GRAVID! VAD GÖR MAN NU? OCH FRAMFÖRALLT HUR GÖR MAN NU?

Som rubriken lyder så är det verkligen MÅNGA frågor som rullar runt.


Jag ångrar inte mina barn. Snarare tvärtom. I dag när jag har min "starka" ålder så önskar jag att jag kunnat göra annorlunda för mina två som jag fick i tidiga år.

Varför då, undrar ni nu. Jo, jag ska vara HELT ärlig och öppen i vad som hänt men i korta drag.

Året var 2000, jag var 20 år och arbetade som Undersköterska på Nyköpings Kommun. Jag älskade att arbeta och kunna göra något för någon. Ja tro det eller ej, men jag hade faktiskt det tänket trots min då unga ålder. Jag var i det läget i hop med en hmm, man? Nä! Kille? Nä! Snubbe? A det måste jag ändå få kalla honom.

Han var 11 år äldre än mig. Hans vänner, framförallt av det kvinnliga könet ifrågasatte hans val av ålder på en tjej. Fick höra detta massvis med gånger utan att dessa personer aldrig ens hade träffat mig.. (vilket jag förstår)

Fråga mig inte varför, men jag älskade att klä mig "äldre" Blev superglad när folk trodde att jag hade en högre ålder än vad jag egentligen hade.

När vissa av hans vänner träffade mig första gången så förstod dom inte att det var jag som var flickvännen. Ska tillägga att detta var på en pub som jag träffade dom. Och då är man liksom lite tillfixad. När dom då fick veta att det var jag, jag som kom in där i kostym, Kjol och kavaj som var just flickvännen, så gapade de bara.

Skitsamma ändå, men denne "snubbe" han var fast beslutsam att vi skulle gifta oss och skaffa barn. Han sa alltid att jag var hans liv och att det var meningen att det skulle vara vi.

Han undrade varför jag inte blivit gravid efter typ 3:e försöket.. Jag blev jätterädd att något var fel och frågade genast min gynekolog om något var fel om man inte blivit gravid när man försökt huuur många gånger som helst.

Han skrev då ut något slags hormon kommer jag i håg. Pergotime. Jag åt dom där tabletterna som jag skulle. Han bokade även in oss på nån slags infertilitetsutredning.

Bara det att dagen innan vi skulle på något möte på den där utredningen så sitter jag på jobbet och mår så superdåligt då jag kräktes när jag tog hand om en patient.

Sprang ner till apoteket, efter att en kollega bett mig göra det. Ja, jag köpte ett gravtest.. Jag var gravid!

Jag födde min älskade lilla flicka då jag var 20 år gammal och livet var en saga. Trodde jag!

Dag ut och dag in så var där svartsjuka, frågor, anklagelser och mycket mer. Han gillade det där som kallas alkohol, han var aldrig hemma. Han gick till och med ut med sin dotter i vagn 3 månader gammal när han var jätteberusad. Han somnade med en bebis gråtandes vid sin sida, en mamma som blivit utelåst som bankar på dörren men som inte kommer in.

Pengar jag fick av min mamma för att leva för ( ja jag hade det bra som hade en mamma som hjälpte mig ekonomiskt ) Dom pengar som min mamma gav mig tyckte han att han skulle ha hälften av, så han köpte en hel del nya kläder för dom. Han tog mitt bankomatkort och tog ut pengar glatt. Måste försvara honom ändå att jag efter några ifrågasättanden bara gick med på det.

Jag bestämde mig en dag att jag skulle fara på en kryssning och bad att pappan till min dotter skulle flytta under tiden från min lägenhet. Jag ville separera.

Där började hatet. Ilskan och kontrollerandet var liksom en vanlig dag för mig.

Efter ett halvår så träffade han en ny tjej. Ja tjej och tjej. Hon var hela 12-13 år äldre än mig, så jag tyckte nog att hon var lite mer mogen än att vara just bara en tjej. ;-)

Pappan till min dotter ringde mig dagligen. Han berättade vad hans flickvän kallade mig. Hon hade frågat honom hur sjutton han tänkte. Jag var ju då för ung för att kunna uppfostra både man och barn.

Vänta nu! Uppfostrar man mannen? Ja det kanske man gör, men bara i smyg! Hihi nä jag skojade. Jag har aldrig fattat vad hon menat med de orden.

Hon upprepade gång på gång vilken hårfärg jag hade och att jag hade faketuttar. Och DET var ju inte alls bra, det kan man ju inte ha om man är mamma.

Ja väldigt mycket handlade om mitt utseende, inte min roll som mamma.

Jag umgicks med mina barn på dagarna och arbetade på kvällar. Min dotters pappa sa att hans sambo inte tyckte att det var bra att jag inte hade dagis till barnet och att jag borde arbeta mindre.

Hon rev sönder teckningar som min dotter ritat, bara för att där stod mitt namn.

Hon tog min dotters telefon så hon inte kunde kontakta mig. Hon lät min dotter sitta nere i källaren i sitt rum då pappan inte var hemma. Denne "plastmamma" arbetar på socialen kan jag tillägga, med Familjer som har det svårt 😱

Lång historia men jag blev hela tiden ifrågasatt som mamma av dessa två. Jag glömmer aldrig när jag kommer hem efter en utlandsresa och jag ringer till min dotters pappa och frågar om jag kan få träffa min lilla flicka då jag saknat henne. Måste tillägga att detta är i juli.

Jag ska fråga först får jag till svar.

Suck! Vem är det som bestämmer det tänker jag, men ja ja ok. Vi bodde trots allt grannar så jag trodde verkligen inte att det skulle vara några problem att jag träffade min dotter en stund.

Glöm det! Svaret jag fick på telefonen var att. Nä hon är blöt i håret och måste vara inne det passar sig inte nu. Du får se henne på "dina" veckor.

Jösses.. Ja men som ni vet, just detta har jag skrivit om i andra inlägg.

Sen hade jag ju då en pojke också född 03. Honom fick jag med en totalt ovetandes om verklighetenperson. Mina egna ord men tror ni fattar. Han trodde tex att om man la tillräckligt många räkningar på hög bakom en tv så kanske dom betalade sig själva efter ett tag. Han trodde också att om man inte hade någon lust att bli åtalad för bedrägeri och förskingring mot både sin så kallade partner men även "bästa" vänner så var det ju bara att hålla sig undan. Det är väl ingen som vet vem jag är.

Vadå kan jag inte skriva min sons mammas namn på en massa saker? Joho, för då slipper ju JAG betala. Har faktiskt fungerat hur många ggr som helst. Superbra. Jag kan spela hur mycket poker jag vill, med HENNES kortnr.

Vi arbetade också ihop och hade restauranger ihop. Allt i mitt namn så klart då han inte fick stå på något. Då var det ju passande att se till att Kopparbergs bryggerier slängde in en extra slant i bolaget, ELLER på ett PRIVAT konto som var öppnat i Nyköping i hans namn. Lång historia, men jag åkte utomlands i en månad och kommer hem till en RAD olika räkningar och fordringar. Kopparbergs bryggerier ville bekräfta en insättning och ett år tillagt samarbete. Ja man liksom förlänger avtalet och får i sin tur en ökad kontantsumma för det.

Ringer upp denna kille som jag har restaurang och även son med och frågar varför dom satt in en större summa på HANS konto? Med MIN underskrift?

Nej nej dom ljuger det har dom inte gjort. LJUGER Kopparbergs bryggerier om att dom satt in 166 000 på DITT konto? Frågar jag. Ja ja ja det gör dom jag har absolut inte fått in dom pengarna på mitt konto.

Eller när sonen blir nekad att spela match då spelavgiften inte var betald, troots att man lovat mamman att detta var betalt. Eller när man lurar sin son att han inte var uttagen till en cup, så han var tvungen att stanna hemma. Pojken som berättar för mamman att han blir ledsen att han inte blivit uttagen, får ett stort gap till svar. Mamman kollar upp detta och det visar sig att pappan INTE betalt, så pojken kan inte få följa med. När mamman får vetskap om det så ringer hon runt en hel dag för att försöka lösa detta.

Varför har inte mamman då inblick i sporten undrar ni säkert då.
Jo för att pappan som haft det lite struligt när han haft pojken hemma hos sig. Han har varit "tvungen" att lämna pojken ensam i sin lägenhet i Sthlm en hel natt 10 år gammal. Han blev jagad med "discoljus" som pojken sa inte bara en gång. Så pappan fick ha umgänge med sonen då det var sport och BARA under dagtid. Han lovade dyrt och heligt att han kunde sköta detta, då han själv var väldigt insatt i sporten.

Lägenheten jag stod på åt honom för att vara snäll fanns det 5 st obetalda hyror på till en början PLUS el. Men när elbolaget stängde av elen så tog killen snällt hjälp från en gammal tant som han hade till granne. Han kopplade ihop dosor så att han kunde få el i sin lägenhet från henne. Nej nej inte bara för en dag, utan för TVÅ månader. När jag sa upp lägenheten så vägrade han flytta ut, så dom fick ta beslut via tingsrätt att få byta lås på lägenheten.

Glömmer aldrig när pappan till min son ringer mig, minns inte vad vi pratade om men helt plötsligt så säger han att han ser massa "krimmare" utanför och han säger att det ser ut som värsta Wallander. Oj säger jag, undrar vad som hänt.

KNACK KNACK hör jag. Det knackar på dörren säger han... AAA Jag undrar vem det var.. Jösses, ja det kommer killar in genom dörren som har typ halsband med sina kort på, säger han.

Du vi lägger på, säger jag, så får du ta och snacka lite med dom.


Efter den dagen så har BÅDE min son och dotter blivit stoppade av polis ett flertal gånger i min sons pappas bil.

HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT VARA ICKEKRIMINELL när man har en son som man faktiskt älskar och bryr sig om.

Eller som när sonen får en summa pengar av familjen och pappan tar pengarna till sin egna ficka för han inte har några pengar just då.

Ger sonen märkeskläder som verkligen INTE är införskaffade på ärligt vis. Ja, man försöker till och med få mamman, hennes man och vänner att köpa dessa olagliga märkeskläder. Skamligt!

Måste ändå berömma honom som faktiskt gör nästan allt för sin son, men han har lite otur när han tänker, a och agerar. Nu kanske ni tycker att jag hänger ut någon, men vet ni. I dont give a shit. För sååå många gånger som JAG fått städa upp allt och även betalat saker som ändå är till barnen. inga stora summor, eller ja 1,4 miljoner var en ganska stor summa som jag faktiskt åkte på. Men där är barnen inte inblandade tack och lov. Men sonens pappa levde lyx alldeles för länge på min bekostnad. 😥


Jag menar jag har en mamma som ALLTID pratat om att föra sin egna ekonomi väl. Visst att min mamma gav mig en massa pengar men hon lärde mig då fasen att göra rätt för mig det vill jag lova. Jag har då alltid skött detta, jag har alltid arbetat lite mer än nödvändigt, tyvärr har jag trott att fler än bara kossorna i hagen varit snälla och blivit så medbjuden på en skitdans jag inte ens vetat om.

Vad vill jag förmedla med denna obehagliga delgivning då?

Jo, att skaffa barn som ung är säkert jättegulligt och roligt. Men tro mig när man är så pass ung så uppstår oftast, jag säger oftast då det inte är alltid, en massa konflikter. Du är ung och lite rädd för att ta just konflikter. Jag kan säga att hade detta varit när jag var runt 30 år när jag hade lite mer visdom, mod och inblick, så kan jag lova att barnen inte hade tagit så pass stor skada av deras pappors agerande.

Jag hade inte behövt ha en dotter som satt och grät vecka ut och vecka in bara för hon ville vara hos sin mamma. Med en pappa som stoppade allt som han kunde då flickan ville vara med sin mamma mer, helst bo där.

Jag var så rädd för konflikter, jag ville bara behaga och la mig i platt fall, för det var det jag trodde var det bästa.

Hade det varit i dag. Oj oj oj, då hade min lilla flicka ALDRIG behövt sitta på sitt källarrum hos sin pappa och gråtit, luktat på kläder som kom från mig eller funderat ut ett sätt att fly därifrån. Nej nej då hade hon haft det liv hon själv önskat. En trygghet fram för allt.

När man är så pass ung, så vet man inte riktigt hur det borde se ut eller hur man borde ha det i en familjesituation. Man liksom bara ser det där mysiga. Ta inte illa upp om du är ung och läser detta. För jag LOVAR dig att jag vet vad jag talar om.

Sitter en hel del ungdomar i dag i ett "hem" där dom blir sååå både kränkta och orättvist behandlade. Jag har sett det allt för många gånger tyvärr. Ungdomarna är som sagt unga och dom vågar helt enkelt inte sätta sig emot en vuxen. Dom sitter där dag ut och dag in och bara tar emot skit, helt enkelt. Slag, skrik, och en väldans massa mer. Dom tror att om dom "skvallrar" om detta så kommer dom bara få det ÄNNU värre.

Detta är INTE sanningen. Om dom vågade berätta för någon, ta tag i situationen på något sätt. Förstå att det absolut INTE är deras fel att dom får utstå detta. Så skulle dom kunna få hjälp, snabbare än kvickt.

Om ni är utomstående och inte förstår. Då kan jag säga som så här. Man börjar inte hata en närstående, släkt, bekant bara så där utan anledning. Där ligger en katt begraven törs jag påstå.

Nu är jag ingen Psykolog, men jag borde nog fasen blivit en, ja advokat också vad det anbelangar..

Barnet man får är verkligen värd så mycket mer än bråk, konflikter, skytteltrafik, och en rad fler olika komplicerade förhållanden. Visst, allt detta kan förekomma ändå så klart trots att man är betydligt mycket äldre när man skaffar barn. Men där är man äldre och kanske kan våga ta hjälp på ett annat sätt.

Då faaan att man ska behöva skriva sådana inlägg. Att barn inte bara kan få vara det första prio ett i våra liv. Morr.

Mina föräldrar har varit helt enorma mot mig måste jag säga. Dom var separerade men jag var ALLTID välkommen när och hur jag ville.

I dag när vi hamnar på sjukhus i Eskilstuna som jag kommer från, så kommer det matlådor, cigaretter, godis, skjuts och en massa kärlek frän min pappa och hans fru som är som min riktiga mamma. Dom bryr sig oavsett. Jag har även en riktig mamma som jag så klart älskar och som jag verkligen varit nära i alla år. Hon har tyvärr MS och lever dessvärre inte i nuet längre. Men hon lever och hon bara ler och njuter när hon får höra gång på gång hur många barn jag har och HUR dom kommit till. :-) Ja, alltid kan det glädja nån. :-D

Som sagt hoppas ni läser mina andra inlägg om just barn och deras välbefinnande.

Är du ung och funderar på att bli mamma/pappa. Fundera då både EN och 22 gånger till.

Så slipper ni sitta där och vara oplanerat gravida med frågorna :Vad gör jag nu och HUR gör jag nu?

Du vill festa, resa, sova och få en massa erfarenhet, TRO mig...

PS Min son och min dotter, lever på full tid sedan många år tillsammans med min man och mig och dom har det superbra. Vi lever i en Familj där ALLA är medräknade i vad vi än gör. Lagar mat, ser film, skogsutflykter, bio ja you name it... Det är både våra men även andras ungar/ungdomar som vistas i vårat hem..

Dom trivs här trots att vi inte är deras föräldrar. Låt dom få fortsätta med det. 💓

Ta hand om er och fortsätt gärna läsa min blogg....


Kram från Clådan





  • 1 361 visningar

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg