...kommit en halvtimme sent till skolan pga vad som med franska mått mätt skulle kunna kallas för snökaos

...skrivit litteraturanalyser om två olika romaner (en på svenska och en på franska) med en föräldralös, parisisk och deprimerad Thérèse som huvudkaraktär


...sett ”Karmelitsystrarna” på opera med min värdmamma

...köpt en ny axelremsväska som jag spanat in länge


...blött näsblod tre gånger, varav en på restaurang som (inledningsvis) hade vita tygservetter

...känt solen värma min ryggtavla när jag gick till bussen på lördagseftermiddagen

...suttit bredvid en stupfull och alldeles för närgången man på bussen hem


...fått rabatt på min crêpe efter att ha hittat ett hårstrå i

...tagit med äldsta värdbror och hans jämnåriga kusin på museum i Paris


...åkt pariserhjulet vid Concorde med både franska och svenska vänner

...ätit nybakade semlor

 

Likes

Comments

I fredags eftermiddag tog jag min färdigpackade vandringsryggsäck, som tillfälligt lånades av värdfamiljen, och åkte in till Gare de Lyon. Där bar det iväg sydösterut, närmare bestämt till Albertville, och sedan vidare till Beaufort.

Jag, Inès, Sara och Signe hade nämligen inte varit sena att haka på när en lärare på skolan erbjöd sig att ta med några elever till sin alpstuga. Första kvällen hanns det med lasagne och liftkortsköp innan vi slumrade sött i våra våningssängar.

På lördagen ringde alarmet redan strax före sju, så det var med morgon-grusiga ögon som vi gick upp och kokade gröt. Anna (matteläraren) sprang ned till bageriet på bottenvåningen för att köpa baguetter och viennoiserier. Halv nio gick bussen upp till Arêches och inte långt därefter hade vi fått våra hyrskidor och var påväg upp med liften. Resten av dagen gick i ett med en massa skidåkning i fantastisk snö...

...men även pauser för varm choklad hanns med!

För att inte tala om eftermiddags-pommes fritesen!!!

Skiddagen avslutades som vi började den - med att åka lift. Denna gång nedför backen.

Till middag serverades inget mindre än raclette, med råvaror som uteslutande kom från närområdet. Potatisen hade odlats av en granne, grönsakerna hade picklats av en annan och mjölken till osten hade mjölkats uppe i bergen.

Söndagen började även den med frukost på nybakt bröd. Resten av förmiddagen ängandes åt att packa ihop våra saker och en dryg timmes matte räknades innan det var dags för sopplunch. På eftermiddagen blev det mer skidåkning, för min del främst i lössnön utanför pisterna. Precis lagom till att liftarna stängde hade benen blivit till spagetti. Skidorna lämnades tillbaka och vi tog bussen ned till Beaufort. En timme senare hämtades vi upp av en taxi som tog oss till tågstationen i Albertville.

Inte förrän det en bra stund hade varit måndag kunde jag krypa ned i min egen säng, men trots alarmet som väntade klockan 06:30 somnade jag med ett leende på läpparna när jag tänkte tillbaka på helgen som plötsligt var över lika fort som den kom.

Likes

Comments


Veckan började på bästa tänkbara sätt - med ett meddelande från min biologilärare som hade blivit sjuk och hälsade att dagens lektion var inställd. Så jag satte helt enkelt ett nytt alarm en timme senare och somnade om. När jag vaknade nästa gång kände jag mig som en ny människa. Eftersom den inställda lektionen var två timmar lång kunde jag dels sova ut och dels ha en timme extra att göra mig i ordning, så jag kokade gröt och drack te och gick hemifrån i ovanligt god tid. Jag kände i hela mig att jag egentligen är en morgonmänniska. Märks tyvärr bara när jag får sova ut ordentligt. 

Resten av dagen bestod av två timmars engelska, lunch (med gröna bönor och pizza!!!), tre timmars hål och sedan matte. Slutade vid fem, så jag hann ta en promenad och prata i telefon med Maja innan jag rörde mig hemåt och möttes av doften av nybakat. Det är utan tvekan en av de saker som jag gillar allra mest hos min värdfamilj - att det alltid är något i ugnen. 

Ikväll ska jag räkna några tal matte och skriva litegrann på en modern saga som ska lämnas in nästa vecka. Jag ska nämligen till alperna och åka skidor i helgen, så det vore väldigt skönt att ligga före i några av mina kurser. Kanske hinner jag också ett avsnitt av The Crown. Byta ut det slitna nagellacket mot en kul färg. Vi får se.

Likes

Comments

Bon soir!

Ytterligare en helg har nu flugit förbi (jag kommer nog aldrig sluta förundras över hur galet fort tiden går) och eftersom det var en väldigt lyckad en tänkte jag passa på att berätta lite om vad jag har haft för mig.



I fredags var det välkomstmiddag för de så kallade vårtermins-eleverna som kom hit för en vecka sedan. Dessutom hade våra franska faddrar från St Dominique bjudits in, så jag som kände att jag hade varit ganska värdelös på att ta kontakt med dem tidigare såg det som ett tillfälle att lära känna några av dem lite bättre. Efter pizza, musikquiz, tårttävling med svensk-franskt tema och hela havet stormar slutade det med att jag och Inès promenerade tillbaka till Neuilly (från svenska skolan i 17:e) med en av fransyskorna. Jag kände mig lite som Ove Sundberg på singel-mingel (för er som har sett Solsidan-filmen) när jag stolt kom hem med två franska telefonnummer. 

  


Igår var dagen med stort D. Genom gemensamma familjevänner har jag nämligen fått kontakt med en fransyska och igår bjöd hon med mig när hon skulle äta lunch med två av sina vänner. Eftersom jag aldrig hade träffat någon av dem tidigare var det en lagom nervös Clara som åkte in till en japansk restaurang i 1:a arrondissemanget, men det släppte snabbt eftersom de var supergulliga alla tre. När vi hade ätit klart gick vi längs med Seine bort till Jardin des Plantes där vi sedan skiljdes åt. Då åkte jag för att träffa Inès, Sara, Signe och Johanna som jag sedan åt middag med på Loulou i 5:e. Inès som redan hade varit där flera gånger lyckades bygga upp mina förväntningar ordentligt, men jag blev verkligen inte besviken. Lika gott som trevligt och inte minst var inredningen helt i min smak. Stort tips!

 


Idag blev det en lugn dag där jag passade på att ta igen lite tid med värdfamiljen. Vi hade i princip bara sprungit om varandra sedan i torsdags kväll, så kändes bra att vara hemma med dem. Efter lunchen trotsade jag och värdmamma regnet och begav oss ut i skogen för ungefär en timmes hundpromenad. Vädret är verkligen trist just nu, jag längtar så mycket till våren att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Men eftersom våren innebär att allt snart är över känns det rätt okej om den dröjer litegrann. Hursomhelst var det mysigt att få en stund tillsammans, bara jag och värdmamma, med en massa tid att prata om allt och ingenting. På eftermiddagen har jag räknat lite matte, men annars har jag knappt några läxor alls. Vi får se hur länge det varar, men jag njuter av det tills vidare.

Bisous!

Likes

Comments


Coucou!

Nu är jag tillbaka i Paris efter två veckors jullov i Sverige. Att bara få vara ledig och umgås med familj, släkt och vänner dagarna i ända - det var verkligen välbehövligt. För att inte tala om att få sova i sin egen säng! Veckorna innan lovet kände jag att krafterna började ta slut, så det var otroligt skönt att få komma hem och vila upp sig. Nu kommer jag inte hem igen förrän i mitten av juni (=om över FEM månader!?!?!?) så det var faktiskt lite jobbigt att säga hejdå, men så fort jag kom hem till värdfamiljen kändes det bättre. För att åka hit är inte att åka iväg, utan snarare att åka från ett hem till ett annat. Härligt att det kan få kännas så!

Jag landade vid ett-tiden på Charles de Gaulle och kom fram till RER-stationen i Nanterre strax efter tre. Där hämtade värdmamma upp mig med bil, så jag slapp släpa på pjäxbagen och väskan med "heavy"-lappen uppför backen till huset. Värdfamiljen led fortfarande av jetlag efter att ha varit bortresta över lovet och jag som hade haft alarmet på 06:45 var inte mycket piggare själv. Därför blev det en väldigt lugn dag (det enda produktiva jag orkade göra var att packa upp min väska).

Idag har vi däremot hunnit med såväl julklappsbyte som pepparkakshusbygge och en lång skogspromenad. Tanken var att vi skulle bygga pepparkakshuset innan jul, men det blev helt enkelt inte av. Barnen har därför pratat om det jättelänge, så jag var livrädd att delarna skulle gå sönder när det byggdes ihop. Lyckligtvis gick allt bra, så alla var nöjda och glada. Bara ett par timmar senare kom vi dock till den bästa delen (åtminstone enligt större delar av familjen) - att ha sönder huset och äta upp det. Kändes nästan lite synd när allt hade gått så bra, för precis som vanligt var det finare än vad det var gott...

