes rätt till sin egen kropp.

Detta kommer leda till att kvinnor kan börja göra aborter på ett skadligt sätt, hos någon som inte är kunnig. Eller ännu värre, att barn föds men sedan dödas. Är det inte då bättre att kvinnor har möjlighet att göra detta på sjukhus på kontrollerade sätt?

Jag hoppas att Sverige har möjlighet att ta emot de kvinnor som behöver hjälp. Ingen ska behöva genomgå en oönskad graviditet.

Gillar

Kommentarer

ericabackemo
ericabackemo,

EXAKT. Riktigt bra!!!


nouw.com/ericabackemo