KÄNSLAN NÄR ENS BARN BLIR NEKAD VÅRD PÅ AKUTEN!

Ja som sagt, vad sjutton säger man?

Själv är jag en väldigt tacksam person. Har jag legat på sjukhus så ber jag nästan om ursäkt för min existens. Jag tackar så jättemycket för allt personalen gör för mig. Och min son Gabriel som jag skrivit om i de senaste inläggen är precis som jag, tacksam och glad att få hjälp när det så behövs.

Sen tycker jag att det måste uppmärksammas när saker och ting bara blir katastrofalt fel.

Gabriels tillstånd har ju varit allt annat än bra sista 3 veckorna. Ja, när läkaren förklarar för mig att den sista blödningen han fick var livshotande och man märker hur stressade läkarna är i rummet så är man inte skitkaxig som mamma. Nu har vi varit hemma från sjukhuset i en dryg vecka och Gabriel får bara ondare och ondare i sin hals. Det borde ha blivit bättre enligt hans halsläkare. Så är inte fallet. Gabriel får inte ens i sig vatten pga smärtan. Han har på bara två veckor gått ner från 63 kg till 50kg. Han har fått feber och fick utskrivet en ny penicillinkur.

Igår så låg han utslagen på köksgolvet och jag kände att jag måste göra något. Han måste få i sig både vätska och näring. Vänder mig till akuten i Nyköping där vi nekas komma in. Gabriel blir nekad vård pga att han är barn. Dom har ingen barnklinik i Nyköping och inte heller någon öron-näsa-halsläkare på kvällen, blir jag informerad så dom kan inte ta emot honom på akuten. Va fasen? Kan man inte sätta ett dropp på en 17 årig kille som är uttorkad och helt energilös? Bara för att han räknas som barn. Som sagt klockan är ganska mycket och jag får själv försöka få tag i nr som jag kan ringa för att komma till barnavdelningen i Eskilstuna. Tack och lov så finns det läkare som gör både sitt och andras jobb så man kan få information om vart man skall vända sig.

Dåligt av ett sjukhus och en akutmottagning att inte ens kunna erbjuda sin hjälp med en ändå så pass allvarlig situation. Ge lite dropp när det var det som behövdes borde väl kunna gå.

Jag vet att vi har en hög belastning på vår sjukvård så varför ska man då göra saker så mycket mer krångligt. Skicka i en ambulans till ett annat sjukhus för saker man faktiskt KAN avhjälpa på plats, känns både onödigt och slöseri på de resurser som finns.


För att inte tala om telefonsamtalet jag fick när vi var inneliggande på sjukhuset.
Jag väntade på ett blodprovsvar på ett barn och här kom äntligen samtalet.

Läkaren börjar med att fråga var jag är. På sjukhuset svarar jag.

Sen förklarar hon att jag "ju" väntar på ett provsvar ang ett barn. Det hon sedan börjar rabbla upp är en historia som jag inte ens varken vill eller tänker gå in på just nu. Kontentan av svaret var att hon förklarar på ett sådant sätt att jag tror att det är förknippat med dödlighet. Jag ifrågasätter vad det hon säger betyder, men det vill hon inte ta nu. Alla frågor jag hade fick svaret. "det vill jag inte ta nu, du får läsa" Hon ber mig att läsa själv om det som jag vill ha svar på. Jag förstår inte riktigt VAD det är jag ska läsa om då jag inte förstod ens svaret av testet som hon försökte förmedla. Hon nämner dödlig utgång och missbildningar. Det sistnämnda var tydligen saker som INTE berörde barnet, men det framgick inte riktigt. Och varför prata om saker som det HADE kunnat vara men som det inte var? Ja, det kan man verkligen fråga sig.

När hon sedan önskar mig en fortsatt bra dag och avslutar samtalet så visste jag knappt vilket ben jag skulle stå på.
Tack och lov att jag där och då befann mig på Mälarsjukhuset med min son och min dotter så jag kunde ringa på klockan för att prata med en läkare.

Min älskade underbara lilla Jinelle som i detta nu ser mamma störtgråta, sätter sig bredvid mig. Klappar mig på armen och säger förlåt mamma, förlåt mamma. Älskade lilla barn. Hon har aldrig sett sin mamma ledsen och förtvivlad och här sitter vi på sjukhuset med henne och hennes bror. Klart hon tror att det är pga henne som jag gråter.

Jag förklarar för henne att mamma pratat med en snurrig person och att det är den som gjort mamma ledsen.

ÅTERIGEN så måste jag tacksamt säga att det finns läkare som IGEN gör både SITT och ANDRAS jobb.
Jag får reda på att det läkaren ringde mig och sa inte alls var någon fara. Jag fick förklarat för mig det jag BORDE fått förklarat under samtalets gång. Varför i helvete kunde hon inte förklarat så man förstod? Det fanns ingen fara alls. Plus att blodprovet inte var fullständigt. Här kunde jag äntligen andas ut.

När jag dessutom får ett samtal av samma läkare två dagar senare så ska ni tro att jag återigen bara satt och gapade stort.

Hon erkänner för mig att hon inte visste något om provsvaret hon gav svar på utan hon sa vad hon trodde kunde vara.
Jag tycker det är fantastiskt av henne att faktiskt erkänna att hon inte visste, men come on. Man tar väl reda på vad sjutton det är för något man ringer för att ge besked OM!!!

Så fine att jag är otroligt tacksam som människa, men sånt här tycker jag måste uppmärksammas. Saker kan verkligen bli så mycket mer fel än vad det hade behövt bli. Om ni förstår vad jag menar.

Sen var jag tvungen att bara få det ur mig för det retar mig som bara den att man på egen väg ska leta reda på hur man ska få hjälp mm.

Nu håller vi tassar och tår att Gabriel får börja må bättre och fram för allt kunna få i sig något så han inte blir sämre. I morgon så ska jag ringa barnkliniken när dom öppnar och hoppas på att dom kan hjälpa honom lite på traven.

Hoppas ni får en riktigt god fortsättning så ses vi i nästa inlägg.

Många kramar från Clådan.... Claudia Holmsell.




  • 918 visningar

Gillar

Kommentarer