(VÅGAR DU LÄSA) TRODDE DU ATT DU LÄST ALLT? NEJ NEJ, OTROLIGA TARMAR SOM FICK ARMAR OCH BEN!

Jag brukar inte ha svårt att uttrycka mig, men här vet jag inte riktigt hur jag ska börja.

!!!De övernaturliga blev precis bevisat med naturlig existens!!!

Äh, det är väl bara att tuta och köra. Ni kommer nog svimma oavsett hur jag än formulerar mina första ord.



För er som är nya i mitt/vårt fantastiska liv så kan jag dra en väldigt snabb och kortfattad historia om det tidigare.

Jag heter Claudia Holmsell och jag lever med Tobias som är den absoluta mannen i mitt liv. Vi har levt ihop i hela tio år och jag kan verkligen säga att vår kärlek till varandra bara blir starkare för var morgon vi vaknar tillsammans.

Vi har lyckats få hela fem barn tillsammans på lite drygt fem år. Jag hade två fantastiska barn innan vi träffades. Tobias blev som en pappa även för dom två. Han gör absolut ingen skillnad på dom två, utan han behandlar dom som sina egna och har gjort det sedan dagen han klev in i vårt liv.



I stort sett allt finns att läsa i tidigare inlägg här i min blogg.

För två år sedan så råkade jag ut för en liten olycka. Jag skadade min rygg och kom in på en magnetröntgen. Där konstaterar man förutom en trasig rygg att det ligger en ”färdigbakad” bebis i min mage trots p-spruta. (Som sagt, det går att läsa även detta under tidigare inlägg)



Ryggoperation som var tänkt att göras akut måste skjutas upp i och med denna oväntade graviditet som redan hade pågått halva tiden. När jag nu två år senare fått läka en del nervskador, återkommande inflammationer och en otrolig smärta i min rygg efter förlossningen så kunde man se en eventuell plan för ryggen efter sommaren nu 2020. Vägen till rehabilitering skulle vara lång och jag hade ställt in mig på att ge mig den på att bygga upp muskulatur i bäcken och rygg som blivit skadat på vägen. P-spruta, p-piller och muskelavslappnande medicin var det jag intog. Fick testa en del smärtlindrande tabletter, men då jag blev så otroligt dålig av dom så valde jag mycket mer den naturliga vägen till smärtlindring, så som. Värme, tens och massage.

Jag måste även nämna min Crohns som jag också har. Crohns är en sjukdom som orsakar inflammation i tarmen. Tack och lov så har jag inte fått så allvarligt av denna sjukdom, men jag får ibland ont i magen med diverse symtom. Har klarat mig utan mediciner, men just under mina graviditeter så har sjukdomen visat sig, så som oroliga tarmrörelser vilket påverkat graviditeterna och de båda, ska jag kalla det tillstånden har triggat igång varandra vilket har lett till prematura (för tidiga) förlossningar.



I november 2019 så var jag och min man på en kryssning. Jag fick oerhört ont i magen och kunde inte alls förstå vad denna hemska smärta kom från. Det visar sig vara en ”lindrig” tarmvred.

Jag hade fruktansvärda smärtor till och från men kramperna var kortvariga och släppte av sig själva.

Sökte för det och så länge det ”bara” var ett stopp i tarmen som lyckades lösa sig självt så gjordes ingenting. Sen kom vi till nu, mars 2020. Jag får fruktansvärda krämpor i magen, jag känner hur tarmarna rör sig och det fortsätter till och från under flera dagar. Jag lägger mig bredvid min 18-åriga dotter och säger. Känn på magen, jag lovar att du också kan känna tarmarna röra på sig.

Mamma! Det där kan inte vara några tarmar som rör sig, det ger ju gensvar när jag puttar på magen.

Ja, så klart det gör. Du buffar ju på tarmen som ligger precis under huden där du rör.

Min dotter fortsätter att hävda att det där inte kan vara ”bara” tarmrörelser. Hon frågar om jag har dopplern kvar. (En apparat som man har för att lyssna på fostrets hjärtslag under graviditet)

Ja, den ligger där uppe i min låda nånstans. Två minuter senare så sitter hon med den i sin hand och ber att få lyssna på mina tarmrörelser som man faktiskt också kan höra med denna finurliga apparat.

Lyssna på du, fortsätter jag.

Några få sekunder går och hon kastar av sig lurarna som är kopplade till dopplern.

MAMMA! Det där kan INTE vara din puls jag hör. Herre jösses, den går ju hur snabbt som helst. Hon stoppar återigen lurarna i öronen och sätter igång stoppuret på sin telefon. Hjärtljuden räknar hon snabbt ut, som ligger på hela 144 slag i minuten.

Du kan vara lugn, svarar jag. Det ÄR min puls du hör. Jag är bara lite stressad förstår du väl. Jag har ont plus att du gör mig ännu mer nervös.

Jag blir mer eller mindre tvingad att ringa 1177 för att fråga vad dom anser om det hela. Hon på 1177 sa att hon omöjligt kan svara på alla frågor utan undersökning bara genom telefonsamtalet. Hon sa också att det absolut kan vara tarmarna som rör sig kraftigt och att det KAN vara min puls som går upp i tempo men då bara under kort tid.

Min smärta fortsätter och jag ringer efter en granne som jag ber komma över och lyssna och klämma på magen även hon, som också har en del erfarenhet.

Grannens råd blir ganska direkt att hon tycker att jag ska söka vård omedelbart. Jag har också under tiden skrivit till en specialistbarnmorska som jag lärt känna där jag ber om råd. När jag även läser hennes svar att någon måste omgående undersöka mig så får jag lite brått. Jag ringer min man och ber honom komma hem från arbetet så att vi kan åka upp till sjukhuset.

Vår älskade (ska jag kalla henne plastdotter? Ja, för fosterdotter låter så på låtsas) är hos oss då, vilket hon fortfarande är flera gånger i veckan trots att hon är vuxen. Hon säger direkt att. Åk in ni tre, jag tar hand om alla barn. <3

Sagt och gjort så far vi in till akuten.

Vad fan ska jag säga i luckan? Frågar jag min dotter och man.

Säg som det är, svarar dottern. Att du har tarmar som rör sig och att du får en puls på 144. Herre Gud, dom kommer ju tro att jag är psykiskt sjuk.

Mitt nummer ropas upp och vi går fram till luckan. En mörkhårig vänligt leende tjej välkomnar oss och hälsar glatt.

Vet inte riktigt var jag ska börja. Säger jag efter ett tyst och blygsamt hej!

Jag har haft tarmvred för ett tag sedan och jag har nu jätteont i magen. Mina tarmar rör sig och jag har en puls på 144 slag i minuten. Min granne säger att det är någon i min mage och att det känns som värkar.



Eh, ok! Om du väntar här så ska jag bara prata med en kollega och se vilken avdelning vi ska skicka dig till. Den trevliga tjejen såg nu smått förvirrad ut och vänder sig om för att prata med en annan tjej som står bakom henne. Hon tittar från oss och vi ser bara att hon står där helt tyst ett par sekunder.

Hon var nog tvungen att samla sina tankar och sammanfatta det hon nyss hört så att kollegan skall kunna förstå det hela. Vilket jag tvivlar på att hon själv ens hade gjort, efter min konstiga förklaring.

Kort därefter så blir jag kallad in genom en dörr av en sköterska. Hon ber mig ta ett gravtest för att utesluta en graviditet så man visste att det var medicinmottagningen som gällde. Med min vetskap om p-spruta och p-piller i mitt bagage så tänkte jag att jag absolut kan kissa på en sticka, bara dom ger sjutton i att tala om svaret för mig. Jag vill inte få en överraskning där och då i en korridor på akuten. Jag ville ha svar genom en undersökning av en läkare.

Ok! Svarar sköterskan som tar mitt urin och ilar iväg. Hon är snart tillbaka för att säga att det är bäst då att jag går upp till förlossningen där kvällsjouren håller till. Jag har inte tittat på testet utan då är det bättre att du får en undersökning där direkt.

Hon förklarar vägen, men jag lovar henne att jag hittar dit. Det är ju liksom som mitt andra hem. Av sju barn födda så är fem av dom prematurer som sagt. Och många många turer in och ut till förlossningen.

Vi kommer in på förlossningen där en barnmorska visar oss in på ett förlossningsrum. Här inne kan vi göra undersökningen. Slå er ner så kommer läkaren strax.

Tobias slår sig vant ner på stolen som står intill fönstret bredvid en förlossningssäng och min dotter sätter sig på andra stolen som står på andra sidan av sängen. Ja och jag hamnar i förlossningssängen.

Läkaren kommer in och med sig har han en ultraljudsmaskin som han rullar in. Man kopplar upp den på en tv-skärm som står alldeles framför Tobias.

Läkaren säger inte så mycket mer än att han ber mig att dra upp tröjan.

Barnmorskan som är med läkaren tar fram en flaska med ultraljudsgel som hon hastigt sprutar ut på min mage.

