Ingen kunde förstå att stigen bara ledde runt till början av helvetet!!

Hon gömde sig bakom det dunkla mörkret. Hon valde att tiga. Hon dolde sin sanning. Hon grät i sin tystnad, i hemlighet, bakom sin stängda dörr. Skulle detta trasiga, utslitna och förlorade hjärta någonsin åter få slå i ljuset av glädjen, kärleken, hoppet och tryggheten?


Nu så läste jag min modiga dotters blogginlägg. Ett inlägg där hon äntligen vågar öppna sig om hur hon har haft det genom sin uppväxt. En pappa hon varit rädd för. En pappa som egentligen är väldigt snäll. En pappa som blivit en slags främling, då han träffat en ny kärlek efter mamman. En kärlek som mer och mer växte fram i svartsjuka. En svartsjuka som hela tiden drabbat barnet.

Ja många tunga berättelser har hon min lilla tös. Jag har äntligen fått veta sanningen om saker som jag aldrig haft vetskap om, då hon var för rädd för att tala om detta för mig. Tex att hon blev itvingad mat när hon var magsjuk, påtvingad mat hon över huvud taget inte gillade. Hon gömde maten i underkläderna för att sedan spola ner dom.

Barn ska inte behöva vara rädda för sina föräldrar. Föräldrarna ska vara dom som är ens trygga och säkra hand här i livet.

Det är nu ni ALLA ska förstå att man INTE helt plötsligt bara börjar hata någon UTAN anledning. Det finns ALLTID något som lurar bakom hörnet. Man måste reagera, men fram för allt. Reflektera! Se vad det är som plötsligt blivit ett hat. Försök förstå att något är fel. INGET barn börjar avsky en förälder utan anledning!!!! VAKNA!!!!

Sen som min dotter skriver att alla runt omkring min pappa som såg att jag led, men inte vågade göra något då han blev arg på dom också. Vad sjutton är det för folk?

Det är inte så konstigt att hon valde sin mamma i alla väder. Hennes mamma (dvs Jag) tog fasen henne för den hon var, jag lyssnade på hennes ord och vilja. Jag gav öppen och ärlig kärlek.

Jag har skrivit om detta många gånger men nu när min dotter själv skriver om det så känner jag att jag måste ta upp detta igen.

Man kan INTE ge igen på sitt X genom sitt barn.

Jag brukar kalla det. DEN FÖRLORADE KÄRLEKEN BLEV DE FÖRLORANDE BARNEN!!!

Sen att det finns de som fortfarande lever i hop men som kanske ändå på något sätt skadar/skadat sitt barn. Detta måste verkligen sättas stopp för.

Eller det här man läser att barnen tas i från sina föräldrar. Där har du föräldrar som älskar och avgudar sina barn men som ändå blir av med sina ögonstenar. Det är så otroligt tragiskt så jag finner inga ord.

Jag kan själv välja att se elaka människor i ögat eller att blunda och vända mig om. När jag får vetskap om ondska så gör jag det. Ett barn har en lite svår, för att inte säga en omöjlig position att göra det.

Stå på er föräldrar. VÅGA vara ditt barns högra hand. Våga hjälpa till om du misstänker att något är fel.

Du hjälper inte till genom att bråka eller blunda, utan snarare att försöka leda rätt. Men ibland är det svårt speciellt om det handlar om övergrepp som min dotter tack och lov sluppit, i alla fall handgripligen.

Men då får du ta hjälp, det finns hjälp där du får vara anonym.

Efter att ha gått igenom hur mina två äldsta barn fått lida pga sin pappa på olika sätt. Så känner jag bara mer och mer styrka att hjälpa andra barn med att. Hjälpa dom att få kunna känna denna enorma familjekärlek. Att kunna ha just TVÅ "föräldrar" som väntar på dig hemma med öppna armar. Två "föräldrar" som du självklart får vara med och välja film till kvällen. Eller kanske bara gråta och prata med om den där killen/tjejen som du var så blixtförälskad i. Att få finnas här och känna att du verkligen är en del av en familj. Du får laga mat, ingen kommer skälla på dig att du inte kan för att du är så ung. Nä, här hjälps vi åt och vi lär så klart det du inte kan. Du kan bergis även lära oss något som vi inte kan.


Just det här att man verkligen har två föräldragestalter att kunna luta sig mot. Och känna att man faktiskt KAN göra fel och misstag utan att bli utskälld och få en massa tillrättavisningar. Av fel och misstag så lär vi oss!

Jag ska bara bygga i hop min rygg lite så jag kan röra mig igen, sen ska jag se till att även bygga lite till och lite till. Sen ska ni se att ni ungdomar/barn som önskar en varm famn att somna i, en trygg hand att hålla när det blåser kallt, en moder/fadersgestalt som brinner för just den som ni är och som faktiskt finns där vilken dag det än är, faktiskt kommer ha ett sådant hem att vända er till. Och det är till oss. Min man och jag, ja jag kan absolut tala för honom då han verkligen instämmer i allt detta. Vi kommer finnas här för den som behöver OAVSETT om du är barn, tonåring eller vuxen.


Med kärlek kan man tyvärr inte lösa allt, men man kommer en bra jäkla bit på vägen. <3 <3 <3

All kärlek och respekt till er människor som någon varit elak emot. Glöm aldrig att det absolut INTE är ert fel. Det är de som är dumma som det är fel på.

Hoppas ni läser mina andra inlägg om just barn som farit illa.


Kramar från Claudia Holmsell 💓










  • 532 visningar

Gillar

Kommentarer