VAR SNÄLL MOT KROPPEN

Förra sommarens fys med hockeyn var fantastisk, vi körde fem stenhårda pass i veckan och jag utvecklades massor. Styrkan, uthålligheten, snabbheten, spänsten och rörligheten fick sig ett ordentlig uppsving och helt ärligt, jag kände mig stark och stolt över att klara pass efter pass, det ena tuffare än det andra.

Och sen kom vintern. Hockeysäsongen blev som ingen annan, minimalt med träningar och efter tre matcher ställdes serien in. Allting ställdes in men nu har sommarfysen dragit igång igen. Först har vi tränat några pass med laget men från och med nu tränar vi även tillsammans med det yngsta juniorlaget. Nog visste jag att jag inte var i samma form som jag var för ett år sedan, men det här... Det var hemskt.

Dagens pass var intervaller och jag kände mig värdelös. Framför allt kände jag mig ledsen och besviken, jag ville säga förlåt till kroppen för att jag inte tagit hand om allt det vi byggt upp. Alla gånger jag tänkt "äh, jag tränar imorgon istället" gjorde sig påminda och på riktigt, jag fick tårar i ögonen men jag vet inte riktigt om det var ledsamma tårar eller helt-jävla-slut-tårar, eller kanske helt vanliga jag-avskyr-att-springa-tårar.

Efter en stund, när jag landat hemma och fått ner pulsen en aning lyckades jag släppa fram andra tankar. För kom igen, vi är mitt i en pandemi och hela världen är i kris. Nej, jag har inte tränat som tidigare men jag har varit frisk. Jag har skippat att trängas på gymmet och precis som den inställda hockeyn är det en del i att ställa upp för samhället, hjälpa till att begränsa smittspridningen. Jag har försökt träna på andra sätt, men ibland har jag helt enkelt inte orkat. Det mesta har känts jobbigt och vissa dagar har jag bara velat vara inne i mina mjukisbyxor, gömma mig från kaoset där ute.

Så japp, jag är i sämre form än förra sommaren men herregud, vad gör det?

Att jag skriver det här är för att jag är helt säker på att jag inte är den enda som får besök av dessa tankar emellanåt. Tankarna som är allt annat än peppande och stöttande men väldigt högljudda. Det är hög tid att vi lär oss att inte lyssna på dem, eller hur? Vi vet bättre än så. 🤎

Kom ihåg att din kropp är fantastisk! Den tar dig genom dagen, den håller dig igång. Den ställer upp och anpassar sig. Ta hand om den, ta med den på en promenad eller ett träningspass om du känner för det. Bädda ner den i soffan framför en bra serie om det är vad den behöver. Säg något snällt till din kropp, till dig. För tametusan, vad bra den är, din kropp! Och min med faktiskt.

Gillar

Kommentarer