Tobias ser bara baksidan av skärmen och jag vänder mitt huvud mot min dotter som ser skärmen obehindrat. Läkaren sätter apparaten på min mage och jag fortsätter att hålla min blick på min dotter, som plötsligt lättar från stolen och får ett gap större än en fågelholk för ugglor. Jag kastar hastigt om min blick till tv-skärmen som är ca 28-30” där jag ser EN GIGANTISK KROPP OCH ETT GIGANTISKT HUVUD.

Ja, det är också vad jag utbrister. Kolla den är gigantisk. Älskling titta! Titta! Men gud det är en hel stor kropp där.

Jag hinner inte säga så mycket mer innan det smäller i dörren och barnmorskan far ut för att snart vara tillbaka med en spruta som hon sätter i mitt lår.

Förvirringen är total, jag fattar inte riktigt vad som just i detta nu sker.

Du har värkar! Hör jag läkaren fortsätta. Han undersöker mig och konstaterar samma som barnmorskan straxt innan gjort. Att jag har just värkar. Nästan 30 veckor gången är jag med bebisen i min mage och man befarar en prematur förlossning. Man pratar om Uppsala och att jag eventuellt måste förflyttas dit där dom kan ta emot så här små barn.

Barn? Små? Va? Vänta nu. Är du helt säker? Frågar jag läkaren.
Såg du vad jag nyss såg på skärmen, frågar han mig.
Ja, jo nog gjorde jag det, men helt plötsligt så känner jag att jag befinner mig i en dröm.

Trodde jag! Nej, det var ingen dröm. Allt var på riktigt. Där och då.

FRÅN ATT HA VÄLDIGT RÖRLIGA OCH ONDA TARMAR TILL ATT DOM ÄR EN LIVS LEVANDE BEBIS!

Inte har jag heller någon gravidmage!

Med tanke på att nästan samma sak hände med våran lilla tvååring då olyckan med ryggen skedde så kan man tycka att jag inte borde blivit överraskad, men nej så var inte fallet. Jag hade ju dubbla skydd.

En sköterska berättar för mig att viss medicin man äter kan slå ut effekten av både antibiotika men också hormonprepparat.



Dom kopplar en ctg-kurva på mig. En sådan som talar om vad bebisen har för puls och hur starka värkar man har.

Efter ett kort tag så kommer läkaren återigen inspringandes då man sett på kurvan att det är ihållande värkar. Spruta nummer två ges och han undersöker mig vaginalt för att se om jag öppnat mig något.

Så här ligger jag nu med bromsmedicin för att stoppa en eventuell förlossning. Och jag som trodde att det enbart var mina tarmar som bråkat. Mina tarmar blev till en levande varelse på en skärm. En varelse som visade sig ska födas som vår dotter om bara ett litet litet tag. Vår nummer ÅTTA!

Ni förstår va, att tankarna i detta nu är så många så jag inte riktigt hanterar att sortera frågorna om allt som nyss inträffat.

Har fått landa i detta nu i två dygn med vila och förhoppning om att det inte startar en förlossning.

Har fått prata med såväl läkare för min tarm, rygg och också gynläkare.

En magnetkamera som skulle gjorts på min rygg nu måste väntas med tills ca 4 månader efter förlossningen för att då se så inga ytterligare skador på den skada som redan finns i min rygg uppdagats. För att sedan få läka återigen så man slutligen kan göra en eventuell operation.

Nu när ni just läst vår sanning så tänker ni förmodligen herre Gud!

En barnmorska som jag träffat många gånger sista åren kom in och pratade med mig. Hon sa att detta var meningen. Ett barn som kommer till en älskande Familj som har syskon att få ta lärdom av.

Vi har ju också en flicka med DS som är född utan dessa kriterier för DS, men ändå lever med just DS. Hon har utvecklats bra och lever i glädje som folk brukar säga. Hon har verkligen haft turen att få komma till en familj med många barn som har mycket att lära henne i både tal och rörelse.

En av frågorna är givetvis. Kan vi få en till med DS? Kommer hon vara frisk? Prover och ultraljud har hittills sett bra ut. Man har också tagit ett blodprov på mig. Ett prov som är helt nytt där man kan se svar redan nu om fostret har några avvikelser.

Ja, för många barn har vi. Och jag kan ärligt säga att vi verkligen lever för våra barn. Vi inkluderar våra barn i hela vårt liv. Vi anpassar verkligen allt så det skall passa för oss alla tillsammans.

Vi har helt fantastiska barn som verkligen tänker på varandra, hjälper varandra med att lyckas med kanske bara en sån enkel sak som att komma upp för ett högt trappsteg. Är ett av barnen hemma med feber och får något slags godis så lovar jag att det barnet ser till att den skall delas så att de andra barnen får smaka även dom.

Visst att det kom upp en massa läskiga tankar med nackdelar osv. Hur ska vi klara detta? Hur ska detta gå med plats? Min rygg?Mm mm. Men när man satte sig ner och andades ut och vi pratade länge och väl min man och jag där vi verkligen bara tänkte positivt så kändes saker helt plötsligt enklare. Denna lilla tös kommer ha lekkompisar och kunna få lärdom om livet snabbt och av en drös med syskon. Hon kommer komma till en gemenskap med en enorm kärlek.

Jag tänkte först att hur sjutton ska folk bemöta detta? Men vem kan egentligen tycka annat än vad jag ovan nämnt? Vi har 300 kvadratmeter uppdelat på två hus som dessutom sitter ihop. Vi har en underbar baksida som är mer än väl anpassad för alla barnen. Ja, ungdomarna också för den delen.

De som vräker ur sig att vi säkerligen kommer skaffa fler eller hur fan ska dom klara av det här? När dom får ta del av detta besked, är bara ointelligenta personer som inte kan leva i nuet och se det för vad det faktiskt är just här och nu. Vi tar verkligen hand om våra barn och ser till att dom får en uppväxt med så mycket kärlek och en otrolig gemenskap som jag nämner ovan. Sen att man kan fråga sig hur det ska gå för min rygg, ja den frågan är ju faktiskt ett faktum just nu. Men jag lovar er att ont krut förgås inte så lätt. Jag är ju dock en ganska envis person som med min styrka och envishet kommit långt många gånger.

Kritisera inte utan se här en sådan sak som ni många brukar säga. Ingenting är omöjligt. Och jag kommer fortsätta som kontaktfamilj där jag kan visa att alla barn kan få kärlek och närhet oavsett ålder, mängd eller icke biologisk. Här är alla välkomna med både sin vilja och sitt behov att få vara en del av en Familj med rätt att få bli sedd, hörd och älskad.

!!!!!!!Kärlek och föräldraskap sitter inte i blodet eller dna´t, det sitter i hjärtat!!!!!!!!

Så här har ni Familjen helt någorlunda annorlunda som lever för och med varandra i kärlek och framgång.



Jag måste också säga att vi är så enormt lyckligt lottade med de människor vi har runt om oss. Folk vi knappt känner som sträcker ut sina händer på alla sätt. Det värmer att vi har er alla som stöttande element som blåser värme i oss när kalla vindar ibland dragit förbi tex när olyckan varit framme.. <3 <3 <3



Hoppas jag inte tröttat ut er med denna långa berättelse. Lovar att uppdatering av läget kommer. Så får vi se hur många dagar till jag får vara i denna graviditet. Känns helt sjukt att blivit gravid för två dagar sedan och så planera förlossning på samma gång. Men som sagt. Allt går och med viljestyrka kommer man långt. <3

Ska väl också slänga in en rad där en av frågorna blir besvarade.
NEJ JAG KOMMER INTE ANVÄNDA P-SPRUTA I FRAMTIDEN. MIN MAN KOMMER BESÖKA "FRISÖREN" FÖR EN KLIPPNING!


Många kramar från Claudia Holmsell med Familj.

  • 5 126 visningar

Gillar

Kommentarer

Hanna
,
Grattis 😃
Cladan
Cladan,
Tack snälla. <3
nouw.com/cladan
Sofia Eriksson ,
Kan inget annat säga Än Grattis & ni om några kommer klara detta med Glans. Så fina barn, så fint hem så mycket kärlek och omtanke de finns hos er.

Älskade fina vän <3
nouw.com/Redbergsfia
Cladan
Cladan,
Men ååå underbara du. Jag blir helt rörd. Tack så jättemycket för de fina orden. 😊 <3 <3 <3
nouw.com/cladan
Malin Sten
,
Jag är tacksam för att jag fått lära känna dig och din fantastiska familj ❤️❤️❤️ Ni är underbara, stort lycka till med (tarmvredet)🤪 den lilla bebben kommer få allt ett barn behöver i livet och mer där till 😘
Cladan
Cladan,
Underbara fina Malin. <3 Om du visste vad glad du gör mig. Tack älskade du.. Du måste komma och hälsa på när hon kommit till världen. Många kramar till dig... <3 <3 <3
nouw.com/cladan