För tidig vattenavgång i v 16. Läkarna sa att bebisen inte har en chans.

En helt vanlig lördag. Vaknar av att Tobbes klocka ringer. Uff klockan är ju bara 8. Han skall ut och spela golf för jag började inte jobba förrän kl 16.00 denna dag.

Tog ner pojkarna till köket som då är 2 1/2 och 1 år gamla för att ge dom frukost. Dom var så supertrötta trots att dom nästan nyss hade vaknat. Så jag gick upp till deras rum på övervåningen med dom efter en stund så dom skulle få vila.

Går ut från deras rum för att gå på toa. Samma sak händer här som det gjorde när jag väntade Gabriel. Ett skyfall av blod. Gråtandes ringer jag till Tobbe som var på banan just då. Han hörde hur orolig och rädd jag verkligen var. Han sprang från banan, hoppade in i bilen och var hemma 15 minuter senare.

Vår fina granne kommer in och är barnvakt så vi kan åka upp till sjukhuset. Kommer upp dit och blir omhändertagna direkt. Blir undersökt och läkaren konstaterar att det ser bra ut. Han kunde verkligen inte säga vad blödningen kom från. Ok svarar jag, så kan jag åka hem nu då?

Ja visst svarar han men gå på toa först, så skriver jag i din journal så länge. Ok, jag pinnade iväg till toan, men märker att något inte är som det ska i alla fall. Jag skyndar mig tillbaka till läkaren och säger att jag misstänker att det kommer fostervatten.

Dom är snabba som 17 där och tar fram ett test som kan tala om i fall att det är fostervatten.

Ja, sa läkaren detta test tar 15 minuter så sitt ner i väntrummet så kommer jag straxt och hämtar er. Ok.
Jag ringer i detta läge till min chef och förklarar att man tror att jag kan ha vattenavgång så jag kanske inte kan komma och jobba idag.

Va faaan! Utbrister hon. Du är den 5:e som ringer sig sjuk. Och jag mitt urpucko säger då att ja men om detta inte går vägen så kan jag komma efteråt. Vad sjutton tänkte jag?
Men när vi sitter där så ser jag hur en sköterska springer iväg för att hämta läkaren. Det var hon som kontrollerade testet.

Mycket riktigt, visst var det fostervatten som läckte. VA FAN! Vattenavgång NU??? I V 16.

Läkaren börjar då förklarar att jag kommer få missfall under dagen. Ni kommer att läggas in på ett rum och sedan så kommer vi hjälpa er under hela denna process.

Jag känner mig helt förtvivlad jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill bara skrika, gråta, kramas med Tobbe. Varför detta? varför varför varför. Vi var ju på UL igår och då misstänkte sköterskan att det kunde vara en tjej. Varför får vi inte behålla vår lilla flicka som vi blev så glada för att vi väntade?

Timmarna gick och sköterskorna kom in och tittade till oss hela tiden.

Kl sex på kvällen så bara låg vi där och blängde upp i taket. Bad att få åka hem istället.

Vi åkte hem och inget hände allt var bara som vanligt. Jag kunde sova och inget mer vatten kom och jag låg och höll mina tummar.

Dagen därpå så kommer det vatten igen. Åker in och då säger läkaren att UL ser bra ut, hjärtat pickar på men trots det så kommer detta sluta i missfall idag. Vi kan hjälpa till så att det går fortare med ett så kallat abortpiller.

ALDRIG I LIVET! Säger jag. Jag vägrar ta något sånt. Ja men jag vill lägga in dig på avdelningen så vi kan hjälpa dig med allt. Nej, jag vill hem. Jag vägrar vara kvar här. Ok förklarar dom för mig att bara så du vet så när bebisen/fostret (minns inte ordvalet) kommer ut så kommer du se att den kommer göra ett försök att andas men det kommer inte att gå, den är alldeles för tidig för att ha en chans att kunna överleva.

Jag i min panik säger då, att då kommer jag springa därifrån.
Det kan du inte göra, den sitter fast i navelsträngen vet du. Så då ringer du bara ambulans för dom vet hur dom skall kunna hjälpa dig.

Helt förstörd över detta så åker jag hem berättar för Tobbe vad dom sagt och lägger mig för att vila. Stackars Tobbe, han bröt ju ihop. Han fattade ingenting.

( Måste tillägga att en tjej då i min gravidgrupp på nätet var på UL och läkaren säger till henne att ditt foster lever ej, här får du ett abortpiller så kommer du tillbaka imorgon. När hon kommer tillbaka dagen därpå så säger läkaren att oj jag såg fel fostret lever, men vi har så gamla maskiner så det är svårt att se. Hon får då gå hem och vänta och se. hon hade smärtor och blödningar och typ 11 dagar senare får tjejen ett hemskt och smärtsamt missfall! Pga läkarens feltolkning. ) Jag led verkligen av tjejens berättelse. Tyckte så synd om henne och kände, att ska verkligen detta kunna hända?

Så här hade vi det resten av tiden. Det läckte vatten då och då, jag var på kontroller för att se om det fanns gott om vatten.

Hon var beräknad i Februari, men dagen innan nyårsafton så sa läkaren att vi skulle komma in för igångsättning den 3:e januari. Här är en bild på oss på nyårsafton.




Ha ha, ja jag vet att min mans ögon ser lit smått läskiga ut.. :-)

Den 3:e kommer och vi får tack o lov barnvakt av både älskade Helene och svärmor.

Vi åker in till Nyköpings förlossning först, för att senare bli vidareslussade av den bästa läkaren som finns (Margaretha P. )

Åker till Eskilstuna, där mina underbara föräldrar bjuder på frukost ( Dom bor där) innan dom skjutsar in oss till förlossningen. När vi kommer in där så läggs jag i en CTG-kurva och blir bortglömd där.

Efter nästan 2 timmar så kommer en sköterska o berättar att det är så många som föder barn nu så ni kommer inte kunna bli igångsatta här!

Nähä. Då säger dom olika sjukhus som vi skall kunna åka till. Vi väntar i 8 timmar innan dom till slut efter mycket om och men säger att vi har en plats på Huddinge.

Vi är preciiis på väg dit när dom kommer rusande efter oss och säger att neej neej det blev fullt där också. ni får åka till Södertälje, nej ni får åka till Västerås, nej Nuuuu har vi EN plats i Norrköping skynda er dit.

Jag ringer min pappa som har vår bil hemma hos dom. han kommer och lämnar den och jag tittar på min man och säger glatt. JAG KÖR!

Så vi lämnar Eskilstuna efter många många timmars väntan. Kör mot Norpan och kommer till slut fram.

Vi parkerar. Går in på förlossningen och presenterar oss. Dom har då inte den blekaste aning om vilka vi är, och varför vi är där. Nähä. Så vad gör vi nu då?

Vi har barnvakt hemma och vi skulle ha fött en bebis i detta nu, men allt bara strular och tar tid.

Vi får då lägga in oss och berätta hela historien om för tidig vattenavgång osv.

Lååång historia men till slut så sätter dom hål på hinnan som fanns kvar och värkarna sätter igång.

Oj, säger jag. Vadå? Frågar Tobbe. Ja dom kommer aldrig hinna få in mig på ett förlossningsrum för jag måste föda NU.

Barnmorskan EWA ser på mig att jag menar allvar och springer in med mig på ett F-rum. Kommer in där och säger att nu MÅSTE jag krysta.. Hon vänder sig emot mig och tar ett kliv fram och tar tag i bebisen som då kommer ut! Ja tio sekunder senare så är vår Prinsessa ute. jeline! Min/Vår fina lilla sessa. 2 kg liten och bara sååå söt.

Vi klarade det! Vi lyckades med det som läkarna sa var omöjligt. Vi fick vår sessa. Jag kunde, jag ville och jag klarade av allt det som ingen trodde var möjligt! Att kunna föda en frisk liten bebis, trots vattenavgång i v 16.


Jag säger i detta nu att Tobbe! Det är meningen att jag/vi skall klara detta. För vi gör det istället för någon annan som kanske INTE hade klarat det! Mmmm, säger min man. Men oooj vilken brakmiddag dom då är skyldiga oss för all denna oro och detta otroliga hjärtskakningar vi varit med om.  <3 <3 


Här har ni henne! Jeline! <3 


En dag gammal. Hon föddes den 6:e januari 2015.

Och här är hon midsommar i år 2016.

Sen fick hon sin lillasyster samma år. på Nyårsafton är fina lilla Jinelle född. Med P-spruta tagen. Ja för vi skulle inte ha fler barn. Så vi åkte till Thailand med alla barn, och Jeline 3 månader gammal. Väl där känner jag av alla graviditetstecken man bara kan ha. Fattar inte hur denna P-spruta kan ge de! Men det gott folk är en annan historia.
Här ser ni en bild på mig och min älskade man när vi är gravida men verkligen inte vet om det iom, denna P-spruta jag tog innan semestern.

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg