Svaret på min magnetröntgen blev en mardrömsdröm! Ingen kunde ana detta!

Jag kom äntligen in på MR som var beställd månader innan. Svaret jag fick bara dagen efter, var det mest skrämmande och oförståeliga jag någonsin skulle få vara med om.

Det var en lördag i mars. Jag skulle snabba mig ner för trappan då jag hade hungriga barn vid frukost. Trappan som då är väldigt smal i sina trappsteg var även en aningen hal. DET, var något som jag fick smaka på i detta nu. TJONG sa det under fötterna, och jag for i trappan med en duns.

Dagen därpå, det vill säga på söndagen efter min fars födelsedag så skulle jag infinna mig på en filminspelning. Jag vaknar tidigt den morgonen när jag plötsligt inser att jag verkligen inte kommer ur sängen själv. Jösses, var mina tankar. Hur gör jag nu? Väcker min man som får "putta" mig ur sängen. Ber honom sedan snällt att han skall köra mig till inspelningen, då jag verkligen inte kan röra ryggen i sidled.

Visst kör han mig dit, och inspelningen går som en dans på rosor sittandes under hela inspelningen.

Nåväl. Dagarna går och jag blir verkligen bara värre och värre i min rygg. Ja det var till och med så illa att jag inte ens kunde ligga ner när jag skulle sova.

Dagarna gick och jag for fram och tillbaka till läkaren min på V-centralen. Efter allt haltandes och vaggande så kommer vi fram till att jag måste genomgå en magnetröntgen för att se att ingen fraktur finns någonstans på ryggraden...

Måndagen den 22:a maj så sitter jag där i väntrummet. -Claudia ropar en sköterska högt.

-Ja det är jag, hej hej. Jag får kliva in i ett jättetrångt utrymme där det endast finns ett skåp och en stol.

-Häng dina saker i skåpet och lås. Sedan kommer du in till oss i det högra rummet. Sade denna enormt trevliga sköterskan med en varm röst.

Jag gör som hon säger och tar lite extra tid på mig då jag självfallet måste ta en selfie i den enormt snygga operationsskjortan jag faktiskt fått på mig.

När jag kommer in i salen, ja för det var faktiskt en stor sal. Så tittar jag bara på den där enormt trånga tunneln som det fanns en tinivini-brits framför.

-Lägg dig här nu så kommer vi sätta på dig dessa goa lurar.....

-ÖÖÖÖÖÖ jaha? Och varför då?

-Jo för att det kommer att vara ett förfärligt dunkande där inne. Vill du höra något speciellt i lurarna?

-Något speciellt, tänkte jag. Nä, ge mig bara något så jag slipper höra det där ljuden ni pratar om.

-Kent säger sköterskan, funkar det?

-Ja men visst självklart, vem vill inte lyssna på Kent liksom....

In i den där otroligt smala skitlilla tunneln, där dom nu förklarar genom en mikrofon att jag skall få stanna i hela TJUGO minuter. Jösses säger jag bara. Dom där tjugo minuterna kändes som en hel jäkla vecka sittandes framför ett stort nymålat staket där man sitter och stirrar på det medans det torkar. Ja ni hajar känslan.


Dagen därpå ( ja tro det eller ej, men jag kom ut ur tunneln, jag såg ljuset och dom släppte ut mig till slut )

Så ska jag ta lilla Jeline till tandis.

Sittandes i väntrummet runt nio-tiden, så ringer min telefon.

-Hej! -läkare &&&&& här från din V-central. -Du var ju på magnetröntgen i går kväll. I dag, nu direkt på morgonen så ringer radiologen upp mig för att berätta att det är så här att!!!!!!!!!!!!!!!!

STOPP, säger jag! Jag sitter hos tandläkaren med min dotter. Kan du snälla ringa mig om en stund.

-Visst, får jag till svar. Ringer om en halvtimma.

Skyndar mig ut från tandläkaren och åker för att först skjutsa en tjej till hennes skola. Sedan så fortsätter jag till en väninna som jag plockar upp, då jag lovat henne att på väg till dagis köra henne till hennes bils som befinner sig på verkstan.

När jag kommer fram till min väninnas gata och hon kommer fram till bilen. Så säger jag.

-Jag mår så illa och jag förstår att min läkare kommer komma med allvarliga besked, så snälla kan du köra?

-Självklart får jag till svar.

När vi sitter där i bilen på motorvägen så ser jag plötsligt hur min telefon ringer. Jag svarar med en försiktig röst.

-Hej det är Claudia!

-Hej Claudia, det är jag &&&& läkaren.

Jo det är nämligen så att när dom gjorde denna magnetröntgen, så hittade man ett långt gånget foster i din mage!!!! DU ÄR GRAVID!

- Ha ha ha nej nej nej, jag kan inte vara gravid, eller jag VET att jag INTE är det.

För jag har 1. Mens 2.Gjort 2 st test Och 3. Jag äter minipiller.

Ja jag ser här att vi till och med gjorde ett gravtest som var negativt för 3 veckor sedan, när du lämnade de andra proverna iom din rygg. Men så säger dom och vi måste kolla upp detta...

- Men du, iom att jag gjort en operation för exakt ett år sedan där man konstaterar att jag inte fått ut allt från livmodern från sista graviditeten, så kan det väl vara ännu en bit kvar som i sin tur vuxit på sig och blivit som en så kallad Cysta.

I detta nu, så kommer jag inte i håg mitt personnr, nr till gyn och jag vet fan knappt vad jag heter.

Men lyckas till slut ringa och få en tid till gyn 2 timmar senare.

Åker in dit på direkten och sätter mig och väntar.

När jag kommer in så säger jag till läkaren att, visst är det bara lite tillväxtningar eller vad man nu ska kallad et!

Nja nej det tror jag inte svarar hon. Men sätt dig här så kollar vi med ultraljud.

Jag hoppar upp i sadeln, redo för en rodeo som aldrig förr.

Läkaren vänder skärmen när hon sätter den där grejen på magen. Direkt när hon sätter den där, så ser vi.......................................................................................................................................




EN HAND SOM VINKAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Där inne ligger det en BEBIS, en helt utvecklad BEBIS!!!!

Vad kommer den där ifrån? frågar jag.

Hur har den kommit dit?

Vems är den

Ja, frågorna är många. Jag trodde liksom att det var en patient innan mig som hade fått se den bilden och att man inte hunnit radera den.

NÄÄÄÄ, så var det inte.

OOOOJ. Vad betyder detta?

Jag går ut på stapplande, skakiga ben. Förklarar för läkaren att, det där kan inte vara en riktig bebis. För jag äter P-piller, jag har haft mens och jag har som sagt gjort grav-test.

Ja men nu är det en bebis som är halvvägs på väg till livet hos oss...

Stöter på en barnmorska (underbar som få) som säger.

-Hej Claudia, hur är det?

-Nja jag vet inte, inte så bra. Jag känner mig lite omtumlad då jag fått veta DETTA!!!!!!

Då denna BM är en ultraljudspecialistbarnmorska. (Mitt ord) så säger hon. Kom vi kollar på ett UL (ultraljud) har du tid?

OM JAG HAR TID?????? HAR DUUUU TID???

Ja, svarar hon, detta är min arbetstid. Underbara människa hon är. (ska snart förklara vad jag skall göra med "henne" )

Hon tar in mig på ett rum där man gör RUL (rutinultraljud)

Visar både mig och "mormor"Helena en helt färdig bebis, som DESSUTOM har tre streck där nere. Ni som inte vet, GOOGLA!

Jag/vi får se en fullt normal liten bebis som är halvvägs gången i min "lilla" mage.

p-piller, mens och grav-test.. hmmm, huuur är detta möjligt???


Kan göra denna historia hur lång som helst, med hur min man är rädd för hur jag skall ta detta och hur mån han är om mig och där han sitter på sitt kontor på arbetet ovetandes om detta lilla mirakel som jag i dag ändå måste få kalla det.

Samtidigt mitt upp i allt är jag när jag är på väg till sjukhuset så ringer han då jag bekräftar att jag är på väg upp för en tid. Hamnar då mitt i ett jäkla bombhot på vår Centralstation, och jag mer eller mindre slänger på luren för att få reda på av Polis vad det är som händer.

Stackars min älskling. Där sitter han på sitt kontor. Vill åka till mig så fort som möjligt, var på jag svarar att han inte behöver. Jag kommer få vänta mellan 2-4 timmar på sjkhst så jag klarar detta MED dig i telen. Du kan inte gå ifrån arbetet.

Vi klarade av detta tillsammans. Både jag, min man och mina tonåringar som hjälpte till med de små.

Så nu sitter vi här, med en liten söt prinsessa i magen som längtar efter att få se dagens ljus och att få komma hit och bli en del av vår fina STORA Familj.....


Sånt här händer väl bara på film! Eller ??????????

Ta hand om varandra och håll tummetott för att vi hittar ett nytt boende till oss så snart som möjligt, då vi blivit utslängda av husägaren som hastigt och lustigt måste flytta tillbaka till sitt hus själv.

Måste också säga TACK om ni orkat läsa min historia..... <3

Kramar från Clådan med sex barn var av två födda samma år som INTE är tvillingar och en sessa på väg..... <3 <3 <3

PS Viktoria kommer förmodligen bli sessans andra namn. 😍 efter en viss BM 💖



Gillar

Kommentarer

Jaktmorsan,
Men shot vilken häftig historia, stort grattis till er♡
agnieszka.se
Cladan
Cladan,
Ja helt galet. Tack så mycket... 💖
nouw.com/cladan
Carro,
Liken omtumlande, galen, otrolig och på samma gång underbar berättelse. Grattis! Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig. 😊
www.endaghososs.blogspot.se
Cladan
Cladan,
Tusen tack... <3 Ja jag håller helt med... 😊
nouw.com/cladan
Hanna
,
Stort grattis va häftigt! Ska bli kul o följa här på bloggen 😊
Cladan
Cladan,
Tack så jättemycket... Ja detta kan bli en spännande resa. 😊 Kram. 😊
nouw.com/cladan