Ingen kan tro att det är sant. Som att plötsligt kunna prata med någon som legat i koma i flera år

Hej mamma! Jag fick barn nu för en timma sedan. Du har blivit mormor igen, löd mina ord för ett par år sedan då jag fick svar som jag sent skulle glömma.

Min mamma är svårt sjuk i MS. Hon kan knappt prata så man förstår. Hon sondmatas och hon har assistans dygnet runt. Min fina mamma var när jag var liten många mäns dröm. Jag tyckte det var pinsamt, då mina vänners pappor till och med stötte på henne. Hon var väldigt driftig, hon arbetade mycket och hade många järn i elden. Hon gjorde till och med Hio (hole in one) Det var hon som lärde mig spela golf.

Hon var liksom den som tog tag i saker på företaget där hon arbetade. Hon åkte ofta och föreläste i andra länder. Jag fick då vara hos min mormor och morfar, vilket jag tyckte om. Mormor och morfar låg mig varmt om hjärtat. Så när mamma var i väg och tjänade pengar så satt jag och spelade Fia med knuff med min älskade mormor Göta.

Jag var även med mormor o morfar till Sälen där vi i Familjen hade 2 stugor där vi liksom bara kunde koppla av. När mamma var ledig så var även hon med. Vi åkte skidor och vi käkade en jäklarns massa mat vill jag minnas. Har sett bilder och fått berättat att det var där jag 10 månader gammal, tog mina första steg.

Vi hade även båt. Pappa och min plastmamma hade en i Eskilstuna/Sundbyholm och mamma och hennes nya man hade båten i Stockholms skärgård. Så på sommaren var vi mycket ute på sjön.

En ful dag någon gång under sista delen av 90-talet så får min mamma reda på att hon har MS..

(Multipel skleros)

Hon vill liksom bara vägra denna sjukdom. Hon sa många gånger att hon aldrig tänker sätta sig i en rullstol, heller inte i ett hål i väggen (lägenhet) Mamma har alltid bott i hus och älskar friheten att kunna öppna dörren och gå ut och påta i trädgården efter frukost. Eller varför inte gå ut och plocka en fin tulpanbukett och sätta i en vas på min födelsedag tillsammans med en mysig frukost.

Dagen D kom och min fina mamma ramlar och bryter lårbenshalsen, hon tappar talet och hon tappar all sin balans. Min mormor och morfar går bort. Jag har alltid haft en väldigt nära relation till min mamma så känslor var verkligen något vi kunde visa och även dela både för och med varandra. Jag trodde ju att mormor och morfar skulle leva så länge jag levde.

När jag var vad ska vi kalla det, äh skitfull och behövde någon att prata med typ klockan mer än efter midnatt, så kunde jag alltid ringa till mamma. Hon donade och fixade för mig på alla sätt man verkligen kan önska sig. Hon satte sig i bilen en sen natt och körde från Eskilstuna när jag skulle akutopereras i Nyköping.

Sen är jag sååå sjukt tacksam att jag har pappa och hans fru sen a säkert 312 år tillbaka :-P Hans fru är verkligen som min mamma. Hon är bara underbar hon också. Mina barn kallar henne mormor och är det något som händer så är det henne jag har kontakt med. Vi är så glada att dom finns i vårat liv. <3

Det jag skall komma till är just detta. Mamma kan i dagsläget inte ens prata rent. Hon sluddrar och hon kan inte ta hand om sig själv över huvud taget. Jag har svårt att förstå vad hon säger och hon blir även arg när man inte förstår hennes ord. Hon minns heller inga dagar längre plus att hennes tillgångar är strypta av en ond god man.

En tidig morgon så föder jag ett av mina SJU barn. Året var 2011 och klockan var väldigt tidigt och jag ringer min mamma för att berätta. Skötaren som sover hos mamma svarar och väcker henne för att ge över luren till henne.

Då händer något som jag aldrig ens kunnat drömma om.


Hon pratar som hon gjorde när hon var frisk. Hon lät som min vanliga goa mamma. Hon sluddrade inte, hon pratar som vem som helst och hon pratade klockrent i över en halvtimma. VA FAN HÄNDER? Tänker jag.

Dagarna blir till år och jag föder ännu ett barn (nr6) En Jinelle som har Downs Syndrom (går att läsa allt om henne i tidigare inlägg)

En flicka född utan några som helst kriterier för DS, men hon har inget direkt bra tal. Hon är i dag 2 år och 8 månader. Så i går morse när jag väcker henne så börjar hon prata både klockrent och näst intill oavbrutet..

Var som att träffa en helt okänd flicka kan jag säga. Jag bara gapade och fattade nada. Hon pratade ordagrant felfritt. Jag trodde för en sekund att jag fortfarande sov och att jag drömde det hela. Jag gjorde inte det, utan Jinelle kunde verkligen prata.

Efter en stund så gick hon över igen till sitt bla bla papapapablabla osv.

Jag for ut från hennes rum för att väcka min man. Jag berättar om vad jag just varit med om, och påminner både honom och mig själv om den där morgonen med min mamma.


Så jag börjar genast fundera. Vad händer egentligen med hjärnan när vi sover, hur påverkas både kropp och själ under en vila? Hur fungerar hjärnan direkt efter uppvak? Kan det vara så att man blir "annorlunda, normal" för en stund?


Om det är så, så tycker jag absolut att man skall ta upp detta i sitt tänk när det gäller forskning och medicinering. För det var verkligen som i en film. Nästan som att kunna tala med en levande död, om ni förstår vad jag menar.


Var bara tvungen att dela med mig.. Många kramar från Claudia Holmsell. <3 <3 <3

  • 710 visningar

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg