Denna RESA har jag o min pojkvän o vår hund gjort. Det börja med att vi skulle åka 60 mil med bil. Vi började kl 22.00 allt flöt på bara lite vägarbeten längs vägen. vi kom fram i tid för ja skulle på ett möte i två av mina barns skola och få träffa rektor även socialen var där. Mötet gick bra ja fick träffa barnen ca 1 timme innan vi skulle börja resan hem o det är nu allt börjar jävlas med oss. En bit utanför STOCKHOLM sprängdes fram däcket även skärmen flög loss. Så vi tänkte hur vi lösa detta vi hade ju bara trafikförsäkring på bilen så ringa bergningbil skulle vi inte ha råd med. Vi plockade ut våra saker o började vandra innför stängslet. Men efter ett tag så blev vi lite trött så vi klättrade upp en liten bit o satt oss ner för att vila.och tog fram vår spritflaska o cola medan hunden fick vatten det var ca 20 grader varmt..Efter ett tag så kom polisen och sa att här får vi ju inte sitta där. Dom fråga om det var vår bil som stod lite längre ner längs vägen vi svar ja och att vi hade försök att få hjälp.Men vi kunde ju inte sitta i bilen o vänta. Då sa polisen att dom kunde köra oss till Märsta station men innan dom gjorde det ville dom kola upp oss o även visitera oss.. Sen satte dom mig fram och min pojkvän o hunden bak. Men ja hade ju råka bli lite halvfull så jjag satt och flörtade med polisen som körde. när vi kom fram så sa polisen till min pojkvän att ta mig därifrån och att vi skulle inte dricka mer.. Men vi satte oss och funderade på va vi skulle göra nu då för vi hade inga pengar ochvi hade tankat oss minus på vårat bankomat kort. Så hur vi skulle kunna komma hem visst vi inte riktigt.Men vi gick över järnvägen hitta en skogsdunge vi kunde sitta och diskutera hur vi skulle lösa detta problem medan vi satt där och prata så naturligtvis fortsatte vi dricka. JAG blev full så tillslut spydde jag j å naturligt vis lyckades ja få en dekl på mina och vi hade ju inga extra kläder.men till slut bestämde vi att vi plankar på sista tåget in till STOCKHOLM.Resan in dit gick jätte bra å när vi kom in dit tänkte vi att ja skulle visa han lite av STOCKHOLM eftersom han aldrig hade varit i där Medans ja är uppvuxen i STOCKHOLM så kände ja ju till mycket. Så vi vandra runt så han fick se vissa ställen han hört talas om . Men efter ett tag blev vi trötta så vi satte oss ner för att vila. Når vi satt där så kom en kille o böjde sig ner för att klappa vår hund .Han började sen prata med oss och undrade va vi skulle göra vi berätta va som hade hänt då sa han att vi kunde följa med han och få sova där.Så. vi följde hem. Nästa dag så åkte vi in till STOCKHOLM där följde vi med han till en badstrand så killarna bada medans ja gick till en affär och fixade ny kläder till och en hårborste plus en ny tröja till min pojkvän.. Det känndes jätte skönt att få byta o slänga min äckliga klder ja haft sen jag spydde ner mig.. Vi stannade vid badet hela dagen sen åkte vi in till STOCKHOLM CENTRAL..Där satte vi oss och funderade på hur vi skulle komma hem. helt plötsligt säger ja till min pojkvän följ med tror ja kommit på hur vi ska ta oss hem det var bara en chansning jag tänkte prova. Så jag gick fram till vakterna och fråga vakterna hur jag skulle göra för ja sa att jahemg blivit av med plånbok och våra biljetter hem men det var ju en lögn men det visste ju inte dom så dom sa gå till polisstationen och anmäl detta. Så vi gick dit jag gick in mon pojkvän satt utanför å vänta jag gjorde en anmälan på försvunnen plånbok och biljetter. sen fråga jag polisen hur vi skulle kunna komma hem. Hon sa att vi skulle söka upp socialen för att få hjälp. Men jag tänkte på ett annat sätt så vi gick tillbaka till centralen å upp på perrongen där sista tåget skulle gå hem.Vi gick fram till konduktören visa anmälan om att vi förlorat biljetter och plånbok.Hon svar det är inte säkert att set fanns platser till oss men vi vänta Efter några minuter kom hon och sa att hon hitta två platser så vi fick åka med,. Så till slut kom vi hem en utan att behöva betala en biljett min pojkvän trodde aldrig att det skulle lyckas men ja lyckades lura till mig vår resa gratis DENNA RESA KOMMER JAG ALDRIG GLÖMMA

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

hej här kommer en fråga till er varför gör folk anonyma anmälningar till socialen ja har själv varit med om det ett antal gånger i mitt liv okej ja förstår om folk gör anmälningar om det är allvarliga saker tex barnen far illa av att föräldrar slår dom eller att föräldrarna inte bryr sig om va barnen gör mm men när folk gör anonyma anmälningar på tex att barnen är skitiga när dom är ute o leker eller att det är skitigt hemma hos dom ja mena prat med den du vill anmäla och fråga om det är något du kan hjälpa till med i stället ja anser att man ska anmäla om man misstänker ett brott eller att barnen far illa o en anonym anmälan tycker ja är så fegt ja tycker att vill man anmäla kan man vell ändå stå för den ja råka ut för detta många gånger o till slut så blev tre av mina barn placerade på fosterhem o det blev en väldig jobbig situation för mig o ett av mina barn som fick bo kvar hos mig ja mår fortfarande dåligt av detta o va ja har kämpat i rättegångar mm men tyvär ja fick aldrig rätt så dom har bott på fosterhem i sex år och under den tiden så åkte ja och hälsa på en gång i månaden på fosterhemmet för ja ville ju träffa dom pappan däremot träffa dom väldigt sällan sen helt plötsligt bestämmer soc att barnen ska få flytta till pappapan trots att han var alkolist när vi bodde i hop o han hota mig till livet mm så då flytta två av barnen till sin pappa ca 80 mil från där ja bor ja öveklagade men fick inte rätt däremot fick ja rätt att kunna åka till barnen varannan månad på en helg och barnen skulle komma och och hälsa på mig varannan helg på dagtid så ja åkte ditj o hälsa på några gånger när ja fick då och pappan o barnen kom hit en gång sen så råka det det bli så att ja blev sjuk och är fortfarande sjukskriven då ringde ja till pappan och sa att ja inte kunde komma så när ja sen mådde bättre då ringde ja till pappan å gav förslag att ja kunde komma upp men fick då till svar att ja inte skulle komma för barnen mår så dåligt av att ja kommer och han k om inte hit mer heller när så nu har ja inte sett dom två barnen sen i augusti förra året men ja har ringt o sagt till att ja kommer ringa varje söndag mellan kl 18-19 i början så hade pappan högtalare telefon på för att lyssna det kändes väldigt kränkande för mig nu för tiden så har han ofta olika ursäkter så ja får ibland inte prata med barnen det skär i mitt hjärta varje gång o är fruktansvärt jobbigt ni som inte förlorat barn ert kanske inte riktigt förstår hur det känns och nu är familje enheten inkopplad men så har ja ju mer problem ja kan inte åka på av ekonomi och för att ja har ett ben som ja nästan förlorat så ja ramlar ganska ofta utan att ja märker det så lite svårt att åka tåg så långt så ja kämpar på allt ja kan för att få träffa barnen men så medans mina tre barn bodde på fosterhem fick ja en son till som soc också plocka pga dom kolla bakrund på mig o pappan o då fick dom veta att ja hade tre barn på fosterhem så då blev han med placerad så ja kämpar på där med men i det fallet känner ja mig ändå ganska trygg han har fått ett underbart fosterhem som ja har mycket bra kontakt med men en sak tycker ja är märkligt ja har två äldre barn som ja tagit hand om själv o aldrig fått anmälan på dom å dom har vuxit upp hos mig o mår jätte o en av dessa flickor har diabetes så förstår inte varför socialen inte ser att ja klarat dom så ni som anmäler tänk på vi som drabbas i onödan av det ja önskar inge förälder ska råka ut för detta o va som än händer så älskar ja alla mina barn av hela mitt hjärta och tänker ofta på dom sen finns det dom som får anmälningar på sig o skulle behöva få sina barn placerade men ändå gör socialen inget o det är märkligt känns som socialen redan dömt mig innan dom sett va ja klara så döm aldrig någon i förväg

Likes

Comments

Min fråga till er som läser varför dömmer o baktalar ni andra innan dom ens träffat personen ja är en av dom som brukar bli dömd i förväg varför ja inte vet ja detta kanske är för att jag säger va ja tycker o tänker eller så kanske detta är avundsjuka på mitt liv ja anses att man aldrig ska dömma någon utan att träffa personens o pratat med den för du vet ju intre något om personen den personen kanske är en som kan bli din vän vi är alla olika o har olika bakgrunder så om du tar tid att lyssna på personen innan du dömmer så kanske du förstår personen bättra o kan bli vän i stället för att snacka bakom ryggen ja råkar ofta ut för människor som dömmer mig även myndig som socialen o polisen tyvärr tycke delta är tråkig att folk inte kan prata med mig o försöka förstå mig om hur mitt liv sett ut o hur den är i dag som tur är så är ja en stark kvinna som står emot allt som folk säger o fortsätter leva mitt liv o vara den jag är men tänkte på dom som inte orkar står emot o mår dåligt av att ni snackat skit bakom rygg eller dömt så ja tycker ni ska börjar tänka er för innan ni dömmer för många av oss som blir dömmda har fantastiska historier att berättar om våra liv mm så ja ber er döm ingen i förväg utan prata med männislan o lyssna inte på skitsnack utan gör din egen uppfatning om mig o alla andra

Likes

Comments

​jag är en kvinna på 47 år som vill dela med mej av vad allt ett liv kan innehålla.

jag bor i en lite stad i sverige med min hund och min till och från pojkvän.

jag är mamma på avstånd eftersom mina barn är utplacerade eller bor själva.

om du undrad vem jag är tänk såhär....

den du ser ner på

varnar dina barn för att bli

skäms över att titta på

och

den som du tror är allt du hatar

denna blogg skapade jag för att visa ..

att det man tror eller hör från andra oftast aldrig är sant.


du som läser detta tänk på att detta kan vara skriviet av ditt barn bästa kompis man eller fru eller släkting ...för detta kan hända vem som helst.

anledning av bloggen är också att inte döma någon för livet är en roullette och du eller nån du håller kär kan hamnan på den sidan du nu skrattar åt och spottar på.

Likes

Comments