En av de absolut bästa grejerna med att blogga är att ni vet allt. På riktigt. Jag kan alltid fråga er om saker och ni kommer med så bra och kreativa och påhittiga svar. Det är alltid er jag vill vända mig till när jag undrar saker. Wow. Blir nästan rörd. Men så är det.

Idag undrar jag tre saker! Svara gärna på en eller två eller alla tre. Jag behöver verkligen svar.

1. JAG ÄR TRÖTT HELA TIDEN - HUR GÖR JAG FÖR ATT SLUTA MED DET???
Sover som en GALNING. Alltså typ 9-10 timmar per natt, samt minst en timma på dagen för annars somnar jag, var jag än befinner mig, oavsett om jag sitter hemma och skriver eller sitter på ett möte på en restaurang (på riktigt, kämpar för att hålla mig vaken). Fattar inte hur jag kan vara så jävla trött. Enligt blodprover från två år tillbaka när jag upplevde exakt samma grej har jag normala järn-värden, men jag käkar extra vitamin B12-tillskott. Vad mer? D-vitamin? Motion? Mys med katt? VAD? MVH DESPERAT

2. Vilka skor ska jag köpa, de gröna eller de rosa?


Från Rodebjer. De gröna är SÅ coola och annorlunda och snygga, men de rosa är lika snygga, mindre spännande men passar till fler outfits... eeek så jobbigt med alla dessa i-landsproblem en har.

3. GE MIG BOKINSPIRATION
Jag är i en sån DJUP skrivarsvacka just nu. Inte lägligt, med tanke på att det är deadline för boken i mars. Blä. Så: kan inte ni berätta om situationer där ni behövt feminism? Situationer där ni blivit diskriminerade eller utsatta för sån där giftig, osynlig men skavande vardagssexism? Vad har ni svarat? Vad har ni gjort? Hade varit SÅ NICE att läsa era erfarenheter och bästa tips.

Vi fotade för övrigt omslag och bilder till boken i måndags. Tror jag hade mitt livs peak i snygghet. Här är en bild från när vi precis sminkat klart en 50tals-look till kapitlet om könsroller:

Käkade lunch i papiljotter och vi alla SKREK av förtjusning när make up-artisten Elva borstade ur lockarna. Alltså KOLLA. Herregud. Är det ens jag.

Boken kommer bli fin, i alla fall. Hoppas min kreativitet kommer tillbaka snart bara. Den är liksom rätt nödvändig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Okej lol. Rubriken kanske är lite clickbait.

Men det är lite så det känns faktiskt. Igår var det min morfars födelsedag, och är det något jag minns när det är den åttonde februari så är det dels att det är hans födelsedag, och dels att det är på dagen X antal år sedan jag gjorde min första En jävla massa svar-video.

En jävla massa svar var min första Q&A-video. Hade precis börjat vlogga regelbundet och fick så himla mycket frågor att jag valde ut 111 (!) stycken och besvarade dem i en video. Tre år senare kände jag, helt slumpmässigt, att jag borde göra en liknande video igen. Då tog jag samma 111 frågor och besvarade dem i en video, och råkade dessutom tajma detta med TREÅRSDAGEN av den första videon. Vilket jag tycker är coolt. Typ, "tänk att för exakt tre år sedan gjorde jag si och tyckte så":

Därför kändes det inte mer än rimligt att jag skulle göra samma video igen på sexårsdagen. Så, trots att jag inofficiellt slutat med youtube, så gjorde jag det igår. Riggade upp kameran och improviserade. Och förklarade även rätt ingående varför kanalen varit inaktiv de senaste månaderna.

Såhär blev resultatet:


Är jättenöjd med resultatet, är nöjd över att jag tycker att den blev rolig och intressant trots att jag har noll känsla i kroppen för att göra fler videos, och är nöjd över att det är den senaste videon som ligger på min kanal. Ett värdigt avslut liksom. Även om jag vägrar säga att det är min sista youtube-video någonsin. För det vill jag inte säga. Det kommer lätt komma fler. Då och då. Kanske. Har redan planerat en video till bok-releasen i höst, haha. Men det känns bra! Både att ha en plattform där jag får lov att vara kreativ, och att denna plattform numera fungerar helt kravlöst. Inga krav på kontinuitet, inga krav på innehåll. That's how I like it.

Likes

Comments

Öppet brev till evolutionen: tja läget jo en grej skulle du kunna fixa så att människosläktet kan föröka sig utan att det innebär blod + fysisk och psykisk smärta varje gång befruktningen inte blir av?

Hej från mensvärkshörnan av MTR Express mellan gbg - sthlm.

Det jävligaste? Har inte ens mens än. Den ska la komma någon gång idag. Vad sägs om lite värk för att peppa igång kroppen på en vecka av... ja. Mer värk?

I förrgår var jag och Calle på P3 Guld. Mitt första P3 Guld! Satt och flinade nöjt under hela galan för att deras bildproduktion är Sveriges överlägset bästa. Hela showen ser ut som en enda lång musikvideo. Så. Jävla. Snyggt.

Och apropå snygg. Såhär såg vi ut:

Bild: Stella Pictures

Det blev inte den gröna byxdressen som jag skrev i förra inlägget. Stylist-Kristina kom hem till mig för några dagar sedan med en bunt klänningar och kjolar hon lånat från Zetterberg. Alla såg ut som tyll-sockervadd. Jag kved när jag provade dem. Och så blev det den här kjolen istället.

På Elle-galan i fredags ändrade jag också outfit. Från världens vackraste Ganni-skapelse till en typ ond prinsesstårta:

Bild: Frank Nordenberg

Också lånad klänning, från Asos. Ebba von Sydow gick förbi någon gång under kvällen, gav mig en snabb kram och sa "Vilken fin klänning! Vem bär du?" vilket är branschspråk för "vilken svinkänd designer har lagt sina välmanikyrerade naglar mot tyget som ikväll sitter på din kropp?". Jag ba "ingen. Superkommersiell franchise" och kände att här bör jag typ skämmas lite men jag känner mig snyggast på stället så ICKE!!!

Och så är det slutligen Guldbaggen ikväll. Planen är fortfarande rosapiffig Ida Sjöstedt-klänning men med tanke på kläd-ambivalensen de senaste dagarna så kan ju uppenbarligen allt hända. Tänker att det blir en tidig kväll ikväll. Orkar inte gå på fler fester haha. Den lilla introverttomten som är inneboende i min hjärna är trött och vill ligga i en soffa med en värmekudde och äta chips.

Igår hann vi hälsa på hos mormor och morfar också <333 visade Calle gamla förskolefoton. Typ dessa två på mig och Kimberly:

DÖR av att Kimba är så nervös och liten på bilden till vänster medan jag är typ tre år och mediavan och håller henne tryggt i handen. Och älskar den högra bilden där vi uppenbarligen har världens bästa barnfotograf, för vi ser genuint ut att ha väldigt roligt? Antar att fotografen körde den gamla "säg kamelbajs"-klassikern.

Anyhow. Det där var min helg. Nu tänkte jag återgå till att ha mensvärk och vara miserabel. Adjö.

Likes

Comments

Som utlovat: här kommer inlägg om KLÄDER. Närmare bestämt, finkläder som jag kommer ha på mig inom loppet av en vecka. Skriv gärna vad ni tycker eller om ni har typ coola smyckestips. Okej! Det händer! Nu kör vi! *kliver i rollen som rutinerad modeskribent och fistar mot taket*

På fredag är det Elle-galan (tänk MODE-FEST. Alla är så JÄVLA uppklädda. Världens alla bröllop NÅGONSIN kan gå och lägga sig). Då har Kristina hittat en så DJÄVULSKT fin klänning från Ganni. Jag känner mig jätteuppklädd, och kommer ändå vara mindre uppklädd än två tredjedelar av alla på plats. Minns ni klänningen jag hade på Guldtuben? Det är samma märke. Kan en få bli sponsrad eller?

Vänster är nu (svettig och osminkad på fitting med Kristina), höger är Guldtuben för ett år sedan:


Jag TROR åtminstone att det kommer bli denna blåa till Elle-galan. När Kristina kommer strax ska vi prova ut lite smycken och kanske även andra skor, men hon har med sig en annan klänning också som såg rätt cool ut. Vi får se.

På lördag åker jag till Göteborg för P3 Guld (tänk Elle fast tvärtom. Aldrig varit på P3 Guld förut men googlade röda mattan-bilder. Alla ser ut som att de ska till coop nära och handla godis, typ. Coolast och mest obrydd coop-outfit vinner). På P3 Guld tänkte jag faktiskt göra något förbjudet. Något som skulle få hela Sveriges A-lista av kändisar att sätta i halsen. Eller typ få kväljningar när de borstar tänderna. Jag tänkte återanvända en outfit. EEEEEEEEK

För några år sedan köpte jag LIVETS byxdress. Den är mossgrön, asmjuk och härlig i materialet och har helt öppen rygg (så att ryggfinnarna får vädras). Har haft den offentligt en gång, på Grammis 2016 (tror jag? Ändå nice att kunna gissa årtal beroende på vilken frisyr en hade då). Den har alltså sett röda mattans ljus lite för lite. Och den är lite uppklädd fast mest cool. Hade lätt kunnat gå till coop i den. Skåda:


Och så på måndag är det Guldbaggen (tänk... svenska kändisar klär upp sig. Alltså salig jävla röra. Kristin Kaspersen kommer i änglaliknande balklänning och Miriam Bryant kommer i hoodie.) Sist hade jag på mig det blå kostym och spetslångärmat och INGEN BH (vilket var en stor grej för mig):


Och den här gången är jag inte helt säker på vad det blir. Ska rådfråga Kristina men har även beställt en klänning:

Jag fick en rabattkod av Boozt.com eftersom de sponsrar Guldbaggen så är alltså inte helt neutral i mitt val av klädsajt att beställa klänning ifrån. Klänningen är ju görfin, never the less. Men: är det här jag? Rosa och fluffigt och blommigt? Hade jag visat denna för 14-åriga punk-Clara hade hon kräkts lite i sin mun. Men 23-åriga icke-punk-Clara tycker denna är så HIMLA fin. Ida Sjöstedt gör så jäääävla fina klänningar. Alltså om en klänning kunde se snäll ut så gör denna det. Snäll är en så underskattad egenskap. Snälla människor är fan bäst. Detta är en snäll klänning.

Den var rätt dyr men var på 30% rabatt, plus rabattkod, så beställde hem och tänker att jag kan ju prova i alla fall. Går ju att skicka tillbaka ifall det ser hemskt ut liksom.


Ska se vad Kristina släpar med sig i klädväg nu också, så kanske eventuellt till och med byter ut någon outfit. SPÄNNANDE VA. Som sagt, skriv gärna vad ni tycker för mitt självförtroende är inte världens bästa i dessa ytliga sammanhang. Pöss o kram.

Likes

Comments

HEJ ALLA!

Jag är tillbaka. Igen. Inte bloggat sen november. Skönt ju! Att kunna komma och gå som en vill. Som en övernattningslägenhet, kan jag tänka mig. Först av allt måste jag ta upp det absolut viktigaste och värsta i mitt liv just nu, som jag verkligen inte lyckats hitta en lösning på:

Kväljningar.

Jag får kväljningar av att borsta tänderna.

Alltså såna kväljningar att hela magen rycker till och det gör ont i magen och strupen i flera minuter efteråt. Det är väldigt, väldigt jobbigt. Fast jag får dem aldrig på kvällen. Bara morgonen! Efter morgonkaffet och frukosten och när det är dags att borsta tänderna. Är redan vagt illamående om mornarna, och bara tanken på att borsta visdomständerna längst bak i munnen får mig att klökas. Det är helt omöjligt att borsta tänderna på morgonen utan att få flera kväljningar. Förr eller senare kommer jag ju kräkas på riktigt. Hur åtgärdar jag det här?!

Och ja, vår julgran står kvar. Sue me.


News: jag skriver min andra bok just nu. DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT. Att det blir en till. Det vågade jag nästan inte tro. Men det blir det! En simpel handbok i feminism, typ. Skitsvårt att skriva eftersom ju allt hänger ihop och det är svårt att bara dyka in och tro att en kan allt, för det gör en inte, men jag försöker och hittills har det blivit rätt bra tycker jag. Den kommer förhoppningsvis ut till hösten, och just nu jobbar jag mot deadline den första mars. Fan helt sjukt att halva januari redan gått. Får mild grad av panique för tycker inte att jag kommit så jävla långt textmässigt. MEN DET LÖSER LA SEJ!!!

Idag händer dock fler roliga grejer än det som för tillfället blivit klassikern "inte byta om från pyjamas på hela dagen och sitta i fåtöljen och 'skriva' aka se roliga youtubeklipp och googla 'patriarkatet vad exakt betyder det'":

11.00 kommer Kristina hit. Jag har alltså blivit med stylist! Eller har jag sagt det förut? Vi började jobba i höstas och det känns SÅ BRA. Speciellt när en är frälst med ett totalt icke-sinne för mode och vägrar bära högklackat. Kristina Lindgren allihopa, hon är fantastisk. Det är alltså lite galor och event och galej på gång och jag smsade henne med fradga rinnande ur mungipan för att be om hjälp. And help she has given. Ska posta ett nytt inlägg dirr efter detta så får ni se lita GOA OUTFITS.

12.00-15.00. Skrivstuga. Skriv skriv skriv skriv kolla lite instagram skriv kolla lite youtube skriv skriv dricka kaffe skriv.

16.00 möter jag upp en annan Kristina - Keyyo-Kristina! - för vi ska gå på pressvisning av Sephoras vår/sommarkollektion. SMINK! Roligt. De har visningar av nya produkter typ en gång i halvåret och det är fan LIVET att strosa runt i deras showroom och grotta ner pekfingrarna i diverse ögonskuggor.

17.00 antar jag att vi går till något café och sätter oss för att planera humor. Vi är förband till David Batra i Globen i mars. Eller, kanske inte förband, men för-akt. För-roliga. För-lol. Och så måste vi ha något att vara roliga om, så det ska vi försöka skriva ihop.

18.30. De Redan Frälsta på Södra Teatern! Systrarna Kronlöf + Thom Gisslén har PREMIÄR för sin nya show och jag är SÅ TAGGAD. De tre gästade ju min och Cissi Wallins show PK-klubben i höstas och det var succé. Sist jag var på deras show, Slå pattarna i taket, slutade allt med att hela (!) publiken stod upp med två fingrar i luften och skrek, i kör, "PULLAAAA" så jag förväntar mig inget mindre ikväll.


Och så var det med den dagen.

Likes

Comments

Jag hatar appar. Allvarligt. Jag har inte plats på mobilen. Är så trött på att vara tvungen att ladda ner en app för att göra nån mesig liten pruttgrej som jag LIKA GÄRNA HADE KUNNAT GÖRA PÅ EN WEBBSIDA men som en PROMPT måste göra via en app för annars går det inte. En app som jag inte har plats för. Som jag ändå kommer avinstallera cirka sextio sekunder efter att jag gjort det jag behövde appen till. Hatar är ett starkt ord, men är det något jag känner för onödiga appar så är det hat.

Men.

Håll i er.

Jag har hittat en app som jag... ÄÄÄÄÄÄLSKAR!!!!

Den heter Gudak och är en engångskamera. På riktigt. Har märkt att det är annorlunda på min mobil (Samsung Galaxy S8) och alla andras mobiler (iPhone 7/8), men den funkar typ såhär: du har 24 bilder på din låtsasfilmrulle i appen. Du fotar 24 bilder. När bilderna är slut får du en ny rulle om en timme (eller om ett dygn, på iPhone). Dina tagna bilder låtsasframkallas ett dygn (eller tre dygn, på iPhone) senare, och du kan inte se hur bilderna blev innan dess.

Så without further ado: här kommer lite bilder från veckan som varit, från min senaste - men även allra första - Gudakframkallning.


Jag! Lite på pickalurven inne på en hotellrumstoalett på Grand Hotel Saltsjöbaden. Vad i HELVETE gjorde du där Clara, tänker ni, och sen ser ni min äkta Gucci-väska och så faller poletten ner.

Skoja.

Eller asså väskan är äkta. #humblebrag (MÅSTE BARA TILLÄGGA I PANIK ATT DET ÄR DEN ENDA DYRA MÄRKESGREJ JAG NÅGONSIN KÖPT OCH ÄGT och köpesögonblicket var det svettigaste och mest ambivalenta jag varit med om i livet, MEN jag skänker pengar till både Plan och Barncancerfonden varje månad så cut ur girl some slack och låt henne unna sig en jävligt dyr väska snälla)

Nä, anledningen till varför jag befann mig på finhotell i fina områden var för att Solsidan hade biopremiär och det slogs till med STORKALAS för att fira. Rekommenderar filmen starkt! Har knappt följt serien men SKRATTADE högt och geniunt genom hela filmen. Also, har fått äran att hänga lite med Henrik Dorsin två gånger den senaste veckan och han är en av de varmaste och ödmjukaste människorna jag träffat i hela min bransch, tror jag. Så, se filmen. Den är bra.


Jag var cool och avslappnad, Calle såg Jerka Johansson i periferin och blev starstruck och o-avslappnad.


Kalas! Jätte-jättemycket folk! Delade en taxi hem med en kostymör som också hette Clara, eller Klara, som var supergullig och som sa "vi ses nog snart, det känner jag på mig" när hon hoppade ur taxin. Jag har funderat på detta ända sedan det hände i måndags. VAD MENAR HON. VAD VET HON SOM INTE JAG VET.

Dagen efter tog jag tydligen en gullig bild på Bob. Kommer här.


Samma dag var jag även hos Linda Lindgren, O.L.D, som sydde en av mina klänningar i mello. Den lila från andra chansen. Ni som minns ni minns ;);;)););)) Hon bjöd på lunch mot att jag lärde henne allt jag kan om youtube, så att hon kan börja med en sömnad- och designkanal.


Hon har ju även sytt upp min Star Wars-klänning, som jag hade på Ria-galan och Barncancergalan. Och nu har hon fått in nya Star Wars-tyger!!! Bland annat detta. Som kanske ska bli en julig kjol. Kanske.


Sista bilderna på rullen är från i förrgår kväll. Min barndomskompis William var uppe i Stockholm och jag bjöd på pulled oumph, som numera är min paradrätt eftersom det är så DJÄVULSKT gott.


Det är dessutom jättelätt. Hacka lök och vitlök och fräs i en gryta, i med två paket pulled oumph från frysdisk, häll i ett paket krossade tomater, 33 cl av någon god öl, en deciliter vatten, en grönsaksbuljongtärning, en styck torkad chipotle-chili och limesaft från en halv eller en hel lime. Sen bara låt puttra tills vätskan har kokat bort och blivit lite tjockare. Tar typ en timme. Ät som tacos. LIVETS MAMMA.

Om en blandar en skivad rödlök med 1/2 deciliter rödvinsvinäger, 2 msk socker, olivolja och havssalt, lägger i en burk och ställer in i kylen INNAN en börjar med oumphen så har en dessutom härlig picklad rödlök som tillbehör, som är färdig lagom till att maten är klar.


Calle och William. Fick en flaska rödvin till maten, en flaska mousserande äppelmust som tillbehör och en hyacint som luktar hemmahemma i Tahult + jul. JÄTTETREVLIGT. William är musikalartist som just nu spelar i Sound of Music i Malmö. Lovade att komma och titta snart, för jag har inte sett den än.

Och det var det. Det var bilderna som blev bra. Eller som blev något över huvud taget. Vissa är lite suddiga, eller överexponerade, eller underexponerade. Jag tycker det är CHARMIGT. Hälsningar från töntig wannabe hipster som gillar analogt men helst när det ändå är lite digitalt.

Likes

Comments

Hej Clara!

Jag och min klass hade sexualkunskap för någon vecka sen. Uppgiften var att tjejerna och killarna skulle delas in i varsina grupper och komma fram till hur ens drömpartner skulle vara och se ut. Killarna kom fram till vissa vidriga saker som jag och resten av tjejerna reagerade på.

Vi tjejer hade skrivit saker som ”snäll, humoristisk, respektfull” mm. Eftersom vi tjejer anade att killarna skulle skriva något i den stilen som de gjorde (vi visste dock inte att det skulle vara så illa) så skrev vi också saker som skulle chockera dem och sätta dem i samma situation som oss. Vi skrev typ ”vältränad och stor kuk”. Jag vet verkligen att detta var fel av oss också, eftersom att man inte ska objektifiera. Men jag tycker ändå att det är killarna som är problemet i denna situation eftersom att vi tjejer ses som objekt dagligen.

Jag tog chansen att sprida detta genom börja skriva med offentliga människor. Jag skrev bl.a. till Instagramsidan @tnkvrt och till David Lindgren (pga vi är grannar). Eftersom att jag vet att du och David har jobbat ihop så ville jag att du skulle veta detta också. Här är bilden.

Tycker detta är helt sjukt och nu efter att bilden har spridit sig så vet alla i min skola vem jag är. Det har både sina fördelar och nackdelar haha. Hoppas du mår bra!
Mvh Ada, 9D


Jag fick ett mail för två dagar sedan som gjorde mig mållös. Först trodde jag inte ens att det var sant. Sen, när jag sakta förstod att det var på riktigt, blåste en orkan av känslor upp i kroppen. Som jag dämpade så hårt jag kunde. Jag vågade knappt ta i dem. Det blev liksom för mycket. Pallade inte utforska exakt hur arg jag skulle kunna bli över en sånhär grej.

Är det såhär det ser ut, utanför min snäva feministbubbla? Bortom de smarta, fantastiska feminister, antirasister och inkluderande människorna jag omger mig med i verkligheten och på sociala medier? Tycker 16-åriga killar på allvar att några av de viktigaste egenskaperna hos en framtida partner är att hon är dum, underlägsen, klär sig som en hora (ja, "hora" är det utsuddade ordet) och har stora bröst? Tycker dessa 16-åriga killar detta med sådan övertygelse att de känner att det till och med är okej att skriva det på tavlan under en lektion?

Killarna i klassen avfärdar det hela såklart som ett skämt. På skoj. Personligen tycker jag att det är roligare med till exempel ordvitsar, eller kattungar som ramlar omkull, eller att kvinnors kroppar någon jävla gång ska sluta sexualiseras, men jag vet inte. Humorn är ju fri.

Sedan jag var liten har jag lärt mig att det är bra att vara söt. Mitt utseende är mitt vapen och min allra viktigaste egenskap. Speciellt eftersom jag är kvinna. Normer för utseende finns såklart för både kvinnor och män, men när män är halvtjocka kallas det "pappakropp" och när kvinnor är halvtjocka kallas det "ska du verkligen äta det där?".

Jag älskar snygga kläder och att sminka mig, men jag kan samtidigt känna mig så uppgiven när smink och kläder kallas "empowering" för det håller jag inte med om. Det är ett intresse som jag gillar, men jag tycker inte att det är "empowering" att klä upp mig eller sminka mig för att bli En Vacker Kvinna™. Jag tycker att det är att klappa patriarkatet medhårs. Så när alla lärt sig att utseendet är det en kvinna ska bedömas efter, när folk dessutom börjar kalla det "empowering" att stärka denna patriarkala struktur, då är det klart att även 16-åriga killar följer med, och då är det inte så jävla konstigt att de önskar sig storbystade dumma blondiner som allra helst behåller sin underlägsna plats i samhällshierarkin.

Ada fortsätter i senare mail med att skriva: "Skolan har nu bestämt att kuratorn och skolsyster ska prata feminism och sexualkunskap hos alla klasser i 9an, vilket är sjukt bra!". Jag hoppas innerligt att detta gör någon skillnad. Sedan är det väl bara att vänta in att resten av Sveriges högstadieskolor tar sitt ansvar och gör detsamma.

Likes

Comments

Kolla!!! Jag är på startsidan! Så gölligt. Det har alltså gått jättebra, det här med att hålla låg profil med den lelle bloggen.

Gjorde en mailintervju med Sanna på Nouw eftersom de upptäckt att jag börjat blogga här och ville uppmärkssamma det. Vilket är så fint av dem. Tänkte göra en skamlös kopiera-klistra in, rakt av, till er som inte själva är på Nouw och därmed aldrig läser deras startsida.

Berätta lite om dig själv, vem är Clara Henry?

- Clara Henry är en introvert Göteborgare som gillar färgglada kläder och ogillar när folk tror att hennes namn är ett dubbelnamn istället för ett förnamn och ett efternamn (vilket händer förvånansvärt ofta). Och orättvisor, det ogillar hon ungefär lika mycket. Och att prata om sig själv i tredje person. Hon är däremot en obotlig optimist som vill tro att det finns lösningar på allt, som älskar katter och ordvitsar. Clara är 23 år men har ändå gjort många roliga grejer i livet, som att ha programlett Melodifestivalen 2017 och skrivit en bok om vaginalt blod som heter "Ja jag har mens, hurså?".

Många känner säkert igen dig från Melodifestivalen, Youtube och Instagram där du har ca 500K följare. Vad tror du har varit ditt framgångsrecept?
- Jag är jävligt rolig och snygg. Och ödmjuk. Haha nä skoja bara. Jag tror att folk började följa mig back in 2011 för att jag inte skrev om mode och smink, vilket alla skrev om på sina bloggar då. Kan tänka mig att det var jävligt skönt för alla som var som jag och inte direkt var modebloggsmaterial, som kunde läsa om något annat än utseende för en gångs skull. Jag försökte vara rolig och folk gillade att ha kul, ungefär.

Varför startade du en blogg?
- Jag har alltid skrivit mycket och har haft en blogg sedan jag var 13. Den slutade jag skriva på i februari i år, efter att ha haft ett helt år av blogg-prestationsångest. Då var det sjukt skönt att bara släppa det ångestmomentet. Nu i oktober blev jag taggad på att börja blogga igen, och så tog jag tummen ur röven och startade upp en blogg på nytt.


Vad kommer vi få läsa om/inte läsa om i din blogg?
- Ni kommer få läsa om sånt som jag själv tycker är intressant. Typ mig själv och vad jag nu kan tänkas hitta på om dagarna. Och mat! Blir så omåttligt jävla stolt när jag lagar något gott att jag oftast känner stor lust att dela med mig av min vishet. Min blogg är en kombo av min dagbok och mitt utlopp för frustration. Inga frustrationsinlägg är ute ännu, men jag lovar att de kommer när jag snubblar över diverse idioter på nätet och i verkligheten. Ni kommer tyvärr inte att få läsa speciellt ingående om kläder och utseende (utöver att jag klippte mig häromdagen och skaffade LUGG vilket var världsomvälvande) men det gör andra redan så bra så jag tänker att jag kan få slippa.

Vem/vilka är dina förebilder?
Musikaliskt är det Regina Spektor, när det gäller allmän livsåskådning är det Linnea Henriksson, Zara Larsson och Emma Watson, och när det gäller kärlek är det Hasse Andersson och Monica Forsberg. Deras relation är ett livsmotto.

Vart ser du dig själv om 5 år?
Hemma med min katt och massa böcker efter en lång, halvintensiv dag som internationellt framgångsrik TV-programledare.


5 snabba:
Ringa eller smsa?
SMSA, HERREGUD, folk måste sluta ringa mig, helst igår. Oplanerade telefonsamtal är en introverts mardröm.

London eller Paris?
Min pappa kommer lyncha mig om jag inte svarar London, men eftersom jag varit där och i krokarna hundra gånger och hälsat på släkten vill jag hellre utforska Paris. Så, Paris.

Sneakers eller Klackar?
Sneakers. Tar inte på mig klackar om så mitt liv hängde på det (såvida inte en mello-stylist säger åt mig att göra det. Det är enda undantaget.).

Sushi eller tacos?
Sushi!!! Helst såna nigiri med tofu, HOT DAMN.

Hemmakväll eller utekväll?
Hemmakväll. Blir alltid besviken på krogen. Hög musik så en inte kan prata normalt i kombination med fulla människor är ugh. Och som svar på sista frågan om min egentliga ålder: 65.


Foto: Herman Caroan (bild 1 & 3) och Paul Edwards (bild 2).

Likes

Comments

Hej blöggy.

Nu var det ett tag sedan. Och jag känner inte ens att det är jobbigt att jag inte har skrivit på länge. SKÖNT! Innan jag pausade bloggen för ett år sedan hade jag superpanik när jag inte bloggade på en vecka. Det tog emot att skriva, för det var inte kul, men det tog emot lika mycket att veta att jag inte uppdaterat. Riktigt härlig ångestkälla. Nu är det mest jahaja ska jag kanske skriva ett litet inlägg idag tro? och så gör jag det om jag har något vettigt att säga. Det är en sån lättnad.

Det är fortfarande knäppt att jag slutat med youtube. Tillfälligt i alla fall. Nu är det fyra veckor sedan jag laddade upp en vanlig måndagsvlogg. Också detta en djävulsk lättnad. Och det är måndag idag och jag gör inte en video! KÄNNS SÅ KNÄPPT! Alltså jag har gjort videos varje måndag i typ fyra år. Varje vecka (fast andra dagar) i sex år. Och nu slipper jag det och kan göra annat utan att känna press och stress och kreativ ångest. Det är så skönt att gå vidare ibland.

Någonting annat jag tänkt på: jag har tagit typ totalt tre selfies sedan jag klippte mig. För jag har ju klippt mig!!! Nu har jag ginger-ish-färgat hår. Som jag brukar ha på vinterhalvåret. OCH LUGG.


Här är de. De tre selfies jag tagit med mitt nya hår. Jag är alltså 90-talist OCH bloggare, MEN SÄMST I HELA VÄRLDEN på att ta bilder på mig själv. Jag vet inte ens hur det där går ihop.

Hur som helst. Känns jättebra. Har precis börjat vänja mig vid att ha hår i ögonen hela tiden. Mitt största problem är att min frisör Elizabeth fixade det så jäkla fint, luggen låg helt perfekt, och sen tog jag själv en dusch och sedan dess har luggen blivit både ojämn och helt oförståelig. Men jag försöker. Jag gör mitt bästa. Det går helt okej.

Såhär har jag sett nouw-bloggare göra och därför vill jag meddela att såhär ser min vecka ut:

Måndag: Manusmöte inför Värvet 300. Middag med Calle och hans kusin Oskar.

Tisdag: Fitting med Kristina. Jag har skaffat stylist!!! Sjukt jävla roligt. Så vi ska prova outfits inför lite scen-jobb jag har framöver. Sedan kvällshäng med en annan Kristina. Keyyo-Kristina. Jättemysigt.

Onsdag: Inget speciellt. Luncha med Linda som sydde en av mina mello-klänningar. Jobba hemifrån och repa inför Värvet 300.

Torsdag: Inspelning av Bäst i test för SVT. Som det för övrigt går att komma och kolla på, live! Anmäl er via länken här i så fall: studiopublik.se/bast-i-test . Sedan spurta iväg till Cirkus och vara konferencier på Värvet 300 ihop med Cissi Wallin.

Fredag: Pilotinspelning. Alltså inspelning av ett kort smakprov på ett tv-program som sedan ska pitchas in till en viss TV-kanal och så ska de bestämma om de vill ha det eller inte. Det är ett JÄTTEROLIGT program så jag hoppas att de vill ha det. Som vanligt får jag inte berätta någonting så jag håller tyst (men tro mig, OM det blir av så kommer det bli svajnakul).

Lördag: Jag och Calle har galej hemma för att fira att vi blivit sambos. Visserligen för två månader sedan men det är aldrig för sent för galej.

Söndag: Nada. Typ städa och vara lite bakis, antar jag.

Och det är min vecka. Kommer bli trevligt.

Likes

Comments

Okej jag vet att detta inlägg ska handla om mitt dygn i Sollefteå men TITTA JAG KÄKADE VEGANMAT IGÅR!!!


Åtminstone tror jag att det var det. Någon form av morots-chilli-biff från Hemköp som jag nästan är helt säker på att de är veganvänliga, broccoli, avokado, lite rödlök och nån chillimayo som jag, för skojs skull, läste innehållsförteckningen på och blev fett förvånad över att den inte innehöll ägg.

Är nästan chockad. Först blev jag en sån som har vikter stående hemma på golvet, nu har jag tydligen blivit en sån som slänger ihop en halvdan middag mitt i all stress och så ÄR DEN VEGANSK. Jag klappar mig själv stolt på axeln.

Anyway. Sollefteå. Där har jag hängt idag! Kom hit igårkväll. Såhär bloggig var jag på flygplatsen i väntan på mitt försenade flyg. Kaffe, CHIAPUDDING och läste första boken i Maze Runner-trilogin.


Har haft hela trilogin i min bokhylla hur länge som helst utan att ha läst dem. Inte sett filmerna heller. Nu har jag läst ungefär 200 sidor i första boken, ogillar den starkt men har inte hjärta att inte läsa klart en bok. Måste ju få veta hur den slutar, även om det är en helt orimlig story och ännu mer orimligt att huvudpersonen har massa frågor som alla andra VÄGRAR besvara ända in på sida HUNDRA. Dessutom heter alla fett spexiga namn som Chuck, Newt, Minho, förutom huvudpersonen. Han heter Thomas. Alltså kom igen. Inget fel på att heta Thomas men om författaren hade en kreativ dipp hade han ju kunnat vänta en liten stund tills han fick feeling igen.

Halv tio blev jag hämtad på flygplatsen och skjutsad till hotellet. DET VAR NORRSKEN.


Förlåt alla norrlänningar. Nu kommer jag vara en stereotyp söderbo. Men alltså norrsken. DET ÄR SÅ JÄVLA COOLT. Hela himlen var igång. Tog den här bilden med fyra sekunders slutartid på mobilen och grät en skvätt av lycka.

Det låg en tät dimma över hela stan, och när vi kom upp en bit på berget där hotellet ligger kom vi till en utsiktsplats där en såg både norrskenet och dimman som kröp fram mellan husen nere i dalen. Det var så coolt att det ryckte i varenda sociala-medier-nerv i kroppen min. Jag ba MÅSTE FOTAAAAA. Sjukt svårt att få det på bild, tyvärr, för med kort slutartid försvann norrskenet och med lång slutartid blev allt annat än norrskenet suddigt. Här får ni se båda mina försök, så att ni kan försöka bilda er en egen uppfattning om hur det faktiskt såg ut:


Idag, dårå:

Hotellfrukost. En fruktansvärt överskattad grej. Jättehärligt att slippa duka fram själv, men de har aldrig varken brödet eller filen eller flingorna som du själv hade valt i affären. Jag käkar ju varken kött eller ägg heller, så bacon och ägg går bort. Jag är svintråkig att bo på hotell med.

Sedan Ungdomstinget i Sollefteå. Föreläste om mens och menstabut inför ett hundratal ungdomar. JÄTTEROLIGT. Ni var så himla fina och hade bra frågor. Blev lycklig i själen.

Sedan åkte vi till BB-ockupanterna. Ni har säkert läst och hört om BB-ockupationen i Sollefteå? BB-avdelningen (med flera) lades ner på det lokala sjukhuset för att spara pengar och nu måste blivande föräldrar åka över tio mil, i brinnande värkar, till exempelvis Örnsköldsvik. FÖR ATT KUNNA FÖDA BARN. Det är katastrof och ett jävla svek. Nu i november har ockupanterna suttit på sjukhuset i 300 (TREHUNDRA) dagar i protest. Stötta dem på valfritt sätt om ni kan.

Nu: jobba lite på hotellet tills det blir dags att åka tillbaka till Stockholm. Eller tills min dator dör. Antagligen sistnämnda eftersom jag glömde laddsladden hemma ;) ;) ;) jättebra grej att göra. Testa inte.

Likes

Comments