Imorgon börjar skolan igen, så ikväll ska jag försöka ta tag i det jag inte har gjort under lovet. Kom inte ens så långt som att skapa ett dokument för det enda arbete jag hade, det beskriver ganska bra hur lite (=ingenting) jag faktiskt har gjort.

Bisous!

Likes

Comments

Bon soir!

Idag har jag lagat svensk middag med köttbullar, potatismos, lingonsylt och ärtor åt värdfamiljen. Var lite orolig över vad barnen skulle tycka eftersom särskilt en av dem är väldigt kinkig med maten, men det blev succé! Yngsta värdbrorsan åt nog flest köttbullar av alla, så till slut fick stekpannan ställas utom räckhåll för att han inte skulle kunna ta ännu fler. Till efterrätt fick de vaniljglass med pepparkakor och även det gick hem. Därför är det en nöjd Clara som snart ska ta tag i en kemilabbrapport som ska lämnas in ikväll. Har varit väldigt mycket i skolan den senaste tiden, men efter att idag ha fått en presentation om Shakespeare avklarad känns det som att det börjar lugna ned sig så smått. Väldigt skönt!

Likes

Comments

Söndagsbrunch med Linnea i Republique. Vi hade egentligen tänkt gå till Holybelly, men ändrade oss när vi såg den nästintill kilometerlånga kön. Bara ett tiotal meter bort låg "Yumi", som såg minst lika mysigt ut. Där kunde vi få bord direkt, så vi beställde in deras brunchmeny för 22€ och ångrade oss inte.

Likes

Comments

Coucou!

Nu har det ekat tomt här i över en vecka vilket dels beror på att jag har haft rätt mycket i skolan och dels på att jag hade besök hemifrån över helgen. Därför har jag haft väldigt fullt upp och inte kunnat prioritera bloggen. Ibland tänker jag att jag borde uppdatera oftare, om inte annat för att det vore väldigt roligt att ha något att titta tillbaka på efteråt. Tiden här går (om möjligt) ännu snabbare än vad jag tyckte att den gjorde hemma, så innan jag vet ordet av kommer jag nog gå på sommarlov och undra vad som hände med mitt Paris-år. Problemet är att jag har så mycket för mig hela tiden, både skolarbete och roliga saker, att jag får svårt att hinna med. Det sista jag vill är att bloggen ska bli ytterligare ett stressmoment, för sådana har jag redan alldeles för många av. Och det känns trots allt viktigare att uppleva roliga saker än att hinna skriva om dem. För när jag har saker att skriva om har jag inte tid och när jag har tid har jag inget att skriva om. Helt omöjligt att få ihop det.

Hursomhelst hade jag en fantastiskt mysig helg. I fredags tog min moster tåget från Schweiz medan mamma och Maja flög från Stockholm. Alla tre för att komma och hälsa på mig här i Paris. Så när jag slutade skolan klockan 15:15 åkte jag raka vägen in till stan för att möta upp dem och lämna min väska på hotellrummet. Trots att det bara var tre veckor sedan vi sågs sist (och inte ens är fyra veckor tills vi ses igen) kändes det som tre välbehövliga dagar tillsammans. Vi åt gott (och mycket), promenerade tills vi fick ont i fötterna, sov i hotellsängar, utnyttjade Black Friday-rean och såg Dior-utställningen på Musée des Arts décoratifs. Eftersom ingen av oss kände något behov av att turista gjorde vi inget sådant alls, vilket var väldigt skönt när vi inte hade så mycket tid. Därför passade vi istället på att göra allt som pappa och Hanna helst slipper när hela familjen kommer hit i vår.

Inte en sekund av min helg ägnades åt skolarbete, vilket jag fick ångra bittert när jag på söndag kväll insåg hur mycket jag hade framför mig de kommande veckorna. På något mirakulöst sätt har jag nästan läget under kontroll, men bara nästan. Inte sådan kontroll att jag kan låta bli att vara så stressad att jag tror att jag ska gå in i väggen, men tillräckligt för att jag med lite tur (och väldigt mycket vilja) ska kunna klara av det. När allt kommer omkring är jag ändå glad att jag fick besök när det är som mest stressigt i skolan. Då kunde jag ge mig själv en ursäkt att släppa allt skolarbete för ett par dagar och jag tror faktiskt att det var bra. Det går ju ändå inte att bara plugga dagarna i ända.

Likes

Comments